Travprofilen svårt sjuk: ”Benen fungerar inte”
Legendaren Håkan ”Lillis” Olsson i stor intervju om hälsoproblemen – och livet i travets tjänst: ”Det är en familj för oss, en som man delvis tvingats lämna nu”
Publicerad 2023-05-02
Håkan ”Lillis” Olsson, 77, är en legendar inom travsporten.
Svåra sjukdomar har dock satt sina spår på hälsan.
Sedan några år tillbaka behöver han rullstol för att ta sig till tävlingarna.
– Benen fungerar inte och dessutom har jag svårt att prata, berättar Håkan.
Håkan ”Lillis” Olsson har varit en institution inom travet under fler decennier än vad han själv vill räkna.
Den gångna helgen kördes V75 på hans hemmabana Örebro – och som så många gånger förr var legendaren på plats.
Det trots att hälsan svikit honom de senaste åren.
– Jag har så svårt att ta mig till travet för dagen. Benen fungerar inte. Det är rullstol som gäller sedan två år tillbaka, och rullator här hemma i bostaden. Jag har en god vän i samma trappuppgång som skjutsar mig till banan, säger Håkan och fortsätter:
– Självklart är det ett annat liv nu jämfört med tidigare och inget man strävar efter. Jag saknar den tiden då man var med i ruljansen. Om det någonsin kommer att bli bättre? Man kan ju alltid hoppas. Jag skulle göra vad som helst för att slippa rullstolen.
Frun Christina: ”Läkarna törs inte operera”
Olsson har hunnit bli 77 år och kämpar för dagen med två sjukdomar som resulterat i att mobiliteten blivit alltmer hämmad, men också påverkat talet. En viktig pjäs i Håkans vardag är Christina, hans hustru sedan 51 år tillbaka.
– Det skulle inte gå utan henne.
Christina Ingo-Olsson lämnar sällan sin makes sida och berättar att Håkan lider av normaltryckshydrocefalus, samt temporalisarterit.
– Han har en inflammation i tinningen och läkarna törs inte operera. Det är moment 22. Han fick ganska mycket kortison ett tag men får nu en annan spruta då kortisonet resulterar i följdsjukdomar. Numera erbjuds han hemtjänst på mornarna, resten klarar vi.
De båda träffades, föga överraskande ska tilläggas, i samband med tävlingar på Sundbyholmstravet.
– Förra året firade vi guldbröllop, påpekar hon nöjt.
Hur jobbigt var det för dig då gubben din tidigare reste land och rike runt?
– (skratt) Det gick bra, då fick man lite egentid.
Håkan själv tar det hela med ro.
– Hon delar också mitt travintresse, annars hade det varit omöjligt. Travet är en familj för oss, en som man delvis tvingats lämna nu. Känslan att inte kunna vara med längre är tuff för oss båda.
”Utan dem hade det varit tomt i mitt liv”
Håller du igång kroppen för dagen?
– Det är dåligt med det.
Han försöker dock komma ut så ofta tillfälle ges och sammanstrålar sedan många år tillbaka med kompisgänget i Idrottshistoriska sällskapet över en fika.
Dessa herrar lärde känna varandra i samband med att de var verksamma inom sina respektive sporter.
– Vi brukar vara 15-20 stycken, alla över 70 år, och träffas en gång i veckan i vår klubblokal. Där pratar vi gamla minnen och idrott. Numera är alla Örebroare hockeyintresserade.
För Håkan betyder dessa möten väldigt mycket under en annars svår tid i hans liv.
– Sedan jag kom tillbaka till Örebro har detta varit viktigt för mig, att träffa mina vänner. Utan dem hade det varit tomt i mitt liv. Jag försöker bidra men har, som ni märkt, svårt att prata. Det tar stopp ibland och jag får ta en paus, då blir det bättre.
Brukade haka på morfar till travet
Travintresset är fortfarande stort hos ”Lillis” och han följer tävlingarna dagligen i hemmet.
– Jag kan inte släppa det. Det roligaste är när man känner igen hästar och kuskar som man har koppling till. Framför allt Örebroare.
Och en som Olsson garanterat hejade på i lördags var hemmaekipaget Chapuy och Åke Lindblom. Att den folkkära duon dessutom segrade i loppet uppkallat efter honom själv gjorde inte saken sämre.
– Det var extra roligt. Vi är vänner och Åke är en sådan person som man håller på.
Håkan slutade sin tjänst som sportchef på Örebrotravet 2008 och är numera hedersmedlem i banans Travsällskap. De senaste 15 åren har han vägrat släppa hästarna som han hållit så kär sedan barnsben, och fram tills för några år sedan bland annat synts till i vinnarcirkeln i samband med tävlingar.
– Jag var aktiv rätt mycket, med idéer och som frågebank.
Olsson halkade in i sporten redan som sjuåring då han brukade haka på sin morfar till travbanan. 70 år senare har han idel goda minnen av den tiden.
– Jag växte upp hos honom och följde gärna med till tävlingarna. Han lät mig spela lite och det hände att jag vann. Sedan var jag fast.
”Det är något man är stolt över”
Sitt första jobb inom hästsporten var på Örebros bansekretariat direkt efter lumpen. Håkan har under årens lopp bland annat arbetat på travbanorna Axevalla, Bergsåker, Eskilstuna, Jägersro och Örebro.
– Jag var med och skapade StoChampionatet och Sundsvall Open Trot, båda är stora arrangemang. Detta är något man är stolt över.
Han har för många blivit ”Lillis” med hela trav-Sverige. Men hur fick han egentligen det smeknamnet?
– Det var genom grabbarna på gården. En annan kille under uppväxten hette också Håkan. Han var större än jag...
Olsson har burit med sig namnet sedan dess och gör det än i dag med stolthet. Alltid klädd som en gentleman, ofta med en stilig hatt på huvudet.
– Det har blivit många sådana under årens lopp. Jag brukar köpa en varje gång jag är i Amerika. Det finns gott om hattar att välja på där borta. Jag har nog minst tio på hatthyllan just nu.
”Jag var lite av Lennart Jelbes kelgris”
För drygt 30 år sedan tog travet plats i den ordinarie tv-tablån i TV4. Där och då fick publiken stifta bekantskap med Carina Axroth, Hans G Lindskog, Håkan Ahlqvist och... Håkan ”Lillis” Olsson, som både ryckte in som reporter och programledare.
– Jag var lite av Lennart Jelbes kelgris då. Att vi fick vara med på tv har haft en riktigt stor betydelse och det var nog ingen som hade kunnat räkna med att travet skulle bli så stort som det senare blev.
– Vi har fantastiska kuskar och tränare i Sverige, och det är kanske tack vare tv som de kommit fram?
Han är dock av den bestämda uppfattningen att vissa saker faktiskt var bättre förr...
– Det snackas för mycket spel nu.
Vad skulle du själv gjort annorlunda?
– Jag hade försökt lyft fram hästar och kuskar som profiler. Det finns en story bakom varje häst.
”De nappade på min idé”
”Lillis” nämner spelet, att det tar för mycket plats i media, men faktum är att det var just han som 1987 var en bidragande anledning till att spelformen Dagens Dubbel fick se dagens ljus.
Samma år inleddes utbildningen av landets ombud inför lanseringen av de nya elektroniska spelmaskinerna.
– Jag var med i en idégrupp på ATG och nämnde att det fanns något i USA som hette ”Daily Double”. De nappade på min idé.
Premiäromsättningen landade på drygt två miljoner kronor och än i dag vinner folk dagligen på Håkans snilleblixt. Han själv är inget undantag.
– Det är ganska lätt att vinna på Dagens Dubbel, men också lätt att förlora.
Otaliga fyrbenta har fyllt hans liv med glädje under karriären, antingen som ägare eller uppfödare till dessa. Exakt hur många det blivit totalt sett har Olsson inte lyckats hålla reda på.
Den första egna hästen hette Una Roy och scoutades fram på Gotland. Det blev totalt 21 segrar, varav flera inom rikstoton.
”Då hade jag nog varit auktionist”
Största framgångarna kom dock med delägde Elgin Almahurst, som 1985 slutade tvåa i storloppet Peter Haughton Memorial i USA, samt Napoletano. Den senare vann för Stig H Johansson Elitloppet fyra år senare.
– Jag köpte och importerade den till Sverige. Det finns ju knappt något större än Elitloppet och vi blev kvar i Stockholm efteråt för att fira med Stig och resten av gänget. Man får nog säga att det är den bästa hästen som jag har varit inblandad i.
Håkan vill dock även lyfta fram en tredje travare som betytt mycket, inte bara för honom själv utan för sporten i stort.
– Crowntron blev en fantastisk avelshingst. Den köpte vi i Amerika och han lämnade Sans Rival och Queen L.. Det var stort för mig när den senare vann Prix d'Amerique som är ett av de största loppen i världen.
Hur tror du att ditt liv hade sett ut om du inte jobbat med travet?
– Då hade jag nog varit auktionist. Det yrket hade nog passat mig.
Slutligen, hur skulle du sammanfatta din resa inom hästsporten?
– Jag skulle i alla fall inte vilja ha den ogjord, avslutar Håkan.