Här börjar återtåget 2

Mats Wennerholm: Om Leksand åker ut är det ett av hockey-historiens största fiaskon

MORA

Skammens rad skrivs med kalla siffror.

3 0 0 3 4-14 0

Leksands pinsamt usla inledning av kvalserien är starten på ett nytt Återtåg. Men åt helt fel håll än det förra.

Och åker Leksand ut är det ett av hockeyhistoriens största fiaskon och sportchefen Anders "Masken" Carlsson bör resa sig och gå - precis som han gjorde efter Moras 5-3 i går.

Det måste vara någonting fel med detta älskade Leksand, som sviker gång på gång. Jag anser att Leksand betyder mest för elitserien av alla lag som spelar där. Mer än mäktiga Frölunda, mer än rika Färjestad, mer än huvudstadens Djurgården.

Det finns siffror på det också.

Leksand drog överlägset flest åskådare på bortaplan under vinterns grundserie, trots att man var ett bottenlag nästan hela säsongen.

Totalt 161 401 åskådare, långt, långt före tvåan Färjestad som lockade 148 479.

Leksand är fantastiskt.

Men just nu är de fantastiskt usla.

De har startat Återtåget 2, marschen tillbaka till allsvenskan.

Och det värsta som kan hända Leksand är i n t e att laget åker ur. Det är att man åker ur, samtidigt som Mora går upp.

Sponsormarknaden i Dalarna är begränsad och skulle Mora ta klivet till elitserien, skulle Återtåget 3 inte bli lika lätt som förra gången.

Många skulle öppna plånboken för den nya uppstickaren, bragdlaget.

Och ingenting är lika roligt andra gången som den första.

Första vinsten på 30 år

Mora vann daladerbyt med 6-3 i går.

Det var första segern för Mora i en tävlingsmatch mot Leksand på nästan 30 år.

Det var historia jag och de 4 500 på läktarna fick se.

Senast det hände var i januari 1975. Då vann Mora i allsvenskan med exakt samma siffror.

Nu satt jag där på läktaren och kände dåligt samvete, då jag tippade att Mora skulle komma sist i kvalserien.

Jag ska erkänna att jag inte sett Mora spela den här säsongen.

Tipset byggde helt på en titt i laguppställningen och att tre veckors ofrivillig vila efter segern i superallsvenskan, skulle knäcka Mora precis som det knäckte Hammarby i fjol.

Men i går fick jag för första gången se laguppställningen på isen och jag fick plötsligt ett gäng nya favoriter.

Jag anar en kollektiv kraft i det här laget, som kan bära väldigt långt om man har marginalerna med sig.

Jag har sett fenomenet förr, då jag följde Vilda Väsbys väg mot elitserien 1987.

Det ångade mer i Moras omklädningsrum efter matchen i går. Genomvåta underställ, svettdränkta skydd och tröjor mörka av svettringar.

Och jag som trodde att undrens tid var förbi i en hockeyvärld där pengar numera köper både klass och kvalitet. Leksand omsätter nästan 60 miljoner kronor den här säsongen, Mora bara en fjärdedel med sina femton.

David mot Goliat

Samtidigt är det just det här ens idrottsjäl törstar efter.

David mot Goliat, lillebror mot storberor.

Den svage slår den starke.

Och spelare som jublade över att klubbdirektören Jan Simons öppnat plånboken och beställt chartrat flyg till bortamatchen i Malmö i morgon. Flyg istället för den vanliga och långtråkiga bussresan genom ett vårgrått Sverige. Mer för att få en extra vilodag inför den viktiga hemmamatchen mot Hammarby på lördag, än förhoppningen att slå starka Mif Redhawks.

Där kom vi in på ett annat ämne. Percys pågar. Fortsätter Mif som de startat kommer jag att lägga min röst på Stephan Lundh som Årets Coach.

Leksand har sparkat tränare och spelare under sitt lindansande.

Men ingenting har hjälpt. Det var därför jag hoppade på "Masken" där i början och i viss mån Jonas Bergqvist.

Det är de som ansvarar för lagbygge och tränarval i Leksand. Hittills är betyget på deras jobb klart underkänt.

Mats Wennerholm