Nybrink: Är en sjukdom
Publicerad 2011-09-20
Micke Nybrinks krönika – tycker till om hur loppen körs
Det är en sjukdom.
Eller kanske mer som en växande cancerböld.
De stora gör det rutinmässigt, dealar och byter.
Jag gillar det inte alls.
Nej, jag har inte vaknat på den sidan igen. Jag mår inte dåligt och känner mig tvungen att gnälla för att det ska kännas bättre. Jag tänkte i stället fråga er om ni också är less på dessa ständiga överenskommelser och byten av position i travloppen.
Ni vet förmodligen vad jag menar. När en kusk inser att han hamnat illa till efter startrusningen, skit också, det vankas dödens (utanpå ledaren) hela vägen och det är ju inget att ha. Första tanken är att dra tvärstopp och tvinga fram någon som sitter längre ner i fältet. Sånt kan i och för sig ge lite böter men, vad fasen, man måste väl prova något i alla fall.
Men i samma läge upptäcker den uppmärksamme kusken vem som sitter i ledningen, trevligt, en kille man kan resonera med, och styr i stället snabbt framåt. ”Öh, polarn, släpp till mig, jag släpper tillbaka sen, jag lovar!” Väldigt ofta går ledaren med på den fräcka dealen, hellre det än att tvingas svara en bit och lägga en speed i onödan.
Tar det till skandalösa nivåer
Det här är förstås inte alls bra utan snarare att ta kompiskörningen till nya, skandalösa nivåer. Man kör i och för sig fortfarande för bästa möjliga placering men det är också ett tilltag som drabbar spelarna och äventyrar spelsäkerheten. De som kanske räknat ut vem som ska få rygg på ledaren får plötsligt sina kalkyler omkullvälta av att två kuskar – usch och fy – smygdelar med varandra.
De flesta kuskar tycker säkert att det här ett smidigt sätt att lösa en konflikt, inget bråk i onödan, och alla går hem nöjda och glada. Lutfi Kolgjini (ge killen en medalj) verkade inte hålla med i Kriteriet förra året där Robert Bergh ville köra ”en variant” efter 500 meter. Kolgini satt i ledningen med Raja Mirchi. Han hade fått ta över av Jorma Kontio bakom Aga Khan Boko och när Kadett C.D. hamnade i dödens och Bergh ville ”göra ett byte” ruskade Kolgjini häftigt på huvudet.
Han insåg att det var både osportsligt och osmakligt. Bergh fick finna sig i att bli kvar i dödens medan Aga Khan Boko kunde behålla den position han kört sig till i starten.
Lösningen, om det finns någon, skulle kunna vara att den som släpper ledningen inte får gå ut och ta över förrän efter – 500 meter kanske? Det skulle åtminstone bromsa upp dem, då skulle de inte kunna sköta det lika snyggt längre.
Eller har ni bättre förslag? Ni kanske tycker att det här ”ingår i analysen” som det brukar heta numera när alla kör åt samma tränare och åker på semester tillsammans.