Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Ragnar, Ragna

Nybrink: Han är favorit till att vinna Elitloppet

Publicerad 2012-10-01

Okej, han är inte världens tuffaste häst.

Men han är solklart snyggast och snabbast.

Sebastian K. är redan nu favorit i Elitloppet nästa år.

Vem som vinner Derbyt 2013, jepp, det vet vi också.

Straffspark för Chelsea – igen.

Trotting Masters, en final för Europas bästa hästar, kördes för första gången i går. Och är det inte så att vi redan älskar loppet? På Solvalla under kriteriesöndagen bjöds vi på en uppgörelse som hade allt: internationell prägel, full fart, oväntade manövrar och ett rykande, rafflande upplopp där tre våldsamt bra hästar krigade om segern.

De enda som möjligtvis hade rätt att klaga var de stackare som spelade på Save The Quick.

Att guds gåva till travpubliken, Sebastian K., skulle vinna visste jag. Det var liksom hans typ av fartfest som väntade. I badkaret vann han nio gånger av tio. Jag hade­ ingen aning om att det skulle bli så här spännande.

Det blir ju gärna annorlunda kört med oavbruten action när hästar från andra länder är med. Jag hade räknat med att killen som vi kan likna vid Jorma Kontio på crack, Richard Westerink bakom Timoko, var kusken som skulle sätta färg på loppet. Nu försökte i och för sig Westerink skapa rubriker, han hukade och anföll vildsint men hästen var inte alls i form och hade gjort sitt redan efter ett varv, låt vara i vida spår. Störtloppsåkaren fick smyga ut bakvägen.

I stället var det franska hästar som Main Wise As och Save The Quick som bjöd upp till kamp. Pierre Levesque anföll tidigt med Main Wise As och före det hade Örjan Kihlström gjort ett drag med fantastiska stoet Save The Quick.

Ovisst och spännande

När Sanity varvade på 1.10,7 satt Svanstedt i femte ytter och insåg att han fått loppet precis dit han ville. 850 kvar började han röra på sig och snabbt fick han en rygg att följa, Save The Quick svarade förstås. Bakom sig noterade säkert Svanstedt att Björn Goop och Quarcio du Chene satt som klistrade. Fältet gick in i sista sväng. Ovisst och förbannat spännande, tyckte nog Solvallapubliken.

Ändå – Åke var killen med koll på läget. Vem slår Sebastian K. på en 400-metersspeed? Ingen. Okej, det blev hårt i mål men även Usain Bolt får ta i lite ibland.

Att kalla Sebastian K. för bäst i Europa ska vi kanske lugna oss med men vem som ska slå honom i Elitloppet nästa år återstår att se. Tänk en vinter med uppbyggande träning och tre, fyra lopp i kroppen. 1.09,0? 

Ludde bangar inte för en fight

Att Chelsea Boko skulle vinna Kriteriet garanterade jag i den här spalten efter kvalet. Uppvisningen då var av det brutala slaget. I finalen i går var Lutfi Kolgjini ändå tvungen att syna honom. Säga vad man vill om ”Ludde” men han bangar inte för en fight, även om utgången är given. När han svarade Chelsea Boko med sin El Mago Pellini kändes det ungefär lika smart som att jag skulle utmana Bubba Watson på längsta drive eller slå en bakfull Mike Tyson på käften bara på kul.

Timo Nurmos har inte haft något flyt i årgångsloppen i år. I och för sig vann Chelsea Boko långa E3 men efter det har det plaskat om finländarens mage vid mer än ett tillfälle. Därför kändes det rättvis att han fick vinna sitt fjärde Kriteriet på sju år. Nurmos är även ganska bra på att vinna Derbyt och det är inget fantasiodds på att Chelsea Boko gör det nästa år.

Fascination har varit en årgångstopp hela tiden, vann det största loppet för tvååringar, Svensk Uppfödningslöpning, 2011. Att hon skulle vinna Oaks och 1,4 miljoner kronor var alltså inte oväntat. Det handlade mest om hon skulle hinna till spets före Xena Brick eller inte.

Johnny Takter laddade för fullt och lilla, fina Fascination flög iväg när bilen släppte och Xena Brick kunde inte vara med och leka. Efter dryg 100 meter blev det för många ben på Xena och galoppen var förödande. Takter kunde sätta sig till rätta i ledningen och varvade på beskedliga 1.15. I det läget var det förstås kört. Jag vill påstå att hon vann överlägset, även om hon tilläts stanna av in mot mål.

Fascination springer som ett kenyanska på 1 500 meter, hon är så avslappnad och lätt i steget, liksom bara svävar fram, fötterna rör knappt marken. Hon ödslar ingen kraft. 

Fascinerande.