Wennerholm: Gyllene chans för OS-guld
Rikard Grönborg har plockat ut sin första OS-trupp.
En överraskande offensiv trupp med trollgubbar som Dick Axelsson, Robert Nilsson och Linus Omark i samma lag.
Och jag har skrivit det förr.
Tre Kronor har större chans att ta OS-guld i Sydkorea än om NHL-spelarna varit med.
Det var väl egentligen inga överraskningar i Grönborgs landslagstrupp. Att kulturbäraren Joel Lundqvist och förra året VM-målvakt Viktor Fasth saknades hade ju sina förklaringar.
Det skulle väl vara målvakten Magnus Hellberg som höjde något ögonbryn,
Hellberg som aldrig spelat i landslaget tidigare och som nu spelar under Mike Keenan i kinesiska Kunlun Red Star.
Annars måste målvaktssidan vara den svåraste av alla att bedöma.
Det vimlar av svenska toppmålvakter numera och dagsformen är mer avgörande där än på andra positioner i laget.
Nej, jag gillar det här laget.
Jag gillar att inte alltid så lätthanterad spelare som Dick Axelsson, Robert Nilsson och Linus Omark får vara på samma is.
Gläds med Omark
Tre spelare som kan bryta mönster och göra det oväntade.
Det som blir mer och mer sällsynt i den moderna hockeyn och speciellt i SHL, där den här typen av spelare oftast är för attraktiva för att bli kvar.
Och jag gläds framförallt med Linus Omark som nu får den ledande roll han alltid velat ha.
Han blev petad från VM-laget senast.
Nu ska han bära Tre Kronor och helst till ett OS-guld.
För jag tror att ett OS utan NHL-spelare ökar Sveriges chanser att gå hela vägen.
Hade NHL-spelarna släppts iväg till Sydkorea hade jag redan vikt OS-guldet åt Kanada, som dominerat OS-hockeyn och vunnit de två senaste turneringarna.
Ryssarna imploderar i OS
Ryssland är naturligtvis favoriter på papperet, men ryssar och OS går inte hand i hand.
De väntar fortfarande på första guldet som enskild nation. Senast de vann var i Albertville 1992, då de spelade under samlingsflaggan OSS:
Och ryssarna har blivit helt utan medalj tre OS-turneringar i rad. Senast de fick något om halsen var i Salt Lake City 2002 då de åkte hem med ett brons.
Det har inte spelat någon roll hur stjärnfyllda trupper de än haft, eller hur många mål som Alexander Ovetjkin öst in i NHL.
När det varit dags för OS har ryssarna imploderat i stället för att explodera.
Det är ingen tillfällighet.
Gyllene chans för OS-guld
Det betyder inte att de kan vinna den här gången och med en mer defensivt inriktad hockey.
Men jag tror inte det. Jag tror inte nerverna håller den här gången heller.
Nej, jag tror Sverige har en jättechans.
Tjeckien och Finland ser ut ungefär som vanligt, USA är inte i närheten av normal slagstyrka och Kanadas första OS-trupp skrämmer ingen.
Sverige har en gyllene chans att bli OS-mästare igen den här gången och jag tror inte den chansen kommer tillbaka i Peking 2022.
Då kommer NHL-ägarna att vilja visa upp sina spelare igen, på en av världens största marknader.
Därför tror jag att 2018 års OS kommer att bli unikt, en chans för alla de som normalt inte får chansen.
Inte samma kvalité
Första OS-turneringen utan NHL-spelare sedan 1994.
Då vet alla hur det slutade.
Sverige vann, Foppa satte sin avgörande straff och Tommy Salo gjorde sin avgörande straffräddning på Paul Kariya.
Resten är historia.
Jag hoppas och tror att det skrivs ny den här gången.
Kvalitén kommer naturligtvis inte att vara densamma, som i en turneringen där varenda en av världens största hockeystjärnor är med.
Nu skulle kanske tre eller fyra par platsa på topp 50 och då talar jag om de största ryska namnen.
Men jag tror inte den breda publiken bryr sig om det.
Jo, en spelare saknar jag i den svenska truppen. Djurgårdens back Marcus Högström. Han hade varit värd den. chansen efter sin fantastiska höst.
Men frågan är om han ens finns med på Rikard Grönborgs långa lista på spelare som han var tvungen att anmäla redan i somras och där de som inte finns med redan är borta ur OS-diskussionen,.
Grönborg gav ett svävande svar när han fick frågan.
Det skulle i så fall förklara en hel del.