Marcus Leifby: Er klubb ska hålla handen, och käften
När vi inte trodde att svensk ishockey kunde borra sig djupare ner i misstrogenhet, bädda in sig mer i cynism och arrogans eller komma med fler infantila fantasier så slog de till.
Hockeyallsvenskan.
I tre decennier har jag knutit skorna och gått på ishockey för att det bland det bästa jag vet är att gå på ishockey.
Jag har aldrig känt att jag behövt göra det med en auktoriserad revisionsbyrå vid min sida, svenska akademiens ordlista under armen – eller med en snara nära till hands.
Förrän nu.
Tidigare var det kul med ett play-off eller en kvartsfinal, en match som gällde någonting, och vi slängde oss med – hahahaha – konstiga ord som ”fullsatt” och ”bra hockey” men nuförtiden går det knappt göra sig förstådd med ett så forntida språkbruk.
Det viktigaste i svensk ishockey är inte hur många poäng du tar under säsongen, utan hur många stolar du har i arenan.
– Hur gick det i matchen?
– Bra! Det var fullt i försäljningsytorna.
Den tätaste drabbningen just nu är den mellan makthavarna i svensk ishockey, och det handlar om vem som kan uttrycka sig så spejsat det bara går.
Vem blir först att spränga den yttre gränsen för hur verklighetsfrämmande det kan bli?
Så fort någon av härskarna (SHL, Hockeyallsvenskan och möjligtvis SIF, även om de har sålt ut sig totalt) skickar ett pressmeddelande går det inte utläsa om det handlar om ishockey eller om ett företag som vill utvidga verksamheten för fottrampad kakao.
Hur går det för ensamutredaren?
Har ni någon periodiseringsfond?
Jag träffade Jörgen Lindgren, vd för SHL, härom veckan och ställde några frågor om upp- och nedflyttning, arenakrav och tv-avtal och fick till svar en svada av strunt av sådant slag att jag blev sängliggande i tre dagar, nedstämd och orkeslös.
Nu är det Hockeyallsvenskans tur att katapult-skjuta sig ut i dårskapens omloppsbana, när ligan har aktieägarmöte på fredag vill styrelsen och vd:n Stephan Guiance att klubbarna ska underteckna ett lojalitetsavtal och en ”uppförandekod”.
Stephan Guiance reserverar sig en aning och menar att inget beslut är fattat, men säger samtidigt att dokumentet beskriver och ska säkerställa ”ägarnas sätt att umgås”.
Umgås.
I min värld är ”umgås” förknippat med någonting trevligt, varmt och framförallt självvalt.
Det är givande och står i bjärt kontrast med det som går att läsa i ”uppförandekod-dokumentet” som någon nisse i Hockeyallsvenskan klippt-och-klistrat ihop.
Dokumentet är en odyssé genom oförstånd och bör ses för vad det är – ett försök att normalisera en tystnadskultur, utskrivet på några A4-sidor.
Pekpinnarna står som spön i backen och innehållet är så många lager av enfald att jag inte ens vet hur jag ska ta mig an det.
Det är allt du aldrig trodde att en folkrörelse, en medlemsägd idrottsförening eller DIN klubb skulle ställa sig bakom.
Läs det.
Bara läs det.
Under potenta rubriker som ”lojalitet” och ”integritet” kan vi läsa att ”i denna sammanslutning är den egna klubben av underordnad betydelse. Det krävs integritet för att stå emot påtryckningar” och ”vi som är delägare eller anställda i Hockeyallsvenskan talar inte illa om varandra eller om vår produkt. Vi är lojala mot Hockeyallsvenskan och den demokratiska ordningen”.
Det är så de talar till varandra, maktens män i svensk ishockey.
De kräver total underkastelse, din klubb ska vara av underordnad betydelse.
– Blessed be the fruit.
Hand upp alla supportrar och medlemmar i Modo, Leksand, Oskarshamn, Västerås, AIK och Björklöven som skriver under på det.
Er klubb ska hålla handen, och käften, oavsett om ni har en annan åsikt i frågan.
Hand upp!?
Och fundera gärna en stund över följande:
* Varför står inte Hockeyallsvenskan enade?
* Varför är det så viktigt att framstå som enade och varifrån kommer det önskemålet?
* Varför kommer det här nu, en månad innan ensamutredaren presenterar sitt förslag kring hur svensk ishockey ska se ut framöver?
Bossarna i SHL, Hockeyallsvenskan och Svenska ishockeyförbundet har gång på gång (wild cards, tv-avtal, licenskrav, domarmissnöje, Stasi-inspektioner av banderoller, lojalitetsavtal, allt avslöjat av tidningar som Aftonbladet och Expressen) försökt bedra oss och de kommer fortsätta försöka tills vi säger stopp, eller gör någonting åt saken.
I förrådet med nya, fräcka fraser är ”det bästa för svensk hockey” den mest frekventa och jag tror faktiskt att jag talar för en majoritet när jag påstår att förtroendet för Jörgen Lindgren, Stephan Guiance och hockeyförbundets ordförande Anders Larsson är kört i botten.
Ni har blivit påkomna med byxorna nere för många gånger, allt tyder på att ni helt har tappat kontakten med de och det som är svensk ishockey, med rörelsen, och ni pratar på ett sätt de flesta inte vill kännas vid.
Det bästa för svensk ishockey?
Det vore nog om ni gick härifrån.