”Vi lever livet – travet är ett avslutat kapitel”
Travprofilen Sören Eriksson fyllde nyligen 70 – njuter av att vara pensionär: ”Jag längtar inte tillbaka”
Publicerad 2023-03-20
Sören Eriksson var känd som Sveriges kanske startsnabbaste kusk.
2016 tog han dock beslutet att, som 64-åring, inte ha så bråttom – och avsluta karriären.
Sedan dess njuter han av livet som pensionär.
– Travet är ett avslutat kapitel. Nu lever vi livet, säger Sören till Trav365.
Sören Eriksson hängde upp tävlingsdressen i slutet av 2016 och blev pensionär på heltid.
Sedan dess har han levt det goda livet i hemstaden Gävle.
Nu väntar dock en flytt söderut.
– Jag har en dotter som är gift och bor i Malmö sedan sju år tillbaka. Min andra dotter fick nyligen bygglov där nere och därför slog även jag och frun Marie till. Man ser Öresundsbron från vår balkong och vi har redan köpt nya möbler. Nu kan vi samla familjen, berättar Sören för Trav365.
Sören om hälsan: ”Mår väldigt bra”
Just i dag huttrar han ihop med oss övriga frusna nordbor, men när han inte borstar av dunjackan så tillbringar han mer än gärna sin tid nere i Marbella på den spanska solkusten.
– Jag var där förra månaden och vi trivs väldigt bra i värmen. Där äter man gott, solar och promenerar runt. Slappar, helt enkelt. Jag tycker faktiskt att vi lever livet.
Eriksson följer fortfarande travet på tv och lämnar gärna in ett system både på onsdagar och lördagar.
– Jag spelar även på fotboll och ishockey, men några miljoner vinner jag inte.
Sören har länge även intresserat sig för aktiemarknaden och var under en period aktiv som daytrader.
– Det har nog med mitt spelintresse att göra. Jag håller fortfarande på, men inte på samma skala. Det blir lite aktier och man både förlorar och vinner. Under början av kriget och sjukdomarna dessförinnan blev det väldigt mycket ner.
Han fyllde 70 år tidigare i vinter men det stora födelsedagsfirandet uteblev på grund av förkylningar i familjen. Trots sin ålder känner sig Eriksson fortfarande som en ung man – både i kropp och sinne.
– Fastän man har blivit äldre så mår jag väldigt bra. Vi har skaffat hund och då är man ute och går tre, fyra gånger om dagen.
”Missat mycket av barnens uppväxt”
Sören vann ett av sina sista lopp i sulkyn ihop med hedershästen Queer Fish. Två dagar senare var karriären över.
Det beslutet tycks han dock inte ångra.
– Det var inget svårt alls för mig. Man ville sluta innan man blev alldeles för gammal. Jag hade lekt med tanken att göra det redan när jag fyllde 60.
Tog det lång tid för dig att finna dig i att travsagan var över?
– Det var inga konstigheter alls utan skönt att få vara hemma. Jag har inte rört en häst sedan jag slutade, inte ens i träningsjobb, och längtar inte tillbaka. Travet är ett avslutat kapitel.
Den primära anledningen till att travprofilen lämnade sporten där och då var för att han ville spendera mer tid med familjen, något som blivit lidande stora delar av hans aktiva karriär.
– Jag har missat mycket av barnens uppväxt, vilket är väldigt synd.
– Nu tar jag dagen som den kommer och tar igen sådant som man har missat. Förr var man borta fem till sju dagar i veckan och frun fick ta hand om barnens uppväxt.
Trivs i rollen som morfar: ”Man blir så glad”
Han och tio år yngre hustrun Marie har varit ihop under fyra decennier och det lär bli längre än så när Eriksson nu börjat briljera i köket.
– Jag servar henne gärna med lite mat. Det blir allt möjligt, från spaghetti och köttfärssås till en god köttbit. Fisk gillar vi också.
Maten tycks uppskattas av Sörens bättre hälft. Hans meriter inom travsporten imponeras frun tydligen inte lika mycket av...
– Hon har aldrig varit intresserad. De gånger hon har besökt en travbana kan man nästan räkna på ena handen.
Eriksson är stolt far till två döttrar, samt till lika många barnbarn, och njuter av varenda minut då han kan vara ”Morfar Sören”.
– Jag trivs jättebra i den rollen. Nu kan jag hämta upp dem från dagis och annat som man aldrig kunde göra förr.
Vad är det roligaste du och barnbarnen hittar på?
– Vi leker och har det trevligt. Femåringen har börjat rida och jag brukar följa med när hon gör det.
Är hon lika snabb från start som du var en gång i tiden?
– Nja, men hon är duktig i alla fall! Förra veckan tog hennes häst i galopp och efteråt kom hon fram till mig och sa: ”Såg du, morfar, han galopperade?” Man blir så glad då.
”Jag fick tänderna utslagna”
Han halkade in i travet tack vare pappa Nils-Erik som på sin tid tränade hästar på mindre skala. Det var dock inte helt givet att Sören skulle välja att gå i farsans fotspår.
– Jag var inte jätteintresserad av travet i början. Det blev dessutom en femårig paus efter skolan eftersom jag då jobbade som tapettryckare utanför Gävle.
– Några kompisar skaffade dock hästar och jag testade lite på amatörbasis. Sedan blev det som det blev.
Eriksson var en gång i tiden en lovande hockeymålvakt och reserv i det allsvenska laget Strömsbro. Det under en tid då burväktarna inte hade lika mycket skydd på kroppen som nu.
Vi anar att det kanske inte alltid var så smärtfritt att agera sista utpost?
– Man hade inga ansiktsmasker då. Jag fick faktiskt tänderna utslagna en gång och har en brygga på överdelen. Det var dock inte av den anledningen som jag valde travet före ishockeyn.
Sören har även en bakgrund som tränare, med som mest 50 hästar i träning. Med tiden blev det allt svårare att få in ett slagkraftigt material och han valde av den anledningen att 2007 helt gå över till rollen som catchdriver.
– Jag fick köra många bra hästar åt bland annat Thomas Lönn, exempelvis Vitesse d'Inverne som jag hade förhoppningar att vinna storlopp med. Tyvärr hade hon otur i finalerna och om det är något jag saknar så är det segrar i de där klassiska loppen. Dessa vill ju alla vinna.
”Det var jättestort för mig”
Det blev sammanlagt över 75 miljoner kronor inkört och strax över 1 600 vinster, bland annat hela 24 till antalet med toppmärren Sävaflickan.
Höjdpunkten var att få chansen bakom 1997 års Elitloppstvåa Wesgate Crown. Tillsammans vann de bland annat ett V75-lopp på Solvalla året innan.
– Det var jättestort för mig och han kändes helt gudomlig den dagen. Han var en världshäst och internationell stjärna.
Om du inte valt travet, vad hade du jobbat med då?
– Svårt att säga. När jag gick i skolan sökte jag en utbildning som installationselektriker. Precis i den vevan började jag dock med travet och det är inget som jag ångrar.
Många minns säkert Eriksson som en startkusk av rang. Få, om någon, brukade komma iväg lika snabbt i voltstart som just Sören.
– Det har man fått höra av många och jag ska inte sticka under stolen med att jag ofta träffade bra den första biten. Kanske satt det i generna?
Varför hade då så bråttom?
– Jag vet inte! Kanske för att komma hem snabbare? avslutar Sören och skrattar.
