Calle Johansson: Mårts har aldrig haft med NHL att göra

Västkusten kan bli bästkusten.

Los Angeles doldisar är redo att bli NHL:s kungar.

När Los Angeles Kings var framme i sin senaste Stanley Cup-final, 1993, innehöll laget spelare som Wayne Gretzky, Jari Kurri, Luc Robitaille, Marty McSorley och Rob Blake.

Årets upplaga har inte samma stjärnstatus. Men efter tre segrar i följd mot Phoenix, kan snart fler än de inbitna NHL-fansen kunna Kingsnamn som Dwight King. Han flyttades upp först i mitten av säsongen, men har blivit en outsider som hjälpt till att peta in kassar. Och som jag varit ­inne på tidigare i de här spalterna – i ett slutspel måste du ha någon/några spelare som kliver fram och spelar sitt livs hockey i absolut rätt ögonblick. Och det är King ett av många bra exempel på.

För även om Dustin Brown och Anze Kopitar är gudomligt bra, så kan du inte leva på en enda formation. Och i Kings är det alltid någon lina som klickar varje match.

Doughty något utöver det vanliga

I match 3 var det King och hans kedjekamrater i tredjelinan Jarret Stoll och Trevor Lewis som avgjorde.

I match 2 gjorde Jeff Carter tre mål med hjälp av sina kamrater i andraformationen Dustin Penner och Mike Richards.

Carter kom från Columbus i utbyte mot backstjärnan Jack Johnson.

Det är inte så många lag som kan släppa en spelare som Johnson. Men det säger något om Kings backuppsättning, och inte minst Drew Doughty som är något ut-över det vanliga. Han spåddes en lysande framtid, men var under drygt halva säsongen riktigt usel. Men nu har han plockat fram underbarnet i sig. Och när du kan få en så bra back att spela på toppen av sin förmåga blir du svårslagen, som Zdeno Chara i fjol, eller Duncan Keith året innan.

Får inte dina forwards puckar på bladen i uppspelen, så kan de inte göra så mycket med den. Men i Kings kan samtliga backar slå ett uppspel, med följd att forwards kan komma med fart.

Kingsbackarnas rörlighet gör det i sin tur svårt för motståndarna att åka med pucken mot dem. I stället måste man lägga ned pucken och börja anfallen bakom förlängda mållinjen. Och då är de lite sårbara.

Hur man än vrider och vänder på det så bygger du ett lag bak­ifrån, du måste ha en grym backuppsättning för att lyckas. Det föll Tre Kronor på mot Tjeckien.

Men framför allt brast det på coachsidan.

Ingen uttalad spelidé

Numera är det NHL-spelarna som bär landslaget, och tyvärr har Pär Mårts aldrig haft med NHL att göra. Han hade heller ingen uttalad spelidé eller auktoritet.

Jag vet att jag är färgad när det gäller NHL, men elitserien är inte så bra som alla tror. I mina ögon är Kjell Samuelsson, Ulf Dahlén, Ulf Samuelsson eller Andreas Johansson lämpliga ersättare till Mårts, killar som vet vad det handlar om och som levt med NHL i flera år.

Los Angeles behöver bara en seger till för att nå final.

Där väntar antingen NY Rangers eller New Jersey.

Hockeymässigt skulle jag hellre se New Jersey, för det blir en roligare hockeymatch. Men det blir garanterat ett större krig mot Rangers. Och mer skriverier. De två rivaliserande storstäderna – öst mot väst. Det vore verkligen skithäftigt.