”Som att vår egen fria vilja försvann”

Emma Eliasson i stor intervju om livet efter hockeyn

Johan Håkansson

LULEÅ. Snart drar OS igång i Pyeongchang.

Då flyr förre hockeystjärnan Emma Eliasson till Thailand.

– Det hade blivit för känslosamt att vara hemma, säger hon.

I en stor intervju berättar hon om saknad, sorg, ilska, sitt nya liv och Leif Boorks styre som hon beskriver som ”rena Auschwitzlägret”.

Aftonbladet träffar Emma Eliasson i Coop Arena i Luleå i samband med en pressvisning av filmen ”Underdogs” – en seriös dokumentärfilm om damhockey som släpps på lördag och som sänds i SVT mitt under OS.
Filmen skildrar en hel säsong med Luleå Hockey/MSSK – från SM-guldet 2016 till den överraskande semifinalförlusten mot HV71 ett år senare.

Fokus är inställt på spelarnas villkor och vi får på nära håll följa stjärnorna Emma Eliasson och Johanna Fällman. Men vad filmaren Ingela Lekfalk inte kunde veta när hon inledde sitt projekt var att hon faktiskt skulle skildra Emma Eliassons sista tid som hockeyspelare.

”Vår fria vilja försvann helt”

Artiklar har redan skrivits om filmen, men de har mest handlat om den omtalade tavlan på Eliasson som vandaliserades hemma i Kiruna.
Den historien upptar bara några sekunder av ”Underdogs”. I stället är det konflikten mellan Eliasson och Damkronornas förbundskapten Leif Boork som går som en röd tråd genom filmen.

Vi får unika inblickar i när 14 av landslagsspelarna samlade ihop sig och i ett brev till Svenska Ishockeyförbundet krävde Boorks avgång.

– Tanken var aldrig att vi skulle skriva ett brev. Vi ville ha ett möte med förbundet, men de ville hellre ha ett brev, säger Emma Eliasson.

Något möte blev det aldrig. I stället blev några av de 14 spelarna uppringda en och en av förbundet, vilket fick spelarna att backa från sina krav.

– Tyvärr var vi inte lika starka ensamma som i ett kollektiv. Om vi hade hållit ihop tror jag att vi hade vunnit. Förbundet hade inte kunnat blunda om 14 spelare ur bruttotruppen hade tackat nej till landslaget, säger Eliasson.

Vad var det ni var så missnöjda över?

– Det var dels sättet vi spelade på. Men framför allt kändes det som att vår egen fria vilja helt försvann. Vi skulle sitta på ett visst sätt och gå på ett visst sätt. Det fanns regler för allt. Skydden skulle vara uppställda på ett särskilt sätt. Det var rena Auschwitzlägret. Det kändes som att vi inte hann uppleva någonting. Och gjorde vi fel skulle vi stå inför gruppen och be om ursäkt.

Efter intervjun har Eliasson gått ut på Twitter och bett om ursäkt för sitt uttryck.
”Nej, fy fan. Vilken dålig liknelse. Jag ber om ursäkt.”

”Då hade allt sett annorlunda ut”

Efter brevet till förbundet blev det till sist ett möte där Emma Eliasson fick sitta ner med Leif Boork och Olof Östblom (nu tävlingschef på ishockeyförbundet).

– Efter det mötet kände jag mig inte mycket värd. Boork slog näven i bordet, höjde rösten och var arg. Och han sa att jag var en sån person som inte kunde lyssna på en annan människa utan hela tiden måste ha en egen åsikt. Jag kände: vem är han att döma mig som människa.

Via en chatt på Facebook som landslagsspelarna hade kunde Emma Eliasson se hur spelare efter spelare backade från de ursprungliga kraven. Till slut stod hon där ensam.

– Allt hade sett annorlunda ut om vi hade fått det där mötet med förbundet. Nu blev nog många spelare skrämda. Själv kände jag att jag inte orkade hålla något förändringstal. Jag gick ur gruppen och lade allt åt sidan.

Hur är din relation i dag med de övriga spelarna som undertecknade mejlet?

– Jag vill inte att det ska förstöra någon relation. Jag och Johanna Fällman har pratat om det och det hade bara straffat henne om hon hade stått på sig. Men förbundet borde ha lyssnat på oss.

Hur känns det att filmen har sådant fokus på din konflikt med Leif Boork?

– Det känns bra att få berätta min story. Samtidigt vill jag inte att det ska vara det primära med den här filmen.

OS i Sydkorea blir det sista Leif Boork gör som Damkronornas förbundskapten. Vad är din åsikt om det?

– Bra. Ylva Martinsen är rätt kvinna på rätt plats. Hon har stor respekt för spelarna och har förståelse för hur vardagen ser ut.
Du började spela division 1-fotboll när du la av med ishockey. Hur är din relation till hockeyn i dag?

– Jag har köpt ett C More-konto. Sen går jag på både dam- och herrmatcher. Men jag har aldrig ångrat att jag lade av. Hockeyn som vardag saknar jag inte. Däremot saknar jag att vara en del av ett lag.

Är det helt uteslutet att du gör comeback?

– Ja.

”Hade varit för jobbigt”

Emma Eliasson har upplevt tre OS och var med om den historiska silvermedaljen i Turin 2006. När det nu närmar sig OS i Sydkorea är det starka känslor i kroppen.

– Ja, det känns. Det har varit jobbigt senaste månaderna. Det är ju då det börjar hända grejer, man får kläder hemskickade och börjar ladda. Men jag har bestämt mig för att åka två veckor till Thailand under OS.

Det låter som en flykt?

– Ja, det är det nog. Det hade varit för jobbigt att följa det intensivt hemma. Men jag vill faktiskt att det ska gå bra för Sverige. Det är ju mina polare som spelar och jag vet vilket slit de lägger ner.

Att hon ändå känner att hon måste lägga till ordet ”faktiskt” säger en del om hur mycket konflikten har påverkat henne.

Vad känner du för Leif Boork i dag?

Emma är tyst en stund innan hon säger:

– Jag vet inte… Det är synd att han ska vara så enivs.

Är det något du i efterhand ångrar?

– Nej.

12 spelare som blivit offer för Boork: ”Han vill statuera exempel”

Hyllningarna dog ut

I filmen ”Underdogs” får vi även följa Leif Boork och hur hans syn på Eliasson drastiskt förändras. I början är det idel hyllningsord:

– Det är en synnerligen begåvad spelare. Teknisk och bra spelsinne. En
ledarpersonlighet och lagkapten. Hon har många strängar på sin lyra.

Senare i filmen, när han bestämt sig för att peta sin stjärna, låter det annorlunda.

– Vi väger ju in spelarnas karaktär också. Som hockeyspelare är hon bra, men hon har inte uppfyllt de krav vi ställer på spelarna. I det korta perspektivet kanske vi tappar tempo, men i det längre perspektivet är ingen oersättlig.

Boork nämner ett kinesiskt ordspråk han är förtjust i:

– Du är lika saknad som hålet när du drar upp en hand ur vatten…

Ingela Lekfalk, kvinnan bakom filmen, säger:

– Min bild efter att ha pratat med flera spelare är att det finns en stor risk att man fostrar in spelarna i en tystnadskultur. Det måste förbundet vara vaksamt på, för det är inte hälsosamt för framtiden.

I dag bor Emma Eliasson kvar i Luleå. Hon pluggar till ekonom samtidigt som hon arbetar och spelar fotboll. Hon säger att hon är tillfreds och att hon faktiskt har längtat efter den där känslan att vara rastlös av att ha tråkigt.

Fotnot: Filmen ”Underdogs” släpps på lördag. Den sänds på SVT i februari, mitt under vinter-OS.