Nybrink: Maharajah är som Gunde Svan

Micke Nybrink

Han morrade lite.

Visade huggtänderna.

Maharajahs genrep sprider skräck bland fransmännen.

Och varför är travjournalister såna mesar?

Paris i söndags, Maharajahs debut på Vincennes, något vi längtat efter men samtidigt fruktat. Tänk om det går åt helvete. Tänk om han inte fungerar.

Jag var osäker på hur han skulle klara starten. Det kändes högst osäkert. Kriget med stillastående hästar, det är så lätt att komma i kläm. Hade hästen psyket, balansen och förmågan att kötta på och inte tappa mark?

Två små sensationer

Därför var både tjuvstarten och den giltiga två små sensationer. I den första öppnade Maharajah som ett lyse. I den andra togs han lite lugnare men var ändå med och slogs om positioner och öppnade fint.

Just det beskedet var den största lättnaden. Att han sen såg ut som om vuxit han upp på Vincennes kolstybb och den stora banan var mindre överraskande. Maharajah är vårt brutala svar på de franska ångloken. Han kan springa hela dagen med 85 i puls, han är travhästarnas Gunde Svan. Den kondisen är det nämligen ingen annan som är i närheten av. Uppförsbacken är faktiskt i kortaste laget för ”Marre”; fick han bestämma kördes hela Prix d’Amerique uppför en alp.

Strunta i att de säger att han inte mötte något i Prix de Belgique i söndags. Det här var det bästa vi sett av honom på länge. Hultman är bäst, han ser ut att ha gjort allt rätt inför Prix d’Amerique som körs nästa söndag.

Om det blir seger? Ja, det har i alla fall aldrig sett bättre ut för en svensk häst på förhand.

Den nya rövslickarjournalistiken

”Hur kommer det sig att så många av Sveriges travjournalister är mesar?” Den frågan fick jag i ett mejl i veckan. ”Frille” undrade om de fick betalt av travtränarna för att föra deras talan. Han menade att journalister alltid ska förhålla sig neutrala och belysa saker från alla håll.

Min teori är att många inte vågar. De vårdar sina relationer med de aktiva och inhämtar också sina åsikter/sanningar där­ifrån. Vi pratar om den nya rövslickarjournalistiken. ”Belysningsdebatten” är ett färsk exempel. Vad fasen ska vi med ljus till? Skit i det, vi kör i mörker och höjer prispengarna.

På Åby på torsdag inleds V65 med sju hästar (V65-1), sju (V65-2) och fem (V65-3). Något är galet. Förmodligen är allt som vanligt de styrandes fel, ATG:s och STC:s. Prispengarna kanske? 60 000, 60 000 och 50 000 i förstapris duger inte.

Till sist: V65 ställdes in på Färjestad i går. Det hade gått att flytta tävlingarna till Årjäng, alla de andra banorna hade också för dåligt underlag.

Men på Årjäng har man ingen banbelysning. Attans.