Skillnaden mellan vilket AIK ni vill och elitserien är enorm

Lasse Anrell: Skellefteå var en besvikelse

SKELLEFTEÅ

Västerbottens AIK bygger ett favorittippat, kaxigt, rikt och välmående lag på väg mot elitserien och så kom den lilla utfattige kusinen AIK från huvudstaden, nederlagstippat som en Saddam Hussein hos tandläkaren.

Och rika AIK förlorade.

Fattiga AIK vann fast man egentligen inte riktigt fattade hur det gick till.

Skellefteå vill till elitserien. Det är ingen hemlighet.

Skellefteå har publikintresset, kulturen och organisationen. Skellefteå har pengarna och ledare som Peo Larsson och Ulf Taavola. Taavola är tränaren och en av Sveriges skickligaste hockeyteoretiker. Hans målsättning är att bygga ett spel och en grundträning. Han säger såna saker. Han pratar tråkigare än en match där Lasse Falk coachar båda lagen. Hans tråkighet är en legend i hockeykretsar och journalistkretsar. Taavola säger aldrig spännande saker. När han jobbade med Niklas Wikegård måste det varit som att sätta Jim Carrey som regiassistent till Ingmar Bergman.

Men hockeylivet går inte ut på att säga spännande saker. Och Taavolas skicklighet kan ingen ifrågasätta. Han var färdig med Luleå. Han är inte färdig förrän Skellefteå spelar och tränar som ett elitlag. Och ett elitlag kan anfalla. Det kan Skellefteå.

En smula förvånande var det kanske att det var AIK som tråkade ut sina motståndare i går. Defensiven var glödhet. I sista perioden när Skellefteå skulle avgöra matchen kom de inte ens in i anfallszon. Det tog elva minuter för dem att skjuta första skottet. Det blev bara fem. Det var den totala avklädningen. Just när de skulle tillfredsställa den krävande och tätt packade hemmapubliken kom de inte ens in i zon. De var som en echaufferad flicka som inte ens kommer in i brallorna på sin pojkvän. Väldigt frustrerande om ni frågar mig.

Skellefteå var en besvikelse

AIK njöt desto mer. Det var en av de mest massiva defensiver jag sett. En total fälla i mittzon. Nästan en sexig defensiv. Motstånd kan vara sexigt.

AIK har tippats långt ner i serien.

Det kan nog vara fel. De har inte mycket till spel i anfallszon. Skellefteå bjöd på målen. Jag har nog aldrig sett så många blindpass i egen zon som i Skellefteås i går. Nästan alla AIK:s målchanser kom till på såna. Ett av målen gjorde de i boxplay.

Skellefteå var en besvikelse. De var frustrerade av favorittipsen och en hemmapublik som tror på elitserien redan i år. Överhuvudtaget har nog flera hockeyfans blivit onödigt upphetsade av pratat om en utökad elitserie och av Malmös och Södertäljes usla höstform.

Allt det där verkar ha normaliserats nu. Det blir ingen enkel resa till elitserien för någon. Verkligen inte. Och den som ser några matcher som den i går vet att det blir en väldigt svår resa. Skillnaden mellan vilket AIK ni vill och Malmö eller Södertälje som de spelar nu är enorm. Fördel just nu för AIK som kan sitt defensivspel. Skellefteå behöver många timmar inne i Taavolas teoretiska tortyrkammare för att ha en chans.

Inte ens powerplay som är Skellefteås styrka fungerade särskilt bra i går.

Men bygget går vidare. En utbyggd hall är klar om två år. Det bor 300 000 i trakten kring stan. Här finns en jättepublik inom räckhåll. Och i laget finns flera unga lovande spelare som är precis lagom skickliga. Hemmasonen Jimmie Ericsson var skadad i går och jag fäste mig mest vid Pontus Petterström från Nybro med 37 j-landskamper i bagaget som var kaxig, tuff och kunde släppa pucken i tid. Han spelar med Skellefteå i elitserien om ingen annan hinner före.

För Skellefteå finns det mycket att bevisa.

Mycket bra sport-album...

Sämst när det gäller, skriver lokaltidningarna och det kanske stämmer och ironiska gliringar typ "Äh, vi lägger ner och köper nytt, det har vi gjort förr" kunde man höra efter matchen i går. Krobbe Lundberg har en plats i hallen. Jag såg honom inte men hans ande fanns där hela tiden. Hardy Nilsson syns mera sällan på sin hemmaplan men legenderna finns och är kanske en tillgång. Själv har jag lyssnat mycket på en annan tillgång. Den nya cd:n "Skellefteå AIK 4ever" med lagets många kända rockfans är riktigt bra. The Wannadies och This Perfect Day samsas med mindre kända och det är nog ett av de bästa sport-album jag hört. "My hometown" med Wannadies är fantastisk.

Det kan man inte säga om lagets insats i går.

Den påminde mera om en cd med Helmut Lotti.

Men elitserien behöver Skellefteå AIK. Den behöver passionen och kulturen som finns här. Bygget just nu påminner en del om Linköpings. Det tar några år och det finns ju ingen återvändo när man har den här typen av stöd.

Lasse Anrell