Världsmästare – på att strula

Micke Nybrink

Det var tänkt som kungens återkomst.

Korståget mot Paris skulle inledas.

Men allt var, tyvärr, som vanligt.

Världsstjärnan Maharajah fuckade upp.

Det finns ingen häst som är så läcker att se på en travbana. När Maharajah är på topp är han fantastisk. Han är som en oöver­vinnelig sagofigur. Han bara ångar ner motståndet. När sexåringen är i sitt esse finns det bara några enstaka hästar i hela världen (Ready Cash och Rapide Lebel) som kan mäta sig med honom.

Hans fysiska styrka är monstruös, jag tror knappt att vi insett vilken inne­boende power han äger.

Comebacken på Åby var egentligen inte så viktig. Att det handlade om Svenskt ­Mästerskap var inte själva grejen. Äsch, ­Stefan Hultman hade inget behov att vinna just det här loppet. Han vet exakt hur bra hans häst är.

Nej, det viktiga var förstås att hästen fungerade efter sin fyra månader långa ­vila, att han travade och att motorn inte hackade för mycket. Hultman ville ha ett kvitto på att den hårda sommarträningen lyckats. Om det sedan blev seger eller en tredjeplats var faktiskt skitsamma. Det viktiga var att han inte fuckade upp.

En elak fe uttalar förbannelser

Nu är det ju så här med Maharajah att han är lite av en världsmästare på just det, att strula till det. Är han inte sjuk, så ­trampar han sig eller snubblar i galopp, ­eller hittar inte rytmen, eller … ni fattar, fuckar upp.

Det finns inte många hästar i den ­absoluta världseliten som drabbats av så mycket småstrul som han. Det är som om någon elak fe sitter och uttalar förbannelser över honom.

De dubbla galopperna i gårdagens lopp kan man förstås ta allvarligt på. Man kan skriva som en kompis gjorde i ett sms: ”Skärpning Micke! Hur en häst ser ut i målgången brukar vara en bild av hur den ser ut i nästa start. Det var länge sen makaronen Maharjah visade nåt i Sverige!”

Själv är jag inne på, utan att veta något, att det är lugnt. Jag gillade vad jag såg före loppet. Maharajah var i härlig form, rent ­fysiskt. Ibland har han sett småtjock ut ­efter vila men nu var det rena Terminator-­looken. De definierade musklerna spelade när han rörde sig och spänsten fanns där, liksom klippet i steget. Han såg ut som en kille man får stryk av.

Motorn skar ihop

Det som saknades var tempot, förmågan och vanan att trava fort. Den hade han inte och eftersom Maharajahs V12-motor inte tål minsta lilla grus skar den ihop. Det ­gjorde ont att se.

Om jag vore Stefan Hultman skulle jag vässa i snabba intervaller, leta efter speeden och anmäla till Jägersro om två veckor som planerat.

Det måste inte vara något fel, det kan vara ren ovana och lite stelhet från tuff mängdträning som sitter i.

l l l 

Till sist: Mellby Sambuca kan vara Åke Svanstedts häst i Elitloppet nästa år. Jag vet att det är knäppt att säga så men det var ändå det intrycket han gav nu.

Jag tror att det finns ännu mer under ­huven. 1.11,5 från ­dödens med ett Flo Jo-­leende. Wow.