NHL har ledarna – Tikkanen var bäst

Veckans NHL med Calle Johansson

I veckan vände Boston 2–4 till 7–4 i sista perioden mot Pittsburgh.

Det skulle aldrig inträffa i elitserien.

I Sverige brukar 2–4 leda till max oavgjort och en förlängning.

Och det är främst en mental grej, att du känner dig slagen. Det känns som att man gör så gott man kan, men man gör inte det. Tränarna kan ju inte göra något om inte spelarna vill.

Då måste du ha några killar som ställer sig upp i omklädningsrummet och säger ”ta rygg på mig”. Det är ofta killar som varit med länge.

Esa siktade mot stjärnorna

Den kanske allra bästa ledaren jag spelat med var Esa Tikkanen. Han hade aldrig någon respekt för någon motståndare.

Han siktade alltid mot stjärnorna. Var det någon som skickade iväg pucken i panik, sa han alltid: ”Du är bättre än den killen, håll i pucken istället”. Det bidrog med ett lugn som var viktigt.

Dale Hunter var också en sådan kille, som ju tuffare läget var desto roligare tyckte han att det blev. För det är en sak att vara bäst när man leder med fem mål mot det sämsta laget i ligan, då kan alla vara bra.

Guerin var Crosbys mentor

En snabb titt bland topplagens ledare visar att bröderna Sedin och Ryan Kesler tagit på sig rollen i Vancouver på senare år.

Jag tvivlade på San Jose fram till förra året, då klev Joe Thornton fram. Han kan leda dem långt även i år. Detroit har flera ledarfigurer i Henrik Zetterberg, Nicklas Lidström, Pavel Datsyuk och Niklas Kronwall.

I Pittsburgh växte Sidney Crosby ut till en ledare. Men han har lärt sig oerhört mycket av Bill Guerin.

Jag tror, nej, jag vet att laget aldrig hade vunnit eller gått till final om de inte plockat till sig Guerin. Han lugnade ned det laget, framförallt Crosby och Evgeni Malkin.

Och utan Chris Pronger hade Philadelphia inte gått till final i våras, trots att de var nederlagstippade i slutspelet.

Det låser sig för Kovalchuk

De här killarna får alltid medspelarna att förstå hur bra de är. Och de behöver inte skälla och gapa, för när de väl reser sig upp och säger något vet alla att det är allvar.

Och det är jag säker på att Bostons Mark Recchi gjorde häromnatten.

Ni har säkert sett Ilya Kovalchuks misslyckade straff på Buffalos Jhonas Enroth.

New Jersey-stjärnan håller i klubban som om det vore ett järnspett. Det är för att killen tar på sig så mycket själv, och när det väl låser sig, så

låser det sig något vansinnigt.

Varje gång han får pucken tänker han lite, och det räcker med en halv sekund för att chansen ska vara förbi.