”Satt i ridbyxor och ridstövlar på flyget”

27-åringens galna tävlingsschema - flög mellan två banor: ”Piloten kom ut och skrattade”

Erik Pettersson

18.22 under onsdagskvällen red montéprofilen Stephanie Werder, 27, lopp på Solvalla i Stockholm.

21.05 - samma kväll - var hon på Jägersro i Malmö för en ritt.

– Jag satt på flyget i ridbyxor och ridstövlar, piloten kom ut och skrattade när han hörde om mitt uppdrag, det var skitballt, säger hon.

27-åringen bosatt i Malmö är en av Sveriges mest dedikerade montéryttare. Hon har varit målinriktad från dag ett inom sporten (travritt) och tränade tidigt stenhårt - för att bli bäst.

– Det är viktigt att plåga sig, har hon sagt i tidigare intervjuer.

”Tycker det är skitroligt”

Werder är amatör, men har redan varit över hela världen och ridit montélopp. Men frågan är om inte onsdagens upplägg, med att tävla på två banor under samma kväll, i Stockholm och Malmö, tar priset?

18.22 red hon Mythology Bluechip åt Solvallaproffset Roger Walmann i Stockholm.

Sedan skyndade hon sig till Bromma flygplats för att ta planet hemåt, till Malmö.

Väl där väntade en bil som körde henne till Jägersro, där hon red Teetime åt hemmaprofilen Thomas Uhrberg.

– Jag tycker det är skitroligt, det är ju det är jag vill göra! Jag skulle kunna göra det igen, jag hade till och med marginal på Jägersro, säger hon och skrattar.

– Det gick väldigt bra att ta sig mellan Stockholm och Malmö, tråkigt att det inte gick bättre med hästarna (två femteplatser), jag trodde att de skulle ha lite chans på förhand, men det är kött och blod vi jobbar med, inga maskiner.

Gick av först - och fick lyckorop

På förhand var Stephanie lite osäker på om schemat skulle hålla och om hon skulle hinna tävla både i Stockholm och Malmö samma kväll.

Men efter lite peppande snack från Jägersros sportchef Mats Ahlkvist och storloppspromotorn Klaus Koch bestämde hon sig för att köra.

– Då kunde jag andas ut. Jag satt på flyget med ridbyxor och ridstövlar och med sadeln i handen. Sen ett litet handbagage med hjälmen och spöet som stack ut, ha ha. Jag fick nog några spel- och potentiella kunder på flyget som undrade vad jag höll på med. De brukade aldrig spela eller se på trav berättade de, men jag gjorde nog ett väldigt bra intryck för sporten. 

– Det var samma flygvärdinnor som flög mig upp som jobbade på vägen tillbaka. ”Jaha, ska du tillbaka”, sa dom. Det var jättekul! Piloten kom ut och skrattade när han hörde om mitt uppdrag. Det skitballt. Jag satt längst fram i planet och fick gå av först och då ropade hela flyget ”lycka till”.

”Man går på en smäll”

Antalet uttagna montélicenser i Sverige har minskat drastiskt de senaste åren. 

Från 618 2012 till 206 2018.

Och Werder vittnar om en tuff sport - fysiskt, mentalt - och ekonomiskt.

– Jag tror många tog ut licensen och trodde att det skulle bli lätt. Det trodde jag också när jag började. Man köper in alla grejer, sadel, tre-fyra jackor…man går på en smäll första året, det är inte så lätt att få ritter. Man måste jobba stenhårt och lite till. Jag har ingen familj som har hästar eller verksamhet, så jag är ett stort bevis på att det går, men jag blir väldigt besviken när folk klagar och inte får rida lopp. Klart man tappar motivation, jag har också haft dom dalarna men det hjälper inte klaga på sociala medier, bara att bita ihop. Det gäller att kämpa, leverera, sälja sin ”produkt” och att visa sig tillgänglig för amatörer och proffstränarna. Några gånger måste man offra en lång och dyr resa eller två då det ger kontakter på banan. Jag har satsat och gör det på mitt sätt. Jag har ställt upp, visat att jag finns, är professionell, kommer och gör mitt jobb, tackar så mycket och går.

”Lite mör i kroppen”

27-åringen coachas nu av den före detta jockeystjärnan Fredrik Johansson och har ett bra facit hittills 2018 med fyra segrar på 36 ritter och drygt 229 000 inridet, vilket ger en segerprocent på elva.

– Jag är jättenöjd! Jag kämpar på och ser bara framåt. Jag vilar inte och det är kul att träna med Fredrik Johansson, att ha honom som coach. Mitt motto; Det viktigaste är inte alltid att vinna utan att kämpa väl. Då kommer man långt!

Gårdagens späckade schema med flyg hit och dit, det kan inte gå ihop rent ekonomiskt?

– Vad red jag in? Nej, det går inte ihop. Det håller inte bara med procent på inridet. Några gånger har man tur att en tränare eller deras kunder har möjlighet att betala flygbiljetter om de vill ha mig, det är man så klart väldigt tacksam för, men det är ingen självklarhet och det förstår jag, det är dyrt att äga hästar och ha de i träning.

Vi når Stephanie på onsdagsmorgonen, då väntar hennes ”vanliga” jobb.

– Jag jobbar i klädbutik och ska dit vid 10. Det är ett ganska långt pass också, 10-20. Jag är lite mör i kroppen, men det går bra, säger hon.