Redéns recept – lera och sand...

Med den nya banan vände allt – i dag har han en av favoriterna i Derbyt: ”Man ser hur de bara bygger mer och mer muskler”

helskärm

ÖRSUNDSBRO. I dag kan en amatör vinna Derbyt för första gången sedan 1979.

Varför har Daniel Redéns hästar börjat gå som tåget?

Förklaringen, i alla fall en del av den, är enkel.

En ny bana av lera och sand.

Bond bjuder på kaffe och bullar. Isabell Bond, Daniel Redéns, 34, tjej. På verandan står en stjärnkikare, den brukar han använda på vinterkvällar när han tröttnat på stjärnorna i stallet.

– Man kan inte bara snöa in sig på trav, man måste ha något annat. Då tar man rymden som är så litet. Jag gillar hockey också och att fiska, säger Daniel Redén som inte verkar vara det minsta uppjagad av att ha en av favoriterna i Derbyt.

Han är inte född in i travet som många andra i branschen utan var en skoltrött tonåring som gillade att spela på hästar och Oddset.

– Jag funderade. Fan, man kanske skulle bli någonting med trav. Har man ingen i familjen som håller på är det inte så lätt.

Han fick chansen och hoppade på en praktikplats på en ridskola, där var det en som hade jobbat hos ”Tarzan” (Stefan Melander) och Redén fick börja hos honom efter sex månader på ridskolan. Sen blev han kvar där i 14 år.

Han hade nyss börjat hos Gooparna när telefonen ringde för knappt fem år sedan.

Mannen i den andra luren var Bengt Ågerup, miljardären som står bakom Stall Zet.

– Jag visste inte vem det var. Tänkte vad är det för en pajas. Han sa hej och presenterade sig sen sa han: Vill du bli vd för mitt bolag?

Reden behövde inte lång betänketid för att säga ja.

Läget är perfekt. Sju mil norr om Solvalla och det finns gott om banor på bekvämt avstånd.

De första åren blev emellertid inte vad han hade hoppats på.

– Förut fick hela stallet feber, det gick som en löpeld. Jag hade aldrig varit med om något liknande. Efter fyra månader visste jag, det var som om någon vred om en nyckel, då skulle hela stallet få feber.

”Stressade hästarna”

Under den här tiden var Ågerup ett stort stöd. Han och Redén har tät kontakt även om det har blivit mindre prat nu när hästarna går bra då Ågerup har koll på sjukdomar, han är professor och framgångsrik företagare inom bioteknik. När han säger att det är vila som gäller är det vila som gäller.

Redéns upplägg med mycket träning funkade inte.

– Jag inbillar mig att jag stressade hästarna när jag körde och körde, de blev piggare och piggare och de blev taggade men sen sjuka. De gick bra i ett-två lopp, sen blev de sjuka.

Något behövde göras. Vändningen kom för ett drygt år sedan med bygget av den nya banan som består av lera och sand.

– Det här har jag kommit på själv. Jag åkte runt och tittade på andra banor när hästarna var sjuka. Ville hitta min grej. Jag var nere hos Åke Svanstedt och tittade, fick inspiration. 

– Nu måste jag göra något nytt tänkte jag en kväll när jag var sur för att hästarna var sjuka. Jag åkte ut med traktorn och rev ner staket och allting för nu ska jag bygga en bana här på åkern. Jag tog hit en grävare som gjorde diken på sidan och la upp vallar sen tog jag materialen och så fyllde vi i. Inget underarbete. Det är roligare än att det ska vara parkettgolv. Det går så sakta här så det går bra.

Banan är inte så djup att springa i men tung. Hästarna fastnar nästan så de får kämpa för att ta sig igenom. Den är 600 meter lång och hästarna körs bara två-fyra intervaller.

– Det låter inte klokt men så är det. Nu när de fått vara friska länge ser man hur de bara bygger mer och mer muskler.

Starka siffor

Redéns siffror för 2013 är minst sagt starka. En niondeplats i tränarligan med över åtta miljoner inkört och 25 i segerprocent. Hästarna startar oftare och vinner mer än någonsin. Fjolårets siffror: 2,6 miljoner inkört och en segerprocent på 14.

Nu byggs det två nya stall. Hur stort Stall Zet ska bli vet Redén inte, men är tydlig med att han säger stopp när han inte har kontroll. Det får inte gå till överdrift att det ska bli så stort som möjligt.

Trots att han är den nionde mest vinstrika tränaren i landet betecknas han alltjämt som amatör.

– Jag har alltid haft tankar att gå proffstränarkurs men det skulle man gjort när man var ung. Då tyckte jag att yrket gick före, ville framåt. Jag har aldrig varit den där skolpojken. Gå proffstränarkurs på 13 veckor finns det ingen tid till nu. Det är olika regler för olika människor, säger Redén med anledning av att vissa fått dispens.

Kostar lite mer

Någon större skillnad för Redéns del nu är det inte. Det kostar lite mer att anlita kuskar och som bolagstränare får han inte ha andra hästar än Bengt Ågerups.

Hur tänker du vid kuskval, när kör du själv och när anlitar du andra?

– Det beror på vilket humör jag är på när jag anmäler … Nej, jag brukar gå efter hästarna och vilka jag tycker jag passar på och vilka jag vill köra. Man ska inte köra någon man inte trivs med. Det måste finnas kemi.

Hur är det att ha en miljardär i ryggen, vad har du för gräns när det gäller hästköp?

– Jag har nog limit som alla andra. Bengt och jag pratar igenom noga. Är det en starthäst måste man kunna lägga fram en plan att hästen ska kunna gå runt och vad jag tror att jag kan göra med hästen och si och så. Det är inte bara va fan – den där hästen är kapabel, den köper vi.

Har du några planer på att göra som Åke Svanstedt och prova lyckan i USA?

– Nej. Jag är likgiltig för amerikansk travsport men den rasen ligger steget före. Travsporten är absolut renast och säkrast i Sverige och så ska vi hålla det.

Apropå det, hur går snacket bland er tränare om drogen ITPP?

– Inte så mycket faktiskt. Jag vet att folk pratar om det. Jag vet egentligen inte vad det är för någonting. Snacket kommer alltid gå, det kommer alltid nya saker. Hela tiden. Det har varit så i alla år när det kommer fram nya. Det kommer alltid surr. Om tio år kommer vi få höra något annat surr. Visst man hoppas att det inte ska förekomma, det finns ju tydligen på marknaden men i Sverige tror jag vi är ganska förskonade.

Har du fått några misstankar riktade mot dig med tanke på din utvecklingskurva?

– Det är klart när man tittar på mina resultat, fan har han kört in två–tre miljoner och nu plötsligt åtta? Det har kommit naturligt eftersom jag inte har kunnat starta kontinuerligt tidigare. Om man slår ut det har jag kunnat starta fyra månader totalt på ett år. Sen har hästarna blivit sjuka och så har jag fått börja om. Hade jag fått ha ett sånt friskt år som nu då hade det bara blivit och bättre. Det blir bara finare hästar och den nya banan. Det är hela konceptet. Det kommer alltid gå rykten men det är inget jag tar hårt på. Vi har hittat så rätt nu. Jag har underbar personal och bra stämning.

”Dagens form avgör”

Vilka är dina bästa hästar?

– Jag har slutat säga någonting för jag brukar skämta och säga att det är den senaste jag kör. De känns så bra. Det är formen för dagen som avgör. Jag hoppas mycket på Pastor Stephen. Men jag har aldrig kört en liknande häst som Molle även om han inte har så mycket pengar på sig men det kommer han få. Man blir inte så imponerad av gången men det är en annan kraft. Han tar sig framåt och det väldigt fort.

Du fick in Molle i januari, hur gick det till?

– Det var Sölve Bäck som ringde mig. Vi hade köpt en häst av honom tidigare, Latitud, som vi fick ordning på. Han tyckte inte att han fick ordning på den här. Då sa han att hästen kan så mycket mer men han får inte ut det. Jag är glad för att han ville att jag skulle prova.

– Molle opererades för en lös benbit i januari. Fick en infektion i leden och det var inga bra prognoser. Vi fick välja på att ta hem honom eller ta bort honom. Vi tog hem honom och sen blev han bra på en dag. Efter det har det gått spikrakt uppåt.

Molles pappa är Scarlet Knight som du lärde känna hos ”Tarzan”, ser du några likheter?

– De har grymma motorer, i övrigt är det inte så många.

Hur vill du att Derbyt ska bli kört?

– Även fast man kanske tror att jag ligger och tänker på det har jag inte funderat på det. Det får bli som det blir. Han går från alla positioner. Bara det inte blir några dårerier, att det slinter för mig.

Hur långt kan Molle gå?

– Precis hur långt som helst. Har aldrig haft en häst med den motoriken. Det är ingen wow-upplevelse när man kör men man känner att framåt går det. Han bara plöjer på. Han går med fast bomull och skor. Det finns många växlar kvar.

Ska du använda någon ny växel nu?

– Ryckhuva, det blir första gången för mig. Jag vågar inte tänka vad som händer om man rycker den.