Ge domarna mer ansvar

Micke Nybrink

Just nu är problemet relativt litet.

Kuskarna tar sitt ansvar, det vill jag ha sagt. Men samtidigt ligger det hela tiden och gnager.

Slåss de på riktigt i alla lägen, även mot sina släktingar?

Travet som sport kanske inte krymper, eller i alla fall bara lite och som en naturlig följd av tillgång och efterfrågan, men vi ser samtidigt att det är svårt att slå sig in i toppen. Det är lite som jag föreställer mig maffian: några få familjer dominerar olika, lukrativa distrikt och alla andra får hålla sig i utkanten och jaga smulor. Det här innebär ett förtroendeproblem för sporten. I loppen är det lätt att dra streck mellan de som tävlar och ana sig till tysta pakter som kan vara slutna.

Nej, jag menar inte att det är uppgjort och det fuskas på något sätt, absolut inte, men i vissa fall kan kuskar hamna i situationer där de omedvetet inte slåss på allvar eftersom det finns ett osynligt, outtalat streck till konkurrenten. Luckor uppstår utan att vi förstår varför, känslan av vänskapsmatcher infinner sig.

Det kan handla om far och son, brorsor, kusiner eller bara att man i vanliga fall kör åt den andra tränaren. Kuskarna är inte mer än människor medan vi som tittar på loppen är spelare som satsat pengar. Av naturen är vi misstänksamma i den situationen. Vi är redo att ”ringa snuten” för minsta lilla grej. Adrenalinet pumpar, vi ser allt och lite till. Vi konspirerar.

Dom utan bevis

Av den anledningen efterlyser jag ett nytt sätt att bedöma situationer. Inom travet har vi nämligen en överdriven rädsla att hänga en oskyldig. Det ska vara vattentäta case, bevisen måste hålla i en mordrättegång,

annars friar man. För att frikännas behöver bara den misstänkte säga att ”men så var det ju inte, jag kunde inte köra just då för hästen travade illa”.

För mig känns det galet. Om man inte kan bevisa mord går det ju att döma personen för dråp. ”Du körde fantastiskt dåligt i så fall och får en veckas avstängning”.

Inom andra sporter blåser domaren i pipan och pekar med armen. Lämna planen, jag tyckte det såg illa ut. Om sedan tacklingen var i stridens hetta eller en medveten handling är ointressant. Det är en bedömning, inte en polissak.

Jag tror alltså på en omarbetning av reglementet. Ge måldomaren möjligheten att döma utan bevisbörda (som i alla andra sporter) men tänk också på att straffen måste trimmas ner i så fall. Till er som nu säger att våra måldomare inte klarar av uppgiften, att kaos skulle utbryta, säger jag att i så fall får vi utbilda dem.

Vi måste hänga med in i framtiden där allt mindre marginaler avgör travloppen och där, som sagt, sporten har krympt eller i alla fall där toppen är omsluten av ett högt staket.

Veckans tips

1. 6 On Hold (Solvalla, V86-8)

Alltid bra. Tål det mesta. Sunda vinnaren.

2. 4 Bubbly (Solvalla, V86-6)

Knallform. Klarar spåret och vass kusk. Spelas.

3. 11 Gigant Proud (Solvalla, V86-4)

Ruskigt bra senast. Går inte att stoppa nu heller?