Landeskog om favoritskapet och ett annorlunda slutspel
Uppdaterad 2020-08-01 | Publicerad 2020-07-31
NEW YORK. Som alla andra NHL-stjärnor tillbringar Gabriel Landeskog åtskilliga nätter på hotell under hockeysäsongen.
Men när han kom till Edmonton i söndags packade han upp väskan också – för första gången den här säsongen.
För nu ska ju kaptenen i laget som Sportbladet tippar som slutsegrare i historiens mest egenartade Stanley Cup-batalj stanna på samma rum ett tag.
– Det är som att vara på turnering när man var liten. Man hänger bara med lagkamraterna hela tiden. Det är förmodligen väldigt bra för sammanhållningen, berättar han under en intervju med Sportbladet om livet i den omtalade ”bubblan” och det tydligen inte jätteupphetsande att bli utsedd till favorit av oss…
I vanliga fall är det snabba ryck under NHL-lagens frekventa bortaresor.
De anländer kvällen för match, sover en natt på hotell – alltid exceptionellt luxuöst – och flyger sedan vidare direkt efter slutsignalen.
Därför var känslan lite udda för Gabriel Landeskog när han i söndags kom till Edmonton och checkade in på JW Marriott – det plomberade hotell där Colorado Avalanche och åtskilliga andra lag ska bo så länge de är kvar i Stanley Cup-slutspelet, utan fysisk kontakt med omvärlden.
För som sagt – plötsligt var det bara att packa upp väskan.
– Ja, det är man inte riktigt van vid. Det var nog första gången den här säsongen. För det mesta slänger man bara in bagaget och lever liksom i kappsäck, säger han på telefon från oljemetropolen i Alberta.
– Men nu har jag plockat ur allt och hängt upp och försökt göra lite hemtrevligt. Man ska ju bo här en stund.
”Som när man var knatte”
Och lära sig leva i den omtalade ”bubblan”. Spelarna, ledarna, funktionärerna och övriga med uppgifter i pandemi-upplagan av Stanley Cup-slutspelet har verkligen flyttat in i en helt egen värld nu, avskuren från oss andra. De får bara röra sig mellan hotellen, arenan och vissa isolerade restauranger – och de får göra det längs särskilt avspärrade, snitslade gångbanor i centrala Edmonton (och Toronto, för östlagen).
– Ännu har man bara varit här så kort tid att det mest känns som en lång roadtrip. Förutom det där med väskan då, fortsätter ”Gabbe”.
– Men jag tycker det blir lite som när man var på turnering som knatte. Man är där man är och man hänger bara med sina lagkamrater. Just nu har vi till exempel ätit middag ihop och tar det lugnt i en lounge på hotellet. Förmodligen är det väldigt bra för lagandan och sammanhållningen.
Ska slåss om titeln
Inte så dumt i så fall, för Avalanche väntas få stanna så länge i den hermetiskt tillslutna tillvaron att de kommer förstå hur ”Bubble Boy” i Seinfeld, om någon minns honom, kände sig. Ja, jag tippar ju i en krönika här intill att de går till final och vinner hela konkarongen och det skulle betyda att det blir kvar till början av oktober.
Inte den 27-årige kaptenen emot. Som alla andra hockeyspelare i världen har han drömt om att få lyfta Stanley Cup-bucklan sedan han var liten parvel – men det är inte som att han börjar joddla av glädje bara för att jag får för mig att exakt det kommer hända nu.
– Det är såklart kul att omvärlden tror på oss, jag har hört fler som tycker att vi ska vara ett av lagen som slåss om titeln och vi uppskattar det, svarar han med upphöjt lugn.
– Men för oss i laget betyder det egentligen inte så mycket om vi är favoriter eller nederlagstippade. Vi har höga förväntningar och stora förhoppningar, vet att vi är ett bra lag och ska göra allt vi kan. Där har vi vårt fokus.
Jämförs med 90-talshjältarna
Men det är inte bara det att Avs är bra – och bra på ett sätt de inte varit sedan ”Foppa”, Joe Sakic, Patrick Roy och de andra 90-talshjältarna regerade Klippiga Bergen. De har senaste åren förädlat och trimmat sin kollektiva begåvning, tillskansat sig ovärderlig erfarenhet – inte minst genom blytunga nederlag i stora matcher – och fyllt bränsletankarna med glupande hunger och begär. De är, känns det som, helt enkelt mogna för den sista stegringen in i himmelriket.
– Ja, jo, vi har vunnit en massa erfarenheten av egen kraft, med praktiskt taget samma manskap och det är nyttigt. Fast om du ser på St. Louis som vann ifjol… de var i och för sig i konferensfinal några gånger och förlorade, men jag vet inte om det avgörande är att man varit favorit flera gånger och att det liksom är dags, invänder Gabriel.
– Den här gången tror jag att det är den som kan stänga ute allting annorlunda runtomkring och bara fokusera på hockey som har bäst chans att vinna.
Sant. Förutsättningarna i detta slutspel skiljer sig verkligen från allt alla hockeyspelare tidigare i historien upplevt. Säsongens viktigaste matcher spelas mitt i sommaren – i helt tomma hallar. Det gäller att kunna hantera det upplägget.
– Det är helt lite speciellt, men hela världen är ju upp och ner och jag tycker ändå ligan lyckats göra det bästa av en besvärlig situation och den inställningen tycker jag man måste ha nu. Vi som spelare också. Vi måste göra det bästa av den här situationen.
Lyckas Avalanche med det kommer det dröja innan Gabriel Landeskog behöver packa väskan igen.