Nybrink: ”En domare ska inte ha kompisar”
Publicerad 2014-09-02
Expertens krönika med veckans tips
Hur tycker ni en travdomare ska vara?
Som nu: kompis med alla och hellre fria än fälla.
När det borde vara tvärtom – det har vi ju sett.
Men den som dömer får sparken.
Bo Hägglund hade varit måldomare i Skellefteå i många år, kanske 20–30, jag vet inte så noga. Han gjorde sitt jobb, ansågs vara duktig av utomstående. Hård men rättvis skulle man kunna säga.
Några kompisar inom travet hade Hägglund inte, i alla fall inte bland de aktiva eller på Svensk Travsport. Så har jag förstått saken. Han var en ensamvarg som gillade sitt jobb. När någon kusk irriterades över ett domslut och konfronterade honom sa Hägglund oftast: ”Det kanske du tycker men nu är det så att vi ser annorlunda på saken. Du blir avstängd och får böter.”
Som ni förstår var han inte jättepopulär på alla håll men det är väl också så en måldomare måste vara? Att hålla sig väl med folket inom sporten är av låg prioritet. Faktum är att jag skulle vilja säga tvärtom.
En måldomare ska inte ha en enda kompis som är kusk, lärling, hästskötare eller hästägare. Om någon ser honom prata med en kusk på stan ska han varnas av ST. Fortsätter frotterandet är det bara att sparka karln.
Överilat beslut
Bo Hägglund var inte sådan. Han dömde och åkte hem. Ändå fick han sparken för elva månader sedan. I ett lopp ropade han ut fel häst som trea, målfyran. Visst, det är ju illa och spelare förlorade pengar på tabben. ”Skandalen” var ett faktum. Men – att ge honom sparken pang bom för det kändes ändå överilat. Som att få livstid för fortkörning. Låg det något annat bakom?
Var det så att ST var utsatt för påtryckningar? Var Hägglund inte tillräckligt kompis med kuskar, tränare och folket på ST? Hade de äntligen fått chansen att göra sig av med honom?
Jag tror det. För hur ska man annars kunna förklara att måldomare efter måldomare sitter kvar på sina poster? Att riksfunktionärer gör tavlor med fuskstarter, passgång i mål och bredsidor som viftas bort likt flugor men ändå sitter säkert.
Är det någon slags nepotism som gäller? Jag anar det. Håller man sig inte väl med rätt personer blir man utmanövrerad likt Bo Hägglund.
Bättre arbetssituation
Banveterinären har ett bättre utgångsläge, han är tillsatt av Jordbruksverket och har ingen anledning att se sig om efter backstabbers. Han gör som han vill, kör ut halta hästar och anmäler kuskar som driver för hårt. Han är hästens vän och skiter i resten. Untouchable. Kanske måldomarna också behöver en sådan arbetssituation?
Kan det vara så att de egentligen ser allt vi tror att de missar men att de inte vågar döma? För vem vill bli en ny Bo Hägglund.