En ny Copiad får inte plats

Micke Nybrink

Det är samma lika hela tiden. Loppen, hästarna, tränarna.

Och kuskarna är samma killar, de som kaxar avvisas.

Sporten behöver ett stålbad.

När jag satt och tittade på V75-loppen i lördags insåg jag med ett ryck, som om jag höll på att nicka till, att jag tappade fokus. Intresset för vad som skulle kunna hända var inte det vanliga, nyfikna, febriga och förväntansfulla. I stället kände jag mig blasé.

Om jag känner så är det alarmerande. Att jag inte sörplar i mig varenda droppe av ett V75-lopp är jättekonstigt. Normalt sett ser jag varje lopp två, tre gånger och kollar sen sista 500 tills jag vet exakt vad alla hästar gjort. Det ingår i jobbet som travspelare. Man ska ”grajnda” lopp.

Men nu var det inte så. Förklaringen är hur det ser ut numera: ledaren dundrar på i hög fart hela vägen, ökar sista 500 och vinner lätt.

Ungefär som när Tokio Hotel Hall vann V75-1. De andra sprang så att de kokade, spurtade som aldrig förr men var ändå 20–30 meter efter.

Sen skriks det om vilken fantastisk tid han gick. ”Älska trav”, ”Halmstad rockar”.

Inte hemma hos mig. Där var Halmstad bara ännu en lördag där travet blir en allt händelsefattigare aktivitet. Jag är otroligt ledsen för det. Nästan knäckt. Ni får inte förstöra min sport mer nu.

Felet är förstås de hypersnabba banorna och utrustningshysterin, amerikaniseringen. Att man också kör för korta lopp på för små banor har jag redan avhandlat så vi får koncentrera oss på hästar och underlag nu.

Speedway med hästar

På något sätt måste de ansvariga för sporten se till att vi tar ett steg tillbaka. Vi vill se mer kamp och action. Hästar som hinner tröttna och lopp där alla kan vinna om bara kusken gör ett försök. När man ser

Carabinieri i V75-1 i lördags är det beklämmande.

Där har ni travet 2015, speedway med hästar där alla har lika mycket power. 

Vart tog alla personligheter vägen? Jag menar hästar med olika egenskaper. Numera är de ungefär likadana. De kan öppna ganska fort, springa länge i 1.10-fart och går barfota med bike.

I dag finns det inte plats för Etain Royal, Giesolo de Lou, Rite on Line och Copiad. Inte ens Zoogin skulle klara sig. Alla de här åker dit mot en brun, racingkittad häst som gör nio starter innan den går sönder och försvinner ut i periferin. Jag fattar inte. Vem var det som ville ha det så här? Hand upp.

By the way: Papagayo E. vann på 1.10,6 full väg i Norge i söndags. Från spets så klart. Elvatrycket hela vägen, ingen har en chans. Fast jag älskar Jarlsbergs referent.

Veckans tips

1. 13 Montdore (Visby, V86-5)

Hårding. Galopp under attack senast. Drag.

2. 9 Ivar Sånna (Visby, V86-8)

Personliga favorit. På gång igen. Jag lirar.

3.  1 Elit Sjöhammar (Visby, V86-1)

Startsnabb, perfekt uppgift. Hela vägen väl?