Nybrink: Han gav fingret åt Solvalla

Micke Nybrink

Micke Nybrink listar årets händelser – årets yngste bojkottare, årets spelare och årets sjukaste

Årets sjukaste:

Det måste väl ändå Brionis Elitloppsseger vara? I försöket tvingades Brioni öppna 1.06,5 första 50 meterna

i ledningen och in på upploppet kippade han efter luft. Med mjölksyran rinnande ur öronen skrittade han in som femma i mål. Utslagen, trött, misslyckad. Men efter en evighet (kanske tio minuter) kom beskedet att kanadensiske Define The World och Paul Macdonell diskades som fyra i mål, för en grov trängning in på upploppet. Och den uträknade Brioni var plötsligt med i finalen igen.

Många var vi nog som lite hånfullt tänkte ”vad spelar det för roll från spår åtta bakom bilen i finalen?” eller ”han kunde lika gärna åka hem till Skåne nu”.

Men Joakim Lövgren och Brioni var med i startlistan och allt kan hända i trav. Efter att ha legat sist invändigt i finalen dök plötsligt Brioni upp längst ut i banan. Via en virvlande spurt knäppte han favoriten Rapide Lebel på mållinjen. Oddset blev 27 gånger pengarna och det kändes väldigt lågt med tanke på hur det såg ut efter målgång i försöket. Ingen, inte någon på hela Solvalla, trodde på honom, kändes det som. Men det struntade Lövgren i och kördes sitt livs lopp. Sjukt är bara förnamnet.

Årets häxa:

När Nisse Enqvist i samband med Elitloppet åkte dit för dopning drog hela travetablissemanget en lättnadens suck. Travtränarkvackaren var avslöjad. ”Det visste jag hela tiden, han kunde ju inget om hästar”. ”Nu fattar man varför Opal Viking var så bra utomlands”. ”Nisse tog genvägen till framgång, han gav alla sina hästar anabola, det är ju självklart”.

Utdömningarna haglade och Enqvist duckade hemma i Kolmården på 50-årsdagen. När sedan domen kom i början av december reste sig travpöbeln som en man och menade att straffet, åtta års avstängning, var för lågt satt. ”Stäng av honom på livstid!” sjöng aktiva, journalister och pampar likt en enda stor frikyrkokör. ”Bort med fuskaren, han kunde inget och det visste vi ju hela tiden. Hela han är en bluff.” Dessutom fick Nisse höra att han dopat hästarna med anabola med vett och vilja. Jag som trodde att han nekade till det, att han inte visste vad det var.

Vad jag vill ha sagt? Nej, jag försvarar inte Enqvist men skulle samtidigt vilja se hur det låtit om det varit en av de etablerade stortränarna som åkte dit på samma sätt.

”Sabotage!”, ”Han är oskyldig!”. ”Klart han inte vågar dopa, hästarna blir ju testade!”. Nisse Enqvist däremot brändes på travsportens bål och alla var med och tände på.

Årets Mr Bad Guy på riktigt:

Franske travtränaren Fabrice Souloy börjar alltmer kännas som en gangster. Fransmannen har inte bara åkt dit för dopning i hemlandet, han hotade även en svensk skrivande travjournalist. Tidningens vd tyckte att det hela var så otäckt att han polisanmälde fransosen. Krig i loppen vill vi ha, Fabrice, men inte maffiafasoner utanför banan. Jag hoppas verkligen att killen är portad för evigt från svenska travbanor. Släng dig i väggen Nisse Enqvist. Souloy spelar i de fula gubbarnas elitserie.

Årets finger:

När Flemming Jensen vann finalen av Sweden Cup med sin stjärna Local Conch i utklassningsstil tyckte i alla fall jag att det såg ut som den timide dansken gav Solvalla fingret när han passerade mål. Hästen fick nämligen ingen inbjudan till Elitloppet – något som retade gallfeber på kretsen kring honom.

Årets mest besvikna kusk:

Lutfi Kolgjini såg verkligen ledsen och uppgiven ut sedan hans stora hopp Raja Mirchi floppat i derbykvalet. Hans ögon sa mer än tusen ord. Man ville nästan (men bara nästan) ge honom en kram. Jag har aldrig sett honom så bedrövad.

Årets smäll:

I Finland på en bana som heter Kaustinen bevittnade jag i maj den värsta smäll jag någonsin sett i ett travlopp. Tio av loppets 13 ekipage kolliderade på första långsidan. Hästar och kuskar flög genom luften och känslan var att minst två, tre stycken strök med. Men finnar är finnar, hårdare folk finns inte. När loppet kördes om startade faktiskt fem av hästarna som käkat grus. För övrigt klarade sig alla de andra helt okej.

Årets fegis:

Här har vi en solklar vinnare i Fabrice Souloy som strök Commander Crowe sedan denne fått spår åtta i det ena försöket till Elitloppet. Så dåligt, så fegt och dessutom drabbade det ju tredje part. Han kanske tog Local Conch plats. Och spår åtta är ju värsta vinstläget, eller hur? Fråga Joakim Lövgren.

Årets tråkigaste ögonblick:

När en av travets absoluta hedersmän och en av de största någonsin, Lasse Lindberg, lämnade jordelivet den 27 augusti i år fick i alla fall jag tårar i ögonen.

Lasse var en av de snällaste travtränare jag träffat. När man pratat med honom kände man sig alltid mer harmonisk. Just harmoni var något Lasse utstrålade. Ingen har någonsin kört kallblod som Lindberg och ingen kommer någonsin att göra det. Vila i frid, vi saknar dig.

Årets stallkörning:

När Jorma Kontio släppte ledningen med Platinium Shine på första långsidan, till stallkompisen Global Midnight och Åke Svanstedt, under kriteriehelgen fick jag skärpa mig för att hålla spyan nere. Värre än så här blir det inte. Kontio körde inte sin häst för seger, han körde för att få köra mer åt Svanstedt.

Årets yngste bojkottare:

Erik Svanstedt, supersöt liten son till Åke och Sarah Swahn, dök upp på en bild med en överstruken TV4-logga. Han måste vara den yngste bojkottaren någonsin, har han ens fyllt ett år? Samtidigt måste man imponeras av hans intelligens, för det är väl inte så att mamma använder honom för att torgföra sina egna åsikter? Nej, så gör ingen med sitt barn.

Årets usch:

När vi fick reda på att Commander Crowe skulle tävla med lasix i kroppen i ett stort lopp i USA under hösten insåg jag hur synisk och illaluktande travsporten kan vara i vissa länder. Lasix är vätskedrivande och kan användas för att dölja spår av andra substanser.

Årets kortaste bojkottare:

Jean Michel Bazire, kungen av Vincennes, skulle inte köra i Norden någon gång mer eftersom han alltid behandlades illa här och fick vansinnigt höga böter. Bazire vägrade komma hit i en hel vecka. Sedan körde han Commander Crowe i Hugo Åbergs Memorial på Jägersro. Då hade måldomarna i Sverige fått så de teg.

Årets underligaste bojkottare:

Är det någon som vet varför Kari Lähdekorpi stängde av den största facktidningen, Travronden? Väldigt skumt, han som alltid ansett att travet mår bra av sin fina mediebevakning.

Årets tragedi:

När Roger N Olsson dog i traktorolycka i början av mars kändes allt annat plötsligt oviktigt. Då insåg man att allt handlar om att få leva sitt liv med sin familj och inte sitta hemma och gnälla. Roger N Olsson var en mycket sympatisk kusk och före detta tränare som höll till på Hagmyren.

Årets fimpning:

Tamla Celeber fick benen klippta av Ulf Ohlsson och Amaru Boko i Derbyt på Jägersro i början av september. Det skedde mitt på upploppet. Hela Sverige såg det och många var vi nog som trodde att storstjärnan skulle gå omkull. Måldomaren gav en djupt ångerfull Ohlsson 16 000 kronor i böter och en kort avstängning.

Årets klump i halsen:

I samma lopp fick Torbjörn Jansson äntligen vinna sitt första derby. Han gjorde det med Timo Nurmos Beau Mec efter att ha burit in hästen sista biten. Efter mål hade Torbjörn och alla tv-tittare en klump i halsen. ”Jag duger tydligen i alla fall”, sa Jansson med sprucken stämma. Snyft, snörvel. Det kändes så rätt, det var hans tur i år.

Årets pyroman:

Här förstår väl alla att Maharajah är stenklar? Stefan Hultmans världsstjärna har haft det jobbigt efter det lyckade Paris-äventyret. Sex starter i rad på V75 har inneburit svidande förluster till eventuella oddsserien 17, 14, 14, 20, 15 respektive 15 för tio. Han har inte varit någon plusaffär för spelarna precis.

Årets spelare:

Alltså, vem är den där snubben som sitter i Tasmanien (på andra sidan jordklotet) och gör jättesystem för typ en halv miljon kronor åt gången och blir ensam på V65 stup i kvarten? Någon som vet? Hur gör han? Förutom att bomba sönder strecklistan med en massa enkelrader menar jag.