– Tack vare stödet orkar jag gå vidare

Travtränaren Roger N Olsson dog hastigt i en tragisk olycka i mars.

Nu berättar sonen om sorgen, fredagens minneslopp och vägen tillbaka som travtränare.

– Det är tack vare allt stöd som jag orkar gå vidare, säger Clas Jonsson.

Hagmyrenamatören Roger N Olsson rycktes hastigt bort i en traktorolycka på sin gård i mars. Tränaren hittades livlös bakom sin traktor och hans liv gick inte att rädda.

Efter sig lämnade han en stor familj, hustrun Elisabeth och sju barn.

För familjen har det varit en tung tid och ännu är det inte över. Polisen har utrett olyckan för att fastställa vad det var som hände och Rogers kropp har obducerats.

”Är jobbigt”

Först i dag, torsdag, kommer urnnedsättningen att ske. Dagen därpå, på midsommarafton, kommer Roger N Olsson att hedras med ett eget minneslopp på sin hemmabana Hagmyren.

– Det är jobbigt. Det blir en form av begravning i dag också i och med urnnedsättningen. Det har tagit lång tid eftersom det har varit en lång obduktion och hela familjen ska samlas, berättar sonen Clas Jonsson.

– Det känns lite rätt i tiden att vi har urnnedsättning och minnesloppet på fredag. På ett sätt känns det som om vi får ett riktigt avslut på allt elände. Det känns skönt att ha minnesloppet på fredag, midsommar har ändå varit hans stora dag genom alla år. Det är roligt att det kommer köras årligen. Vi är stolta över att han har fått det här loppet och vi kommer att vara där hela familjen.

Stipendium till ungdomar

Nästa år ska familjen dela ut ett stipendium i samband med minnesloppet.

– Vi spar det till nästa år så att vi kan dela ut en vettig prischeck. Det är först och främst ungdomar som kan få stipendiet, det är de som är aktiva i ponnytravsporten och som vill komma någonstans.

Ville inte fortsätta

Clas Jonsson är själv proffstränare och drev en egen tränarrörelse i Näsviken när pappan dog. Men efter att hans pappa dött tappade han först lusten att fortsätta med hästar.

För han och familjen har stödet från vänner och bekanta betytt enormt mycket i sorgarbetet.

– Det är därför som jag orkar gå vidare. Dagen efter att pappa hade dött sa jag att jag aldrig skulle köra en häst igen. Så kände jag efter att han gick bort. Men sedan har jag fått så mycket dunk i ryggen och folk som säger kom igen. Det är många hästägare från pappa och mig som dunkar en i ryggen och säger det är bara att bita ihop och komma igen.

Blev privattränare

Istället för att fortsätta med sin egen tränarrörelse fick han chansen som privattränare åt Stall Ima i Ljusdal.

– Det är Ingemar Alin som har stallet, han såg att jag var nere och frågade vad jag ville göra. Jag sa att jag ville göra något annat och inte driva egen verksamhet. Han sa att jag fick börja jobba åt honom så jag gjorde det istället. Det var den bästa lösningen. De har ett tio-tal hästar som jag tränar.

– Jag har en lugnare tillvaro allt känns mycket bättre nu. Jag kan vara ledig om helgerna  och ta hand om min son på ett annat sätt. Hästarna har tagit 110 procent av all min vaken tid. Man prioriterar om helt enkelt. Dessutom finns det utvecklingsmöjligheter och jag kan ta in flera hästar om jag vill.

Vill prata om sin pappa

Ingemar Alin är en vän till familjen som ställt upp i flera år.

– Han hade hästar hos pappa tidigare, en som hette Ima Boy som tjänade en halv miljon. Han har alltid funnits nära pappa, säger han.

För Clas är det viktigt att minnas sin pappa och han vill gärna prata om honom.

– Det känns skönt att de pratar om honom när jag åker på trav. Att det inte blir att nu är han borta och så är det ingen som pratar om pappa något mer. Nu när man pratar om honom så lever han ändå, säger han.