Han träffades av mördarens kula
20 år efter Solvallamordet - nu berättar välkände spelaren och miljonvinnaren Christer Eriksson för första gången om traumatiska händelsen på travbanan
Uppdaterad 2018-02-09 | Publicerad 2018-02-07
Med fyra skott avrättade Janne Raninen maffialedaren och krogkungen Dragan ”Jokso” Joksovic på Solvalla 4 februari 1998.
En av kulorna gick rakt igenom Dragan – och in i välkände spelaren och miljonvinnaren Christer ”Chrille” Erikssons axel.
– Jag har fortfarande kulhålet kvar i armen. I 20 år har jag velat berätta vad som hände, säger han.
Klockan var strax efter 18 och det andra loppet för kvällen skulle just gå på Solvalla onsdag den 4 februari 1998, när maffialedaren och krogkungen Dragan ”Jokso” Joksovic avrättades med fyra skott, framför spelluckorna på restaurang Kongressen, inför hundratals personer.
Mannen som höll i pistolen och som sedan dömdes till åtta års fängelse för mordet, var den då 20-årige Janne Raninen, som tilläts gripas på plats på travbanan, direkt efter skotten. Det spekulerades att dådet var en uppgörelse i Stockholms undre värld och Raninen påstod i förhör att han hade blivit hotad och pressad på pengar av Joksovic.
Dödsskjutningen på Sveriges största travbana blev vida omskrivet.
”Umgicks nästan dagligen”
Nu, 20 år efter, berättar välkände storspelaren och miljonvinnaren, Christer ”Chrille” Eriksson, som var hjärnan bakom V75-vinsten som inbringade 56 miljoner kronor på Åbytravet i januari 2012, en historia som få vet om.
På morddagen hade han tät kontakt med sin vän Dragan Joksovic och de båda åt lunch tillsammans på en av ”Joksos” krogar, Dalahästen, i Stockholm.
– Vi hade känt varandra i cirka tio år via nattklubbarna runt Stureplan och vidare in i trav och- spelvärlden. Från sex månader innan dödsskjutningen umgicks vi dock nästan dagligen då han blev kär i min dåvarande frus bästa väninna.
”Stämningen var jävligt jobbig”
Redan vid lunchen förstod ”Chrille” att något inte stod rätt till den dagen.
– Dragan var omgiven av två andra killar vid sitt bord och stämningen var jävligt jobbig, så jag satte mig vid ett eget bord.
– När jag gick ropade ”Jokso” att han skulle hämta mig vid 17-tiden, det var ju Solvalla på kvällen och vi skulle dit. Han var alltid där och jag var där ibland.
16.00 ändrades de planerna då Dragan, som var en storspelare och hästägare, ringde Chrille och sa att han skulle bli sen och att de båda skulle ses vid hans stambord på Solvallas mest fashionabla restaurang Kongressen i stället.
– När jag skulle gå ned mot ”Jokso” och bordet han alltid satt vid stoppade en av de två killarna från Dalahästen mig och sa: ”Chrille ingen bra dag att gå ned och snacka med honom”. Jag vände och vi sågs uppe vid baren och spelluckorna några minuter senare.
Läkaren: ”Du hade tur”
När Joksovic sköts med fyra skott bakifrån stod de två vännerna och samtalade vid spelluckorna på Solvalla.
En av kulorna gick rakt igenom Dragan – och in i Erikssons axel.
– Plötsligt exploderade hela mitt huvud av två smällar, samtidigt som det gjorde ont i axeln och min arm flög bakåt. Då föll ”Jokso” ner mot pelaren och en liten kille stod bakom honom med någonting i handen, innan jag ens förstod vad som hände så kom två smällar till. Jag vände mig om och såg folk springa mot utgången, sedan vände jag mig mot ”Jokso” igen och den lilla killen stod med en pistol i handen, han log mot mig och slängde pistolen i golvet, helt plötsligt lade han sig ner och någon drog mig mot utgången. Min hörsel var nästan borta, jag visste inte att pistoler låter så högt.
Eriksson fördes av polis till S:t Görans sjukhus.
– Jag fick sy i armen och läkaren sa: vilken tur du hade.
”Oskyldiga kan drabbas hårt”
Efter den traumatiska händelsen drabbades ”Chrille” av akut stresstörning.
– Det tog mig sex månader hos psykolog för att minnas detaljer, dock kan det fortfarande vara en del luckor samt fel, men vissa minnen och bilder är hundra procent klockrena.
Janne Raninen, mannen som dömdes för mordet, har nu släppt boken ”De kallar mig Solvallamördaren”. Eriksson har bläddrat i boken och påstår att den skiljer sig en del från hans version.
– I 20 år har jag velat berätta vad som hände men aldrig haft mod, vilja eller något liknande att göra det, men nu var det dags och anledningen är den bok som mördaren skrivit om mordet. Han glömde att berätta en viktig sak i sin bok, om man skjuter någon på allmän plats kan oskyldiga människor drabbas hårt. Jag har fortfarande kulhålet kvar i armen, säger Christer Eriksson.
Hur känner du i dag för det som hände?
– Jag hade förträngt nästan allt, det har ju gått 20 år. De första åren var lite jobbiga. Men sen när mördaren släppte den här boken, då kom allting tillbaka. Han berättar inte hela sanningen, han kanske inte minns eller så är det hans sätt att se på det. Därför vill jag berätta det här. Jag åkte ut till deras kyrkogård i söndags och tände ett ljus för Dragan. Det är första gången på 20 år som jag gjorde det.
Aftonbladet nyheter : -Det var en