Succétränaren tystade sina kritiker: ”Vi vann”

Oscar Berglund i stor intervju om: • Framgångarna • Motgångarna • Kärleken till morfar • V75-chansen

helskärm

Oscar Berglund bytte ishockey mot travhästar men mötes av skepsis.

Numera gör han med små medel succé som tränare.

– Jag var tydligen oduglig men vi vann till slut, berättar Oscar för Trav365.

Östersundsbaserade Oscar Berglund är den hästrädde ishockeykillen som sadlade om och blev framgångsrik travtränare. Den stora anledningen till detta var några Djuse-bröder, men också en viss krutgubbe till morfar.

Oscar växte upp med hockey som sin stora passion, vilket var naturligt då både pappa och nämnde morfar ägnade sig åt sporten. Framför allt den senare skördade stora framgångar på 60- och 70-talet med meriter från bland annat Björklöven, Leksand och Västerås.

– Jag var back, och på den tiden spelade man oftast med endast två backuppsättningar, så det blev mycket speltid. Det gick så pass bra för mig att det till och med blev några matcher i landslaget. Inte A-laget, men väl kategorin under som kallades för "Vikingarna", berättar Carl-Gustaf Alander för Trav365.

Oscar fyller i:

– Jag föddes mer eller mindre i en ishall och brukade alltid haka på och se farsan lira. Det blev mycket spring i omklädningsrummen. Ärligt talat höll jag dock en låg nivå och spelade bara lokalt. Morfar var dock en riktig profil på sin tid.

”Det var magiskt och jag ville inte åka hem!”

Carl-Gustaf, eller "Calle" som alla kallar honom, fyller visserligen 74 år i sommar men tro inte att han är en pensionär som helst av allt sitter på en parkbänk och matar duvor.

– Jag har en jäkla vinnarskalle och hjälper gärna till med hästarna på gården. Värmer inför lopp gör jag också. Om jag upptäckt travet under min ungdom så hade jag nog varit travtränare nu, så kul är det med hästar! Det är en sådan kraft i djuren, lite som att köra en Formel 1-bil.

Hästintresset hos Oscar väcktes i samband med att familjen tog sitt pick och pack och flyttade till Östersund, och som grannar hade de inga mindre än bröderna Djuse. De yngsta ur kvartetten, nämligen Mats och Magnus, hade då ännu inte flyttat hemifrån och blev goda vänner med Berglund.

– Jag började nog intressera mig för hästar under gymnasieåren. Syrran hade en ridhäst, och föräldrarna delägde någon travare. Det var dock tack vare Magnus och Mats som jag fastnade på riktigt. De märkte att jag var hästrädd men tjatade på mig att börja. Djuren var otäcka och jag höll mig avstånd i början. Vi började med shetlandsponnys men gick sedan vidare till större djur. Det var magiskt och jag ville inte åka hem! Man kan säga att jag blev hästbiten från första sekund, minns Oscar.

– De har lärt mig allt jag kan och alltid varit där och hjälpt till. Det betyder oerhört mycket att jag numera kan återgälda detta genom att förse dem med bra hästar att köra. Det är jag extra stolt över. Sedan de flyttade söderut träffas vi tyvärr inte lika ofta privat som förr men givetvis ses vi ofta i samband med tävlingar. Jag förstod tidigt att de skulle bli så bra och framgångsrika som de blivit. Dessutom är de alla fantastiska killar.

Sålde skotern – köpte häst för pengarna

Magnus Djuse minns den där första tiden mycket väl.

– Han fick börja lite försiktigt med snälla hästar och det botade hans hästrädsla. Därefter sålde han sin skoter och köpte häst för pengarna. Det är en ödmjuk kille som är väldigt lyhörd. Han tar hjälp av andra och har en jäkla hästvana numera. Jag gläds verkligen åt hans framgångar.

På den vägen är det. Den unge grabben var fast och inom kort var det dags att ta ut amatörlicens. Och precis som så många gånger förr fanns morfar "Calle" där som stöd.

– Vi är bästa vänner, han och jag, och gör allt tillsammans. Så har det varit under samtliga mina 27 år i livet. Vi fiskar gärna ihop, och numera ses vi mer än någonsin eftersom han och övriga familjen hjälper till på gården. Det blir verkligen inte för många timmar med morfar och jag lyckades till och med övertala honom att ta amatörlicens samtidigt som jag. Han har alltid funnits där för mig.

”Calle” minns gärna tillbaka till samtalet då det äldsta barnbarnet, av fem, kom med förslaget.

– "Det kan jag väl", tänkte jag då, och det var jättekul att gå kursen samtidigt som Oscar. Då var jag nog runt 65-67 år gammal och troligen en av de äldsta nyexaminerade amatörkuskarna i landet. Det blev sedan två lopp, innan jag lämnade in licensen.

Varför då?

– Jag körde faktiskt ett kändislopp under min aktiva hockeykarriär men när tussarna rycktes så tvärnitade hästen. Den riktiga debuten ägde rum i Norge. Min uppsittning var inte så bra men startsnabb, så tanken var att ladda för ledningen. Tyvärr hakade vi i sulkyhjulet på hästen innanför och kom ingenstans. Då var den dagen förstörd. I det andra loppet, med samma häst, så skulle jag leda den bakre startvolten. I första försöket blev det omstart och jag dömdes för illa ledd volt. När starten väl gick iväg så startgalopperade hästen.

– Han kom snabbt ner på jorden, lägger Oscar skämtsamt till, men jag kommer att vara på honom att ta ut licensen på nytt då jag hemskt gärna vill se honom köra någon av våra egna hästar. Det vore fantastiskt.

Fick höra att han var oduglig

"Calle" själv lämnar dörren öppen men påpekar också att tiden börjar rinna ut. Han är ju ingen ungdom längre men verkar trivas lika bra med att stå vid sidan och se Oscar lyckas i livet.

– Vissa dagar känns det som om man drömmer. Att grabben har kommit så långt, till travets elitserie. Det var en snäll pojke, men så kanske alla morföräldrar säger om sina barnbarn? Familjen bodde nära så vi sågs ofta redan under barndomsåren. Jag fanns där för honom tidigt och var ett stöd, oavsett om han spelade is- eller landhockey, eller när han senare började hålla på med hästar.

Oscar Berglund har visserligen skördat stora framgångar de senaste åren men allt har inte varit en dans på rosor. Under starten av hans verksamhet möttes han av sura miner från annat travfolk.

– Jag kan bara tala för min region men visst var det tufft i början. Mina framgångar stack i ögonen på människor som arbetat med häst i 30-40 år och jag fick ofta höra att jag var "oduglig" eller "för kaxig". Även min vän Rikard N Skoglund råkade ut för samma jargong, men numera tänker jag inte så mycket på det. Vi vann helt enkelt, jag och Rikard. Det känns som en revansch att det gått så pass bra. Han knöt näven under bordet och blev en av Sveriges bästa kuskar.

Och visst har den sympatiske tränaren lyckats i livet. Stallet har under de senaste åren, mycket tack vare hjälpen från familjen, snittat runt 20-30 i segerprocent och Oscar har med små medel fått fram flera topphästar.

– Det är inget hokus pokus utan hemligheten är väl att vi har fina hästar. Dessutom har vi alla kul på jobbet, vilket troligen smittar av sig på djuren. Nu har stallet haft en rätt tung period under fem, sex månader och det har inte blivit många segrar. Det har varit en del sjukdomar i stallet och några målsättningar för framtiden har jag inte, även om vi hoppas kunna hålla en fortsatt hög nivå.

Även som kusk?

– Nej då. Jag kände tidigt att jag inte har något att göra i sulkyn och i den rollen är jag begränsad.

”Hon betydde oerhört mycket för mig”

Trots sin ringa ålder har Oscar redan fått uppleva hjärtesorg då en tidig favorithäst vid namn Seattle Zet under 2016 blev så pass svårt sparkad att man tvingades ta beslutet att låta henne somna in. Den då sexåriga märren som tre år tidigare inhandlats från Daniel Redén och Stall Zet blev i Berglunds regi en riktig framgångssaga, med bland annat vinst inom rikstoton. Sorgen efter vännens alltför tidiga bortgång gör sig dock fortfarande påmind, varje dag.

– Vi har flera tavlor på henne här i stallet och jag går nog förbi dem hundra gånger under en dag. Hon betydde oerhört mycket för mig och min verksamhet. Det var verkligen maximal otur det hon råkade ut för. Jag har hållit på med hästar i åtta, nio år och inte sett någon bli sparkad varken före eller efter incidenten. Det är synd att vi inte kommer att få se några avkommor efter henne. Jag minns att hon var billig att köpa in och pengarna vann vi tillbaka redan efter något vardagslopp i början. Det finns inte nog med lovord att yttra om Daniel och jag har köpt fler hästar av honom under årens lopp.

Just inköpen av travare är något som sticker ut om man följt Berglunds karriär. Han köper gärna från Tyskland och har lyckats bra så här långt.

– Det är en intressant marknad! Vill man köpa häst i Sverige så får man i regel betala överpris. Dessutom brukar det ofta handla om "projekt", då det inte finns många som vill sälja bra tävlingsklara hästar. Jag hade turen att hitta en bra kontakt i Tyskland och blir oftast erbjuden mycket fina travare. De har oftast också lite pengar på kontot i förhållande till kapacitet. En sådan som tyskfödde Airborne ska göra debut för mig under torsdagen och det är en riktig skjutare! Han har Ready Cash i sin blodslinje och då brukar man ofta vara komplicerad. Stammen är dock väldigt bra och jag tror att detta är en typisk V75-häst framöver.

Ångrar att han sålde succéhästen

Hästar kommer och går i stallen, detsamma gäller även om man lyckas bra som tränare. En tung förlust var när reklamhästen Shocking Superman gick från Berglund till Robert Bergh i vintras. Det svider fortfarande men tro inte att Oscar kommer att stänga av teven när "Stålmannen" debuterar för sin nye tränare.

– Det var faktiskt jag som köpte in honom en gång i tiden, relativt billigt dessutom, men valde sedermera att sälja. Det ångrar jag än i dag. När man driver en verksamhet som min går det dock inte att behålla allt man köper och även om tränarbytet hade kunnat skötas bättre så finns det förståelse för ägarens beslut. Vi hade inte levererat på slutet och då finns alltid risken att man förlorar hästen. Jag längtar dock efter att få se Shocking Superman tävla på nytt och ingen kommer att vara gladare än jag om han lyckas för Bergh.

Den nu åttaårige hingsten blev något av en följetong på V75, ofta ihop med skickliga Emilia Leo i sulkyn. Under våren 2020 började man dock drömma om Elitloppet och i samma veva petades Emilia som kusk, något som kom överraskande för många.

– Det var faktiskt jättejobbigt att byta kusk. Hon hade ju gjort allt rätt och slog igenom på allvar ihop med just den hästen. Emilia har vad jag kan minnas inte kört häst för oss sedan dess men inga dörrar är stängda från vår sida.

”Tidsfråga innan han är uppe i gulddivisionen”

Slutligen måste vi givetvis känna 27-åringen på pulsen angående söndagens V75-start med kapable Pleasure for Cash som hamnade i hans träning av en ren slump. Ägaren ville testa något nytt och resten är historia.

– Det var faktiskt overkligt att få in honom. Jag hade följt hästen under hela hans karriär och kände till hans kapacitet. Det hade varit en del strul inför årsdebuten och eftersom han besvärades av en hovböld åkte framskorna på. Det innebar i sin tur att han sprang och slog ihop, vilket kanske inte såg så roligt ut från sidan. På söndag ska han dock tävla barfota runt om och då kommer aktionen flyta på mycket bättre.

Pleasure for Cash ligger ofta på i loppen och då brukar sällan den aktuella distansen, 2 640 meter, vara något plus. Oscar är dock inte orolig – inte det minsta faktiskt.

– Han springer av ren glädje och är inte hetsig eller så. Spiller ingen energi i onödan. Han har visserligen gjort en start för mig över just 2 640 men då utrustade jag honom med ett helstängt huvudlag, vilket resulterade i att han skentravade loppet igenom. Med tanke på det höll han faktiskt jättebra. Utgångsläget är bra men jag lägger mig inte i taktiken, det där sköter kusken mycket bättre. Hur bra Pleasure kan bli? Det är nog bara en tidsfråga innan han är uppe i gulddivisionen. Når han inte dit har jag inte gjort mitt jobb, då finns det inga ursäkter, avslutar Berglund.

– Herregud vad bra det skulle kännas om Pleasure for Cash vinner på söndag. Jag gillar alla hästarna men speciellt den. Han är grymt bra, fyller morfar "Calle" på med.