Precis vad Leksand och ”Perra” behövde
Uppdaterad 2015-11-26 | Publicerad 2015-11-25
Abrahamsson: Kramp blev till kamp
LEKSAND. Per-Erik Johnsson fick precis den start han och Leksand behövde.
Han kan inte göra underverk med det här laget – men att vinna matcher som den mot Västerås räcker mer än väl.
Efter fyra raka förluster och två tränare som fått sparken, Sjur Robert Nilsen och Johan Rosén, skulle det bli en nystart för Leksand. Och visst blev det så. Per-Erik Johnsson och hans två assistenter fick precis den debutmatch de hade hoppats på.
Leksand vann och man gjorde det till stor del av egen kraft.
Första perioden var helt klart ett steg i rätt riktning. Enkelt från egen zon och med fart och puckkontroll genom mittzonen gjorde att Leksand också skapade en del lägen.
När Jon Knuts forcerade in ledningsmålet efter fjorton minuter var det inte alls oförtjänt. Just arbetsmyran Knuts ledde sitt Leksand genom stora delar av matchen.
Bara två skott på mål
Om Leksands första 20 minuter var riktigt bra var mittperioden långt ifrån bra. Västerås behövde egentligen inte göra mycket för att ta tillbaka, och ta över, initiativet.
Jag vet inte om Leksand försökte spela på sin 1–0-ledning redan från början den andra perioden, stundtals såg det i alla fall så ut.
Det var passivt, avvaktande och ett anfallsspel som inte ens var värt namnet.
Leksand hade inte en målchans under de första 14 minuterna och bara två skott på mål.
Precis vad de behövde
Men kramp blev kamp i den tredje perioden och där ville Leksand mer än Västerås. Avgörandet kom inom tre minuter. Först 2–1 till Leksand, sedan en ny kvittering innan Robin Jacobsson dundrade in 3–2-målet med elva minuter kvar. Till slut blev det 4-3 för hemmalaget efter en sen reducering från Västerås.
Seger efter fyra raka förluster var precis vad den krisdrabbade dalaklubben behövde. Per-Erik Johnsson såg väldigt lättad ut när han direkt på slutsignalen handfast tackade sina nya tränarkollegor.
Nu lämnade Leksand också över jumboplatsen till Sundsvall och det finns goda möjligheter att man lämnat den för gott.
Men jag har varit inne på att Leksands säsong kommer att handla om överlevnad.
Per-Erik Johnsson har det spelarmaterial han har och kan knappast hoppas allt för mycket på att få in några spetsspelare.
Nyförvärvet Johan Prosberger tillför fart, han är en av få spelare i dagens Leksand med någon form av spetskvalitet (skridskoåkning). När Porsberger sätter fart blir det också väldigt tydligt hur temposvaga hans medspelare är. Viktor Amnér har ett vasst skott. I övrigt är det för många hockeyarbetare.
Mycket kretsar kring Williams
Seger mot topplaget Västerås är en bra skalp för Leksand, men de gulsvarta är långt ifrån där man var i inledningen av serien. Nu räknar jag till fem förluster på de sju senaste matcherna.
Viktige centern Fredrik Johansson har varit borta länge och är djupt saknad. Mot Leksand saknades även Eddie Davidsson och Niklas Lihagen klev av redan i den första perioden. Utan tre ordinarie centrar blir de väldigt tunt. Nu kretsade (allt för) mycket runt skicklige Jeremy Williams
Till sist: Matchens två första mål tog tillsammans runt femton minuter att godkänna. Jag har inget emot att man ringer och kollar med målvideodomaren – men gör det då direkt. Inte fem minuters konferens för att sedan fatta beslutet att ringa. Och med de bilder målvidedomarna i allsvenskan har till sitt förfogande undrar jag om det ens är värt att ringa på vissa situationer.