Abrahamsson: Rakt på och inget svammel – Luleå trotsar alla experter

SKELLEFTEÅ. Jag var övertygad om att Skellefteå skulle återställa maktbalansen i norr.

Det slutade med en ny knäpp på näsan från elitseriens pop-gäng nummer ett.

Luleå modell 2010 är en spottloska i ansiktet på experter och hela hockeyetablissemanget.

helskärm

Först en bekännelse. Det är sällan jag mitt i serielunken går och längtar efter en enskild elitseriematch.

Den här veckan har varit ett undantag. Jag har verkligen väntat på att få se Skellefteå och Luleå mäta krafterna i en fullsatt och kokande Skellefteå Kraft Arena.

Jag blev inte besviken, även om matchen inte nådde några magiska höjder. Men det var en bra hockeymatch. Högt tempo och hög frekvens i skridskoåkningen.

Inga krusiduller

Det dröjde 23 minuter innan något av

lagen ställde upp i ett organiserat styrspel. Trots den höga farten och det böljande spelet var det bra försvarsspel.

Efter 2–2 vid full tid var det inget snack om vilket lag som gick hårdast för ett segermål. Redan efter 19 sekunder fick Luleå ett mål tveksamt bortdömt. Dryga minuten senare avgjorde Pär Arlbrandt.

Luleå uppträder som Jonas Rönnqvist pratar.

Så här analyserade höstens succétränare matchen på presskonferensen.

– För det första en riktigt bra hockeymatch. Jag inbillar mig att den måste ha varit rolig att titta på också. Vi börjar lite segt. Skellefteå är aningen bättre i den första perioden. Efter det tycker jag att vi är det bättre laget, både i andra och tredje. Vi släpper till 19 skott under ordinarie tid i Skellefteå inför fullsatta läktare. 19 skott.

– Och vinner fullt rättvist, tycker jag.

Rönnqvists analys var över på 27 sekunder. Rakt och koncist. Inget svammel. Inga krusiduller.

Exakt så spelar Luleå för tillfället, och så har de spelat under hela hösten. Inget svammel. Inga krusiduller.

I anfallszon tar lagets tredje forward alltid det säkerhetsavstånd som krävs. Samtidigt jobbar de två övriga stenhårt hemåt så fort motståndarna erövrar pucken.

Mer energi och självförtroende

Backarna går hem i stället för att stå upp vid 50/50-situationer på offensiv blålinje.

– Sedan är det upp till våra forwards att jobba arslet av sig i backcheckingen, berättade backen Jan Sandström med ett leende.

I försvarszonen spelar

Luleå en tät box, mer zon än man-man, och när pucken återvinns väljer de nio gånger av tio att bara lyfta ut den

i stället för att söka en mer konstruktiv lösning.

Det har skrivits spaltkilometer om Jonas Rönnqvists spelsystem. Men egentligen handlar det inte om några revolutionerande förändringar.

Luleå gör bara allting mer noggrant, mer konsekvent och med större energi och självförtroende än något annat lag.

Därför leder man också elitserien med sex poäng.

Annars kunde förutsättningarna inför gårdagens match definitivt ha varit bättre.

Forsberg får inte ut maximalt

Norrbottningarna hade inte vunnit en tävlingsmatch i Skellefteå sedan 1989. Och

under matchdagen tvingades stjärnbacken Janne Niinimaa lämna återbud på grund av sjukdom. Men årets upplaga av Luleå är

inte gänget som hänger upp sig på småsaker.

Skellefteå är i grund och botten ett skickligare ishockeylag.

De hade isens bästa spelare i David Rundblad. Han var fruktansvärt bra.

Frågan är om det för tillfället finns en bättre svensk back utanför NHL?

Ytterst tveksamt, om ni frågar mig.

Men jag tycker inte att tränare Anders Forsberg har fått ut maximalt av sitt material. Största problemet är de så kallade special teams. Spel i numerärt över- och underläge.

Power play har egentligen inte varit bra på flera år, och var det inte i går heller.

Dessutom är laget alldeles för ihåligt i box play. Och så länge Skellefteå saknar den riktiga desperationen får de finna sig att vara lillebror i norr.