Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Helge

Hedström: Sjukt hur han behandlade mig

Publicerad 2014-09-25

Läs exklusivt utdrag ur boken ”Jonte – rakt från hjärtat”

Det var 2010 års stora transfersåpa. Jonathan Hedström hamnade på kollisionskurs med Luleås sportchef Lars ”Osten” Bergström som trots många försök inte lyckades sälja forwarden.

I sin biografi ”Jonte – rakt från hjärtat”, skriven av Jonas Fahlman, berättar huvudpersonen nu om spelet bakom kaoset och går till en stenhård attack på Lars ”Osten” Bergström.

”Jag blir förbannad när jag tänker på hur sjukt ”Osten” behandlade mig och tryckte ner mig som människa." säger Hedström i det utdrag som Sportbladet kan publicera exklusivt här.

”Jonte – rakt från hjätat” ges ut på Idrottsförlaget i dag.

"Luleås sportchef Lars ”Osten” Bergström skällde på mig under säsongen. Han tyckte att jag hade en hög lön och skulle prestera därefter.

Jag och Monica (Uusitalo, kiropraktor och kinesiolog i Luleå) försökte förklara för ”Osten” att jag var sjuk och att jag därför inte kunde prestera. Men han godtog inte det. Jag blev inkallad på ”Ostens” kontor och han gormade om att det var allt från Helénes fel till barnens fel. Jag blir förbannad när jag tänker på hur sjukt ”Osten” behandlade mig och tryckte ner mig som människa.

Vi förlorade en lördagsmatch i Skellefteå med 4–0 i slutet av januari 2010. Samma kväll ringde ”Osten” till mig och var helt rabiat – han skrek att han skulle sparka mig från Luleå och att jag skulle bort från föreningen till vilket pris som helst. Och det skulle ske före transferfönstret stängde den 31 januari, vilket var nästa dag.

Jag fick höra att om jag blev kvar i Luleå under resten av min kontraktstid så skulle jag inte få spela hockey längre utan istället få göra saker som ”Osten” uppenbarligen såg som väldigt nedvärderande, att städa läktare och toaletter eller att steka hamburgare.

Vill den dumskallen betala mig 170 000 i månaden för att jag ska stå och flippa burgare så gör jag väl det, tänkte jag.

”Osten” berättade att han hade fått ett bud från Finland. KalPa ville ta över mitt kontrakt för resten av säsongen. Men jag förklarade för honom att jag inte var intresserad av att lämna familjen kvar i Luleå och åka till Finland. Det gjorde ”Osten”, om möjligt, ännu mer tokig.

AIK:s sportchef Anders Gozzi hade hört talas om bråket och ringde mig. AIK var i Allsvenskan då och jag hade mycket väl kunnat tänka mig att avsluta säsongen där, men då satte ”Osten” stopp med hänvisning till att det fanns en risk att Luleå kunde hamna i Kvalserien och få möta Gnaget.

Djurgården fick jag inte heller gå till, trots att jag själv såg det som ett bra alternativ, för då såg Luleå en risk i att vi skulle kunna mötas i SM-slutspelet. Rögle och Asplöven var också intresserade, men det var ingenting som jag kände för då.

Vi jobbade på fram till transferfönstrets stängning vid midnatt den 31 januari. Men det gick inte att hitta någon lösning som alla parter kunde köpa. Det slutade därför med att jag blev kvar i Luleå.

”Osten” kom även med lögnaktiga påståenden om mig för att försöka sätta mig i en sämre dager. Han sa till mig att jag hade förstört en massa i laget, att alla lagkompisarna hatade mig och att de ville att jag skulle iväg.

Vi tränade igen den 2 februari, en tisdag. Jag stängde dörren i omklädningsrummet när alla spelare och ledare var på plats. Jag ställde mig upp och frågade rakt och ärligt inför hela gruppen:

– Är det så att det som ”Osten” säger är sant, alltså att ni vill ha bort mig från laget, så är det absolut inga problem – då går jag ut genom dörren direkt.

Janne Sandström satt på platsen bredvid mig. Janne sa:

– Vad fan säger du, Jonte? Jag och vi gillar ju dig – det är ingen här inne som vill ha bort dig.

Efteråt kom ”Osten” in i omklädningsrummet och började förklara sig. Då blåljög han och påstod att han minsann aldrig hade sagt något sådant om mig. ”Osten” gjorde mig återigen till bad guy genom att hävda att jag hade hittat på allting och att han inte alls hade sagt något om att jag hade förstört för laget och att alla hatade mig.

Det finns fler exempel på hur ”Osten” har manipulerat för att inte sanningen ska komma fram.

Längre fram i februari 2010 kallades jag till ett möte med ”Osten” och Peter Jidström, Luleås dåvarande klubbdirektör. För att de inte skulle vara två mot en valde jag att ta med mig brorsan, för att han skulle sitta med och stötta mig och höra vad som blev sagt.

Men då stängde ”Osten” ute brorsan och kallade istället in Thomas ”Brocke” Bäckström, som alltid har varit hans vapendragare, så att jag inte skulle ha någon annan som kunde kunna verifiera min version av det som sades på mötet. Det är annars inte så att ”Osten” har pratat med mig särskilt mycket, utan jag har fått höra sånt som han har sagt om mig från andra.

Jag har upplevt ”Osten” som väldigt manipulativ, speciellt när jag efter många om och men blev kvar i Luleå. Jag såg hur tydligt det var när han plötsligt vände kappan efter vinden och började behandla mig bättre.

– Nu ska vi lösa det här och göra det bästa av situationen. Du kan ju få vara extraforward och bara spela boxplay, sa ”Osten”.

– Visst, svarade jag, jag gör som jag blir tillsagd och lirar där ni säger att jag ska lira.

Ibland fick jag gå ner och spela back på träningarna. Det blev sporadiskt med speltid för mig resten av säsongen, som slutade i ingenmansland, mellan slutspelet och kvalserien.

Det blev ett trist avsked för mig från Luleå Hockey, där jag har lärt känna många fina människor och där jag också fick uppleva så mycket positivt när jag slog igenom i Elitserien."