FOTBOLLS-SÅNGER

Erik Niva

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-04-11

Erik Niva rankar allsvenskans bästa

sjunger Blåvitts nya klubblåt får toppbetyg av Niva.

Liverpool har sin ”You’ll Never Walk Alone”, Real Madrid har sin ”Hala Madrid” – och långsamt har även Sverige insett att en fotbollsmatch ramas in av musik.

Sportbladets Erik Niva rankar här klubbarnas kamplåtar.

AIK

Åh, vi é AIK

Betyg: 4 av 5 plus

Traditionen, identiteten, allsången... Hade inte texten passerat gränsen till det direkt fåniga i några passusar hade det varit maxbetyg.

Brommapojkarna

Ledmotivet till Star Wars

Betyg: 1 av 5 plus

Varför då?

Djurgården

Sjung för gamla Djurgår’n

Betyg: 3 av 5 plus

Snart 40 år gammal tillhör den seriens äldsta, men den säger inget om Djurgården som inte kunnat gälla någon annan klubb.

Elfsborg

Stå upp för Elfsborg

Betyg: 2 av 5 plus

De får ett extra plus för att de i alla fall har försökt, men tonträffen är inte rätt. För svulstigt, för pompöst.

Gais

Underbart att vara Gais:are

Betyg: 2 av 5 plus

Ett snäpp för spexig i både tonläge och tonfall – att rimma ”pajsare” med Gais:are är att gå ett steg för långt – men karaktären finns där.

Gefle

Vi är Gefle IF

Betyg: 3 av 5 plus

Taggig oi-punk från stadens egna skrålare Battled Scarred. Funkar helt okej.

Göteborg

Snart skiner Poseidon

Betyg: 4 av 5 plus

Att skriva en fotbollshymn på beställning är verkligen inte enkelt, men Joel Alme kommer undan med sin vemodiga vardagsromantik. Han har fattat vad det här handlar om.

Halmstad

Varje dag som går så älskar vi HBK

Betyg: 2 av 5 plus

En cover på en cover på en cover, som gått från att vara sorglös till att bli ett pekoral. Det musikaliska hantverket är skickligt, men texten får Gyllene Tiders vanliga vardagspoesi att verka djup.

Hammarby

Just idag är jag stark

Betyg: 5 av 5 plus

Allt vad en inmarschlåt kan och ska vara. Säger allt om Hammarby, utan att handla om Hammarby. Överlägsen.

Helsingborg

Tom Hark

Betyg: 2 av 5 plus

I England har den här gamla new wave-hiten inkorporerats i läktarkulturen. Även om HIF gjort en grej av sin anglofili och satt HIF-trubaduren på att skriva en ny text så kan aldrig sången bli deras.

Häcken

My Hero

Betyg: 1 av 5 plus

Jaha, vad är det för snille som bestämt att det ska spelas en helt intetsägande Foo Fighters-låt när Häcken faktiskt sitter på ett trumfkort som ”O Hisingen, O Hisingen”?!

Kalmar

KFF är bäst

Betyg: 1 av 5 plus

Det är en sak att spela på den stora pretentionsstråken om man är Roma – men det är långt från Vivaldis ”Fyra Årstider” till Fredriksskans.

Malmö

MFF-hymnen

Betyg: 2 av 5 plus

Man märker ju vad de försöker göra, men de hittar bara inte rätt. Anslaget är smått melankoliskt – sedan kommer de militäriska marschtrummorna och den floskeltyngda texten och förstör allt.

Trelleborg

Blå som stål

Betyg: 3 av 5 plus

Ny för i år, och inte alls så tokig. På väg mot något riktigt stort, men istället för att lyfta låten så kommer refrängen och raserar den med sitt rim på ”gummimetropol” och ”stål”.

Örebro

Framåt Svartvitt

Betyg: 1 av 5 plus

En stilstudie i hur man gör allt fel. Man bjuder in Kenneth & the Knutters och drar på sig en skinnväst. Man tror att en fotbollsarena och en after ski-pub är typ samma sak.

Örgryte

Så skönt att vara Öisare

Betyg: 1 av 5 plus

Ny för i år – och totalt värdelös. ”Go West”-melodin till plastigt technokomp?! Hur fan tänkte ni?

FAKTA

Hur gör man en bra fotbollssång? Sportbladets Erik Niva har frågat två som borde veta.

Joel Alme: Jävligt osäker på hur låten kommer tas emot

Joel Alme är Allsvenskans färskaste bard.

I vanliga fall gör han känslosprängd, kritikerrosad pop – nu har han fått uppdraget att skriva IFK Göteborgs nya inmarschlåt.

Strax före klockan två i eftermiddag premiärsjunger han ”Snart skiner Poseidon” inför ett fullsatt Gamla Ullevi.

– Jag är nervös. Jag ser framför mig hur jag blackoutar, hur folk buar. Men det är lite som att sitta i ett flygplan. På samma sätt som man inte uppfattar hur långt det är till marken tror jag inte att jag kommer att inse hur mycket folk det är nu.

Hur kom texten till?

– Det var lite sorgligt. Jag skrev texten på ett tåg mellan Göteborg och Stockholm, där jag satt bredvid en kvinna som satt och grät för att hon hade förlorat sin make. Det var en fin, solig dag – men där satt hon och grät. Det blev lite melankoliskt, allting.

Och hur kopplar du en sörjande kvinna till fotboll?

– Jomen, fotbollssånger brukar ju bara handla om de här heroiska grejerna, och jag ville ha in lite mer mänsklighet. Jag ville komma bort ifrån den här gladiatorskänslan av testosteron och reklamradio.

Vilka känslor vill du förmedla?

– Stolthet, men inte på det här patriotiska sättet. Glädjen, traditionen, familjen, en klang från längesedan ... Känslan av att vara liten och gå med farsan på matchen, och känna att allting är så stort och mäktigt. Och att storheten inte sitter i arenan – utan i ansiktena på alla de som följer laget. Många säger ju att Gais är underdogs, att Öis är överklasslaget, att Häcken är Hisingen – och att IFK är mer... vanligt, en Volvo V70. Med den här låten ville jag komma åt en klubb med lite mer djup, lite mer liv.

För många är Blåvitt bland det heligaste som finns. Du har fått uppdraget att skriva dessa människors nya nationalsång.

– Jo, jag är ju jävligt osäker på hur den här låten kommer att tas emot av hardcoresupportrarna. Vissa verkar ju ha typ Asperger, och tycker att man inte får ändra på någonting. Men jag hoppas att de inte blir bittra och sura. Det är som när man hade barnkalas. Det kanske kom någon kille med en present som man inte alls hade önskat sig – men det är ju ändå jävligt schysst att han har givit någonting. Så till er som gillar låten: Varsågod. Och till er som hatar den: Förlåt.

Om du går på Gamla Ullevi om tio år, och din låt spelas i högtalarna när Blåvitt marscherar in – sjunger du med då?

– Nej. Då gråter jag nog.

Rubio: Att vara supporter är ett livslångt lidande

Det har gått nästan 25 år sedan Leonardo Rubio skrev texten till ”Åh, vi é AIK”.

Han var gatumusikant på den tiden, och tillsammans med kompisen Per Krook plitade han ner orden i bussen på väg hem från en bortamatch.

Det blev en singelbaksida till fotbollslagets låt ”Mot nya mål” – och sedan blev det inte så värst mycket mer.

–Det tog en 20 år innan den landat i folksjälen, men under de senaste åren har den ju varit överallt. Det är ju den överlägset mest kända svenska fotbollslåten.

Varför har den satt sig?

– Det är många som har försökt, men oftast blir det ”kulan i luften, nu är det vår, oj, vad vi ska kämpa”. Det brukar vara halvintresserade musiker som får i uppdrag att skriva en låt, och då blir det ju inte bra. Det vi försökt göra är ju att beskriva det här oket det innebär att vara supporter, för det är ju ett livslångt lidande. Du måste hitta en nivå där det ryms både glädje och sorg.

I mina öron säger den också något om AIK:s identitet. Den här ”vi-är-störst-och-alla-hatar-oss”-känslan finns ju där.

– Så kan man säga. Den har fångat själen – men sedan kan man vända på det, och säga att den samtidigt också har varit med och byggt upp känslan runt klubben. Låten har ju blivit väldigt central för vad AIK är för något.

Går det att beskriva känslan när hela Råsunda sjunger dina ord?

– Det är klart att det är roligt. Vissa gånger är ju större än andra, och det är ju när det är riktigt mycket folk och alla är peppade. Det känns mäktigt när det står över 25 000 och sjunger ”Åh, vi é AIK”.

Aftonbladets

bloggar