Tomas Ros: Jag saknar poängkungarna
Var är poängkungarna?
De själviska spelarna som älskar mål och assist.
Just nu har vi inte en spelare som snittar en poäng per match SHL.
Var finns dagens Mårtensson, Keskinen, Loob, Bremberg och Huselius?
Vi måste anpassa SHL till att vara en liga där poängkungar skapas och trivs.
En lördagsomgång av SHL. Sex härliga hockeymatcher och mycket publik i arenorna. Älskar att åka in till Hovet och njuta av bra underhållning.
Eller Behrn Arena eller Kinnarps Arena.
Men jag saknar en sak 2016–2017 och den tendensen började redan i fjol.
Ett släkte som jag alltid sett upp till börjar att dö ut. Ett släkte som är så viktigt för hockeyn där förebilder och stjärnor är en stor ingrediens och kanske den viktigaste för att maträtten hockey ska smaka bra.
Jag talar om poängkungarna.
De som alltid gör poäng oavsett om det är tisdagkväll i Karlskrona eller en lördag i Skellefteå. De där spelarna som du som motståndarsupporter får rysningar när han, eller hon, åker in på isen, i synnerhet när ditt lag spelar i numerärt underläge.
Bättre förutsättningar
I fjol vann Ryan Lasch poängligan på 51 poäng, snittade en poäng per match.
Jag hade hoppats på att fjolårssäsongen var en engångsföreteelse. Vi har ju ändrat hockeyn i Sverige så att just poängkungar ska ha en bra miljö att arbeta i. Större ytterzoner. Spel tre mot tre i förlängningen och alla matcher avgörs ju även numera. Vi har också en typ av nolltolerans mot hakning, slashing och fasthållning. Tänk er om Juha Riihijärvi, Esa Keskinen, Tony Mårtensson, Kristian Huselius eller Håkan Loob skulle få jobba under sådana förutsättningar när de var som bäst.
Just nu ser det värre ut än någonsin.
Poängkungarna finns inte längre.
Nu leder Joakim Lindström poängligan på 39 poäng, i alla fall före lördagens omgång.
Bakom jagar Broc Little på 38 poäng och på bronsplats återfinns Brynäs-talangen Oskar Lindblom på 37. Samtliga har spelat 40 matcher.
Det ska mycket till för att de ska orka komma upp i en poäng per match en månad till.
Trenden ser sådär ut
Den jag tror ligger närmast är Lindström, som gjorde en bra match i lördags och matade fram Lindholm till flera mål. Givetvis saknar Lindström radarpartner Oscar Möller som tagit timeout av familjeskäl.
Kom inte och säg att trenden är lika överallt i hockeyvärlden. KHL har massvis med poängkungar just nu trots att Sergei Mozyakin och exempelvis Vadim Shipachyov möter bättre backar än var Little behöver stångas med.
Samma sak i NHL där Crosby, McDavid, Malkin gör det bra trots att de möter World Cup-backar och målvakter.
Jag lägger en del ansvar på klubbarna.
De måste ge de poängkungar rätt möjlighet för att vara just en poängkung. Mer istid, spela hela powerplay. Och låta dem strunta i den hårda backcheckingen, lite i alla fall, och ha fokus på att få in pucken i mål.
SHL måste även se över antalet bortdömda mål som ökar lavinartat just nu. Det är en klubbspets i målgården, eller någon millimeter åt fel håll vid icing och offside.
Vi vill ju ha fler mål, inte färre. Där bör sportchefen Johan Hemlin tänka till och se över regelverket tillsammans med domarchef Peter Andersson.
Släpp loss poängkungarna och lirarna.
Väljer fetare pengar
Ett problem är givetvis att poängkungarna väljer fetare pengar utomlands. Vinner man poängligan så lämnar man SHL i maj. Lika säkert som att vi får tacklingsdebatter i SHL vecka in och ut.
Nu tror jag att balansen kommer förändras i och med det nya SHL-avtalet som ger varje klubb 42 miljoner kronor per säsong från och med hösten 2018.
Då har SHL-klubbarna råd att avlöna Linus Omark, Linus Klasen, Patrick Thoresen och Robert Nilsson.
Till dess får vi nog nöja oss med att kolla in poängligan och sucka lite av besvikelse.