’Stefan Liv var större än vi trodde’
Publicerad 2011-09-09
Sibir sörjer sin avlidne målvaktsstjärna: ”Han var nummer ett bland de flesta”
Det är inte bara Sverige som sörjer Stefan Livs bortgång.
På en säsong i Sibir Novosibirsk hann han bli publikens favorit och nu hedras han både kring klubbens arena och hos den svenska ambassaden.
– Man kände till Stefan Liv bättre än vi trodde och han var uppenbarligen en ganska stor hockeyspelare här, säger Bengt Eriksson på den svenska ambassaden i Ryssland.
Att Stefan Liv var en publikfavorit över hela Sverige visste vi, men att han var stor även i Ryssland var inte lika känt. Liv hade bara gjort en säsong i landet, i Sibir Novosibirsk, men trots det hade han hunnit få fans över hela landet.
– Det är några privatpersoner som har ringt och framfört sina kondeleanser och i dag har vi faktiskt fått in tre-fyra blomsterbuketter, berättar Bengt Eriksson, ambassadråd.
”Rörande att se”
– Vi har satt upp ett litet bord i entrén med ett litet ljus på. Folk vill komma, det är tydligen så att man kände till Stefan Liv bättre än vi trodde i landet och han var uppenbarligen en ganska stor hockeyspelare här. Det är rörande att se, faktiskt.
I den gamla staden har man också hyllat sin tidigare svensk med porträtt, tända ljus och blommor i anslutning till arenan.
”Han var idolen”
Under säsongen i Sibir hade Liv en svensk lagkompis, Alexander Hellström. De två kom varandra nära under året tillsammans och Hellström vittnar om målvaktens popularitet.
– Man märkte det hela tiden, han var en av få som blev igenkända när vi var på stan. Klacken hade banderoller och grejer, han var fantastiskt populär. Vi hade en rysk chaufför som brukade berätta om snacket på stan och då fick man ju höra att Stefan Liv var idolen, nummer ett bland de flesta.
”Tog sig alltid tid”
Vad gjorde honom så populär?
– Dels att han var en otroligt duktig målvakt. Han var vårt lags viktigaste spelare, vi hade en framgångsrik säsong och det hade inte gått utan honom. Sen tog han sig alltid tid, fansen brukade alltid stanna utanför vår spelarutgång efter matcherna, då fick man alltid vänta för att Stefan var så populär – alla ville ta bilder med honom och ta hans autograf. Och han tog sig alltid tid.