”Utan media kan ni packa ihop...”
Publicerad 2014-09-23
Expertens krönika med veckans tips
Två saker måste sägas i dag: V75 hela tiden är inte vägen till evigt liv.
På sikt är det en mycket dålig idé.
Och i de aktivas led krävs en uppryckning.
Utan media kan ni packa ihop redan nu.
Debatten om hur onsdagarna ska förändras rasar vidare. Vinden blåser mestadels från ett håll. V86 bör ersättas med V75 och kör alla lopp på Solvalla. Eller om det möjligen ska arrangeras på storbanorna? Solvalla säger de flesta. Kyrkogården Solvalla måste få chansen igen.
Det här är en katastrofal idé. Att släppa fram V75 två dagar i veckan, onsdag och lördag, kommer på sikt ta livet av travet. Intresset svalnar, omsättningen dalar och om några år undrar vi hur fan vi tänkte egentligen.
Jämför med andra sporter. Är det kul med VM i fotboll? Det körs vart fjärde år. Hockey-VM? Spelas varje år och ... ingen bryr sig. Bara de närmast sörjande tittar eftersom det håller på hela tiden och vid fel tidpunkt. Svårare än så är det inte.
Spela hockey-VM vart fjärde år, mitt i vintern så skulle ni få se.
Sänker intresset
V75 varje onsdag funkar fint i några månader. Omsättningen dansar över 16 miljoner i början, kanske upp på 22 som vi ju spelade för när det var Extra V75 förra måndagen.
Men vad händer sedan? När nyhetens behag lagt sig. När vardagen slår till med jackpott varannan onsdag mixat med jackpottar på lördagarna. Då dråsar omsättningen ner till de välbekanta 16 miljonerna.
Och vad har vi gjort då? Ni fattar, eller hur? Vi har sänkt intresset för hela spelformen och nu är V75 på lördagar nästa spel under bilan. Ett år senare har även lördagarna trillat ner på lägre nivåer.
Vi glider, utan att märka det, ner och plötsligt är omsättningen 60 miljoner. Grattis. Panik. Vad ska vi göra nu? Vi kör V75 varje dag. Vi spär ut mer. Det är enda sättet, vi måste ju ha prispengar. Degen ska in.
Tränarna gör sig oanträffbara
Martin Berg, Aftonbladets ankare, som kontaktar alla tränare och kollar formen på deras V75- och V86-hästar, slår larm.
Han ser en sjukdom pyra bland tränarna; de gör sig oanträffbara, orkar inte berätta om hästarna. Sjukan sprider sig och Martin ringer och ringer. Vissa gånger möts han av hårda ord och spydigheter.
Martin är en av de tuffaste jag känner så han bryr sig inte. Han tål allt. Men att inte travtränarna inser vikten av att ställa upp
i media oroar honom. ”Hur kommer det sig att Peter Untersteiner och Lutfi Kolgjini som är två av Sveriges största travtränare alltid har tid men att vissa andra vägrar svara när de ser som vem som ringer?”
Alltså: Martin ringer till er för ert eget bästa. Han spelar i ert lag. Ge honom en kram och beröm, inte en utskällning.