Hanna, 30: ”Försöker att njuta av stunden”
Publicerad 2015-06-23
Bodentjejen Hanna Olofsson, 30, gör succé som travtränare.
Hon är överlägset vinstrikast av landets kvinnliga tränare just nu och har redan kört in nästan lika mycket pengar till stallet som under hela fjolåret - drygt 1,6 miljoner kronor.
– Jag försöker verkligen njuta av stunden, säger hon till Trav365.
Tidigare i våras tog hon karriärens första V75-seger och framgångarna bara fortsätter för Hanna Olofsson.
Hittills i år har hon en segerprocent som tränare på 16, fördubblat om man jämför fjolåret.
Lägg därtill att hon redan nu nästan kört in lika mycket pengar som hon gjorde på hela 2014 till stallet och att hon är den överlägset segerrikaste kvinnliga tränaren i Sverige hittills i år med 28 tränarsegrar, att jämföras med tvåan Kajsa Fricks 15.
Men vad ligger bakom Bodentjejens stora succé just nu?
”Man är livrädd nu...”
– Jag önskar att jag visste, men jag vet inte. Jag har inte något sånt där, som jag kan säga...
– Jag har försökt att hålla fast vid min filosofi, vad man tror på. Jag har tränat på det man är dålig på, och verkligen försökt att tänka på det, förbättra det. Sen kanske man har tränat lite mer, vågat flytta gränserna, våga pressa hästarna lite mer.
Vad är det du har tränat extra på, som du säger att du varit lite dålig på?
– Man har försökt att tänka efter vad hästarna behöver träna på, istället för att generalisera. Lite mer individanpassad träning.
– Sen så är det som för alla andra, ibland så funkar det bara. Så är det nog för alla tränare egentligen. Man är livrädd nu för att hästarna ska bli förkylda eller något.
Positiv flytt
I höstas köpte 30-åringen en gård i Boden tillsammans med särbon tillika travtränaren Claes Sjöstrom. Nu har hon flyttat några av stallets hästar dit. Vilket verkar ha gett positiv effekt.
– Jag har flyttat till en ny gård med elva av hästarna. Gården ligger bara två kilometer från morsans (Gunnel Fredriksson) gård, där vi har de andra hästarna. Claes har inga hästar där nu, så det är bara jag som nyttjar den för tillfället. Hästarna som gick bra i lördags, då vi vann fyra lopp i Skellefteå, tre av dem har flyttat till nya gården, så det verkar inte ha påverkat dem negativt i alla fall.
Ta oss igenom din tränarkarriär hittills.
– Det har gått okej, med de hästarna jag har. Det är klart att mycket kan bli bättre, men i år har det varit mycket bättre än tidigare. Så där så att man blir lite bortskämd, man vill vinna mer. Vinner man ett lopp, vill man vinna två, och så vidare. Man måste vara ödmjuk, det kan vända fort, jag försöker verkligen att njuta av stunden.
Var är du i din karriär i dag?
– Jag är bara i början, så känns det. Förhoppningsvis är det en lång stege att klättra, lite bildligt talat sådär...
– Skönt att det går åt rätt håll, resultatmässigt. Sen så har jag alltid tävlat mycket med hästarna, det gör jag fortfarande. Är de fräscha och fina så får de starta. De behöver inte alltid vara på topp när de startar, de får tävla sig igång, jag tycker att det funkar för mig. Vi gör ganska många starter per år, och har förhållandevis lite veterinärräkningar, det ska inte vara svindyrt att äga travhäst, och som ägare vill man se sin häst tävla.
”Märker ingen skillnad...”
Var vill du, du har 30 hästar på träningslistan i dag. Vill du ha fler? Färre?
– Man vill alltid ha mer. Man söker alltid efter en stjärna, det är aldrig fullt. Kommer rätt häst så är det inte fullt, och rätt häst för mig är egentligen vilken häst som helst. Jag har kapacitet för fler. Men man är helt beroende av att folk vill sätta sin häst i träning hos en, jag får försöka jobba för att få in fler kunder, men jag vet inte vad jag ska göra mer?
– Det har varit ett jättebra år, men jag märker i princip ingen skillnad i att hästägare hör av sig och vill sätta hästar hos mig. Jag är medveten om att andra tränare är väldigt bra och att det inte är lätt att utmärka sig. Sen så är väldigt många hästägare lojala, det är jag också tacksam till med mina hästägare, men man önskar ju att man fick chansen med fler hästar.
Är det tuffare att få in hästar som kvinnlig tränare, tror du?
– Jag skulle kunna gömma mig bakom det, men det gör jag inte. Jag vet ju inget annat än att vara tjej och träna. Jag kan inte säga om det är svårare eller lättare som kille. Det är många snubbar som kämpar lika mycket som jag.
– Det är lite på tapeten, det här med att tjejer inom travet får höra det ena och det andra. Men jag har aldrig upplevt det så. Jag är helt säker på att det förekommer, det finns där, men alla upplever inte det.
Du kanske skäller ut killarna istället?
– Det är nog fifty-fifty, ibland säger man saker som man inte står för i alla lägen, men det är ingen verbal misshandel det handlar om, det är kanske bara att man säger det med en brysk ton, inget allvarligt, det tycker inte jag i alla fall.
”Man mår inte på topp”
Hur är det med kritik från spelare eller travintresserade, får du något sånt?
Det har hänt, absolut. Jag brukar svara på de sms:en och mailen. Men ganska sakligt, varför det blev som det blev och så. Jag kör ju inte på V75 så ofta, det är där folk blir mest upprörda.
Hur kan de sms:en och mailen du fått se ut?
– Hur tänkte du där? Hur kunde du köra så dåligt? Jag ska aldrig mer spela på dig och så vidare.
Hur mår man när man får sånt?
– Man mår inte på topp, det kan jag säga, men jag grinar inte heller. Jag brukar tänka att det är inte hos mig problemen ligger, misstag gör jag hela tiden och det kommer jag göra i framtiden också.