Nybrink: Loppen håller inte måttet

Micke Nybrink

Micke Nybrink om V86

Travets kostym är för stor.

V86 måste snäppas upp.

Det är min absoluta övertygelse.

Sporten har hamnat på efterkälken.

Nu får ni chansen att kalla mig gnällig igen, en stupid travdissare som inte fattar något. Gör det, jag bryr mig inte. Blås på. Mitt kall är nämligen inte att marknadsföra travet no matter what. Visst, jag vill att sporten ska leva och spelet frodas men jag ser det också som min uppgift att hojta till när kursen påminner om Titanics. Okej, det var överdrivet. Vi är inte på väg mot en säker undergång, jag ser inget isberg och de som bestämmer är inte vansinniga, tvärtom, de har mitt fulla förtroende.

Men det betyder inte att de inte kan få några goda råd av mig som gammal lots, några små kursändringar som bör göras för att lägga fartyget mitt i farleden.

V86 är bättre än V64. Det är jag övertygad om. Solvallas onsdagstävlingar var på halvdekis tidigare och många inbitna spelare hade gett upp. Vi var många som bara deltog när det var jackpott och då spelade vi alltid V6. Så vill ingen ha det. Då är spelformen kall.

V86 har delvis tagit hand om det problemet. Jackpottrisken i den lägsta vinstgruppen har minskat och spelet har blivit svårare. Rätt tänkt av ATG.

Problemet ligger inte där. Det är loppen på Solvalla som inte håller måttet. Vi går liksom inte i gång på åtta lopp som påminner om korv och mos och en pucko. Vi rapar redan efter fjärde portionen. Var är finkäket? Var är hästarna som får oss att tända till? Var är den stora sporten?

Solvallas tävlingar är monotona. Inget ont om Timo Nurmos, Stig H Johansson, Roger Walmann, Per Lennartsson, Stefan Melander och Kari Lähdekorpi.

Men att spela på deras djur varje onsdag, ofta samma hästar eftersom vissa inte verkar behöva vila/träna/återhämta sig, är tjatigt och förutsägbart. Som spelare behöver man vanligtvis bara ta ställning till om Nurmos eller Stig H vinner. Eller om Örjan, Erik eller Björn kommer till spets. Tyvärr spelas vår allsvenska på Camp Nou (Solvalla). Det är AIK–Häcken när det borde vara Barcelona–Inter.

V86 hade varit den perfekta lösningen för Solvalla om sporten också fått sig en knuff uppåt. Som det är nu säckar kostymen betänkligt. Den behöver fållas upp, sys in, tvättas i 90 grader …

Men ge inte upp. Allt går att lösa med världens mest välbeprövade medicin: pengar. In med en säck guld i prispotten. Höj ett onsdagslopp i veckan till 300 000 kronor i förstapris, ett flerklasslopp där alla bra hästar i Sverige kan starta, såväl det stora löftet som tjänat 100 000 kronor som den gamla guldkämpen med åtta miljoner på kontot.

Med den här punktinsatsen blir det ringar på vattnet. Åke Svanstedt blir sugen på Solvalla, Lutfi Kolgjini, Robert Bergh – alla de där som saknas för att sporten ska lyfta. De vill givetvis vara med och slåss om 300 000 och när de ­ändå åker fyller de bussen full.

Ärligt talat, 600 000 snyter väl ATG ur sig? Med tanke på hur vi spelar, som tokiga, snart dygnet runt. Vi vill det här. Det är våra pengar.