Liam Dower Nilsson om mammans bortgång: ”Lärt mig allt”
Publicerad 2021-05-05
När Liam Dower Nilsson var 14 år gick hans mamma bort i cancer.
Nu ska Småkronornas lagkapten, med sina ledaregenskaper, hjälpa Sverige till final i U18-VM i USA.
– Jag vet att hon varit stolt över mig, säger han.
Sverige krossade USA inatt - klara för semifinal i U18-VMSmåkronorna spelar semifinal i ishockey i U18-VM mot Kanada i Frisco, Texas, under onsdagskvällen, svensk tid, efter att ha stått för en stor prestation i 5–2-segern mot hemmanationen USA i kvartsfinalen i måndags.
För den som sett Sveriges matcher behöver man inte kolla speciellt länge för att lägga märke till lagets nummer 14. Liam Dower Nilsson är Småkronornas lagkapten, pådrivare och lungor. Den nyss fyllde 18-åringen centrar förstakedjan med Simon Robertsson och Fabian Lycksell. Medan de två sistnämnda är lite mer flärd i spelstilen är Dower Nilsson den som sätter prestige i ”grovjobbet”.
Han är den naturliga lagkaptenen och det finns en förklaring bakom.
Tackar sin mamma
När Liam Dower Nilsson var 14 år gick hans mamma bort i cancer.
– Hon fick cancer för första gången när jag var tre eller fyra år. Sen kämpade hon länge med det och vann över cancern för att sedan få tillbaka den sju gånger. Vilket i sig var helt otroligt att hon lyckades vinna sex gånger över cancern. Hon har lärt mig och Noah (den två år yngre brodern) allt och har haft stor påverkan på mig och honom. Jag vet inte hur hon klarade av det alla gånger innan, har Liam tidigare sagt i en intervju med Hockeysverige.
För Sportbladet utvecklar han betydelsen av det hans mamma lärde honom genom uppväxten och hur han tog ansvar och utvecklades till en ledargestalt.
– Jag har nog min mamma mycket att tacka där. Sättet hon uppfostrade mig och Noah på väldigt mycket och sättet hur hon lärde oss att vara som personer. Sättet hon uppfostrade mig att verkligen förstå att imorgon kan det hända någonting och ta vara på varje dag som det vore den sista och vara medveten om vad man gör, vad konsekvenserna blir, hur man ska bete sig runt andra och vara som person. Det är någonting hon lärt oss extremt mycket. Det är jag extremt tacksam över. Det vet jag haft en stor påverkan på hur jag är i dag som person och ledare, säger han.
Stod upp för lagkamraten
Ett exempel på det kommer från gruppspelsmatchen mot Schweiz tidigare i turneringen när Simon Robertsson fick en tuff tackling av en motståndare. Efter bara några hundradelar var lagkaptenen där och markerade mot schweizaren.
Är det viktigt för dig att visa att du är där för grabbarna hela tiden?
– Absolut. Det är extremt viktigt och vi är som en familj här nu på ett VM och det ska alla känna. Det kan räcka med sådana grejer att visa att det inte är okej någonstans när någon går på en familjemedlem på det sättet. Jag tycker det är extremt viktigt och en självklarhet i mina ögon.
För 18-åringen, som tillhör Frölundas organisation, blir Kanada nästa utmaning. Ett Kanada som vann mötet lagen emellan i gruppspelet med 12–1.
– Sättet vi kommer ut i den matchen är vi inte alls nöjda med. De får 1–0 tidigt i power play och det rinner bara iväg. Det gäller att vara påslagna från början. Vi ska komma ihop som ett lag och arbeta så som vi gjorde i går. Då blir vi jävligt svårslagna och kommer ge dem en tuff match.
Tror du mamma varit stolt över dig i dag?
– Det vet jag. Jag vet att hon var med mig på läktaren när vi vann mot USA och hon gläds av varje framgång jag har. Det vet jag att hon varit, avslutar han.