Abrahamsson: Lagen har en hel del att jobba med

Hans Abrahamsson

LINKÖPING. Premiären är avklarad.

Vi får tacka för inställningen, arbetsmoralen och karaktären.

I spelet med puck har både Linköping och Djurgården en hel del att jobba med.

Den mållösa tredje perioden symboliserade den här matchen. Kamp, kamp, kamp i ett för högt uppskruvat tempo. Alldeles för många bortkastade puckar och väldigt få vettiga kombinationer.

Att isen var snudd på usel förklarar en del av alla felpassningar.

Endast 16 sekunder in i förlängningen kunde Andrew Gordon skjuta avgörande 3–2 i power play.

Att Linköping tog segern var varken logiskt eller ologiskt. Den här matchen kunde ha vägt över åt båda håll.

Och det var väldigt mycket premiärmatch över mötet i Saab Arena. Bra tryck på läktarna och ingen av de 7 041 åskådarna kan i alla fall klaga på ambitionsnivån och arbetsviljan på isen.

Själva utförandet lämnade däremot en hel del i övrigt att önska. Välspelat var det definitivt inte.

Kom i fel positioner

Det var äntligen SHL-premiär och Östergötland mötte i vacker höstskrud.

Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag gjort den korta promenaden från stationsområdet till Saab Arena. Först Gumpekullabron över Stångån, vidare längs cykelbanan kantad av nyponbuskar över Stångebrofältet.

”Vi kan väl ses igen, jag gillar Stångån på hösten när vardagslunken lagt sig över torgen” sjunger stadens stora son Lars Winnerbäck.

Nu sågs vi igen, Linköping HC.

Och jag var väldigt nyfiken på vad du hade att erbjuda. Inledningsvis var det en besvikelse.

LHC ska vara ett hårt arbetande lag den här säsongen. Bra så. Problemet var att i framför allt första perioden jobbade man helt fel.

Desto starkare att nöta sig in i matchen och få med sig en seger. Kedjan med Jakob Lilja, Niklas Fogström och Nick Sörensen visade vägen.

Bjöd in Djurgården

Men Djurgården var bäst under den första halvan. Hans Särkijärvis lag kom i mer samlade anfall. Hade bättre struktur på sin forechecking och ett effektivare förstapass ur egen zon. Ofta var förstapasset långt.

Med sina två tilltänkta toppcentrar, Niklas Persson och Garrett Roe, på skadelistan hade Linköping alldeles för få spelare som kunde hålla i och fördela puck. Dessutom hade Linköpings backar enorma problem att spela sig ur Djurgårdens hårda forechecking. Rahimi var ovän med pucken, och Chad Billins kom helt snett in i matchen.

Egentligen var det bara juniorbacken Gustav Forsling som kunde skapa lite lugn i uppspelsfasen.

Men det blev alldeles för få tillfällen när hemmalaget kunde komma i kontrollerade och samlade uppspel.

I stället kastade man in puckar på chans i anfallszonen och var alldeles för utspridda för att få fast pucken.

Stjärnorna har en bit kvar

Djurgården hade inte några offensiva ess på skadelistan. Däremot har både Patrick Thoresen och Matt Anderson definitivt en bit kvar till full form efter sina skador. Men stockholmarna hade, åtminstone inledningsvis, fler spelare (Sallinen, Hultström, Ljungh, stundtals Sörensen) som kunde hålla i och göra något med pucken. Linus Hultström var på spelhumör mot klubben han aldrig lyckades i. Den hårdskjutande backen bombade in det första målet och sköt också skottet som pigge junioren Lukas Vejdemo rakade in returen till 2–1.

Djurgården ska bli ett mer spelförande lag och den här matchen visade bitvis lovande tendenser på det. Det borde ha räckt till seger. Nu slarvade man delvis bort initiativet man skaffade sig under den första perioden. 

På lördag rullar SHL-tåget vidare för de här två lagen. Både Linköping och Djurgården är tippade i toppen av tabellens under halva. Den här matchen visade egentligen ingenting som talar emot att det blir så.