Kusinerna Elias och Calles kamp i NHL

Per Bjurman

NEW YORK. Den svenska kusinkampen i NHL har varit ojämn senaste säsongerna.

Men i år har en offensivt pånyttfödd Calle Järnkrok fått korn på Elias Lindholm igen.

– Elias brukar säga att han är världens bäste svensk så jag får försöka ta honom nu, skrockar Nashville-stjärnan Calle skämtsamt om skyttekungen i Calgary.

Bröder har Sverige haft några stycken i NHL genom åren, men kusiner är mer sällsynta.

Mellan Calle Järnkrok i Nashville Predators och Elias Lindholm i Calgary Flames finns dock just det släktbandet. Calles pappa Tony och Elias mamma Jill är syskon.

Det betyder att de båda gästrikarna är tajta – men också att de utkämpar en vänskaplig kamp om herre-på-täppan-status i släkten.
Och den har Elias dominerat på slutet. När han kom till Calgary från Carolina blev han omedelbart regelrätt skyttekung och vann de facto svenska målligan ifjol.

Fått mer offensiv roll

Men i år får han en rejäl match av den tre år äldre kussen. Efter några år som Predators allmänna städgumma på isen, utan fast plats i någon kedja alls, har Calle den här säsongen fått en mer utpräglat offensiv roll, ofta ihop med landsmannen Filip Forsberg – och svarat genom att producera en masse. I skrivande stund har han gjort tolv stycken och skuggar Elias – återigen i topp den den där blågula skytteligan ihop med Elias Pettersson och Victor Olofsson.

– Ja, det är roligt att se, säger Flames förstecenter. 

– Calle får återigen använda de offensiva egenskaper som gjorde honom så bra när han kom fram som ung i Brynäs. Man känner igen honom från den tiden igen.

”Ironhook”, som han kallas i Nashville, tycker det är roligt själv också.

– Ja, jag tycker det gått bra. Jag har fått spela mer än jag brukar och det är väl det som gör det, säger han. 

– Och så har jag en mer offensiv roll. Det påminner om hur jag spelade hemma i Sverige och det är så jag alltid vela spela och vill spela nu också. Tidigare har jag inte riktigt fått chansen…eller, jag vet inte. Man ska väl förtjäna chansen också och jag kanske inte gjort det.

Mja, det har du väl. Men du har som sagt fått en lite allt-i-allo-roll och kastats runt i olika kedjor.

– Mm, lite så har det varit ändå sedan jag kom hit, jag har inte fått stanna i någon topp 6-lina någon längre tid. Nu har jag fått det och det är väldigt roligt, att få komma tillbaka det man är van vid från tidigare. Men det gäller att prestera varje match också. Tar man inte chansen när man får den är man borta ganska igen ganska snabbt.

”Lite större och starkare”

Men det har Calle alltså gjort. Snart är han till och med ikapp kusinen i västra Kanada. 

– Mja, jag vet inte. Elias är snart väl uppe i 20 redan, är han inte, ler han.

– Vi får se, han är lite större och starkare än jag. Men jag är äldre och…lite smartare, he he. Så jag får väl försöka ta honom nu då. Han brukar ju gå omkring och säga att han är världens bästa svensk, he he.

Elias skrattar högt när han får den kommentaren återgiven för sig.

– Det var ett skämt vi körde lite i somras, ursäktar han sig.

– Men som jag producerat nu på slutet, eller snarare inte producerat, går han väl om mig rätt så snart. Jag är dock bara glad för Calles skull, det är kul att det går så bra för honom just nu. Han har kämpat och slitit länge.

Fast det går att ana på rösten att Elias gärna vill öka takten igen. 

Det är ändå släktens kungatron i Gävle till sommaren som står på spel…