Ett utsträckt finger i stället för vinnare

Micke Nybrink

Lägst ner i näringskedjan.

Men utan oss fanns inte travet.

Vi spelare förtjänar respekt.

Och våra krav av löjligt låga.

I livet som spelare ingår det att brottas med dåligt självförtroende. Alla hamnar vi där ibland.

Ibland, som i lördags, då är jag en spillra, ett vrak ­utan framtidstro. Och det är så lite som krävs för att få mig att stirra ner i avgrunden.

Det slutade med att jag spikade Yarrah Boko. Spets och slut, tänkte jag, även om alla sa att Adielsson skulle svara med Spring Erom. Nu blev det inte så – jag fick rätt men sprack ändå. Det var som en kula mellan ögonen. Jag kände mig som en idiot. Stackars de som var med på mitt värdelösa system. Undrar just vad de tänker?

Ett stryktåligt släkte

Nu är inte jag sämre än att jag repar mig. 35 år i branschen har gett mig förmågan att borsta av förluster. Jag tillhör ett stryktåligt släkte, spelarna – arma stackare som har oddsen emot sig och offrar stora delar av inkomsten på att föda travsporten. Vi är inga torra ekonomer som investerar utan att ta risker. Vi är raka motsatsen, passionerade chanstagare som vill leva lite mer.

Därför kräver jag en gnutta respekt. Säg vad ni vill men om de som lever på mina insatser behandlar mig taskigt blir jag först arg, sedan förvånad och till slut uppgiven.

När en travtränare twittrar om sov­morgon till halv nio varje dag och en ­annan har tio veckors semester undrar jag om de har de så tufft?

Hur gick det till när prispengarna INTE sänktes inför 2013? Skulle de inte kunna gå upp lite tidigare och kanske bara ta fyra veckors semester, det är vad jag brukar ha. Och jag går upp sex. Sänk tränarprovisionen för semesterfirarna i stället.

Skulle flörta hejdlöst

Är man den stora vinnaren i pyramiden, kungen som håvar in grädden, 40-50 miljoner om året, blir jag deprimerad när samme man tar betalt för att prata med media. Vore jag Åke Svanstedt skulle jag flörta hejdlöst med spelarna, bjuda på vinnare stup i kvarten och få igång en hets inför V75-spelet igen. Det skulle ligga i mitt intresse och det vore mitt sätt att återgälda. Inte fjärma mig på samma sätt som Tom Cruise i sin sekt.

Min samarbetsvilja saknade gränser i det läget.

Nu stoppar Svanstedt upp fingret i luften och känner hur det blåser och inser att den styva kulingen faktiskt kommer från fel håll. Att ändå bojkotta då, i något slags utfall av illa genomtänkt envishet, i det här fallet ATG Live, är ju som att ge alla spelare, just det, ett utsträckt finger. Vi pratar om att begå travsportsligt självmord.

Därför är det dags. Nu när alla fåren, även ett par svarta, är infångade, att ­in­föra en enkel regel: För att få anmäla häst till V75, V86, V65, V64 och V4, måste man vara tillgänglig för media.

Veckans tips

1. 8 Oki I Can (Solvalla, V86-2)

Ruskigt formstark. Flög förbi senast. Varning.

2. 9 Captivating Ås (Solvalla, V86-3)

Kom snett till senast, glöm. BG nu. Segerstrider.

3. 8 Pave the Way (Solvalla, V86-6)

Stark till slut. Inte alls ­golvad med tempo.