Peter Jakobsson bryter tystnaden: ”Mycket tårar”
Sparkad från Färjestad: ”Fått tillbaka min son”
Publicerad 2021-11-19
I måndags fick Peter Jakobsson sparken som general manager för Färjestad.
Nu bryter han tystnaden om uppbrottet.
– Nu är jag inte välkommen där längre, det är det jobbigaste, säger han till VF.
Hårdsatsande Färjestad har inte motsvarat förväntningarna i inledningen av SHL. Det låg en förändring i luften, men trots att huvudcoachen Johan Pennerborn har varit kraftigt ifrågasatt stod han kvar i båset efter landslagsuppehållet.
Istället fick general managern Peter Jakobsson lämna klubben i måndags. 49-åringen har legat lågt sedan dess, men bryter nu tystnaden om det känslosamma avskedet i en lång intervju med Värmlands Folkblad.
Motiveringen han fick av klubben var att de inte hade hundra procents förtroende för honom. Förtroendet finns nu hos Rickard Wallin, som har tagit över det övergripande sportslig ansvaret för Färjestad under den nya titeln sportdirektör.
”Varit alldeles för ensam”
Wallin har redan gjort en rekrytering under sig och fått i uppdrag att bygga en ny sportslig organisation. Jakobsson känner att han varit för ensam.
– Men jag borde ha varit tydligare direkt med att jag behövde en sparringpartner direkt när Thomas Rhodin klev ned till juniorsidan. En enmansshow i Färjestad BK är helt omöjligt. Jag har vänt ut och in på mig själv lite för många gånger, varit för snäll – och alldeles för ensam, säger han till VF.
Kvar i laget har han sonen Carl Jakobsson, 21, som i tisdags berättade för VF hur det kändes att nås av beskedet.
– I går när jag fick reda på det var det... en konstig känsla när han ringde och sa att han inte var min chef längre. Det var på gott och ont. Vi har levt i den rollen ett par år nu att han nästan varit mer av min chef än pappa... sade Carl.
”Mycket tårar – fått tillbaka min son”
Peter berättar att han läste orden från sin son tre gånger om. Tårarna rann då, och de rinner på nytt när han berättar om känslorna.
– Carl kom hem till mig efter träningen, vi åt lunch tillsammans... Det samtalet som vi hade där och då i tisdags har vi inte haft på fyra och ett halvt år. Det var mycket tårar från min sida när han kände att han fått tillbaka sin pappa – och det är klart jag känner samma sak, att jag fått tillbaka min son.
Han svarar även på frågan om vad som känns mest ledsamt med hela situationen.
– Svår fråga... Men det är klart jag känner mig ensam. Jag har gått dit i fyra år och satt nyckeln i dörren, känt en jäkla glädje, passion och engagemang. Nu är jag inte välkommen där längre, det är det jobbigaste.
