”Jag var glad en timme – sen visste jag att vi har en tuff resa framför oss”
Publicerad 2013-07-06
Christer Englund om den sportsliga succén i VM mot det ekonomiska fiaskot: ”Jag kände en fruktansvärd tomhet”
Han har kastats mellan sportslig succé och ekonomiskt fiasko.
Sportbladet träffade ishockeyförbundets ordförande Christer Englund, 65, för att prata om minusresultat, VM-guld och framtiden för svensk hockey.
– Jag kunde vara glad en timme i Kungsträdgården, sen visste jag att vi har en fruktansvärt tuff resa framför oss, säger han.
Nyhetsbyrån TT beskrev Christer Englund som ”lycklig” den där september- kvällen 2007, Sverige hade precis fått VM 2013 med 70 av 96 möjliga röster. Förbundsordförande visste vilken kassako det senaste mästerskapet 2002 hade varit. Då hade 35 miljoner trillat in på förbundets konto – och lika mycket var rimligt att tro på nu.
– Det är mycket pengar i vårt förbund, sa han då.
Men när vi nu träffar Christer Englund på ett kafé i Stockholm är det två veckor sedan han redovisat summeringen av ett sällan skådat ekonomiskt fiaskomästerskap inför distriktsförbund och elitklubbar. Vinstförhoppningarna över de två årens VM-arrangemang (2012 års gruppspel inräknat) förbyttes, trots ökad biljettförsäljning och högre priser, till ett minus på 25 miljoner kronor.
Hur är det möjligt?
– Det som kvarstår är egentligen kostnaden för arrangemanget. Tittar vi på kostnaden för arrangemanget 2002 och 2013 så skiljer det nästan 70 miljoner i ökade kostnader.
Och det var just viljan att köpa biljetter som blev VM-organisationens stora missbedömning.
”Skulle få dit Ryssland”
– Hade jag vetat då (2007) vad jag vet i dag då... Folk väljer mycket mer vad man lägger pengarna på. Den utvecklingen har skett de sista åren – och det har gått fort. Man är beredd på att lägga 1 000 kronor på Sverige–Kanada i gruppspelet men man är inte beredd att lägga 800 kronor på Sverige-Danmark för samma platser.
Insåg du under mäster- skapets gång vart det här var på väg?
- Nej. Och vi kan konstatera att det vi egentligen gått bet på är slutspelet. Vi hade bra kontroll på våra intäkter 2013 i gruppspelet, det är egentligen de sista fyra dagarna som är dåliga. Vi sålde bara ut finalen.
Och då gick ändå Sverige dit, det låter som bästa möjliga utfall?
– Nej, det bästa hade varit om vi fått ditt Ryssland. Det hade genererat ett antal miljoner bara det.
Och samtidigt som svenska förbundet måste dra åt svångremmen tittar man avundsjukt österut.
– Vi kan konstatera att Finland tjänat någonstans kring 10–11 miljoner euro på VM. Det är fantastiska pengar.
Nästan 100 miljoner plus?!
– Ja och då ska man veta att deras biljettpriser varit ännu högre än våra. Men den finländska publiken är beredd att betala priset.
En fruktansvärd besvikelse
Du har jobbat med det här VM- arrangemanget i många år, vad kände du personligen när du fick reda på utfallet?
– Det är klart man känner en fruktansvärd besvikelse. Vi hade förhoppningar på en vinst som 2002 och att vi därmed skulle kunna titta på extraordinära verksamheter och även kunna stimulera ishockeyn ute i landet.
– Så det är klart jag kände en fruktansvärd tomhet och besvikelse, det kan jag inte komma ifrån. Jag var glad en timme i Kungsträdgården, sen visste jag att vi har en fruktansvärt tuff resa framför oss.
Hur känner du att stödet för dig och styrelsen är när du redovisar det här på årsmötets förmöte?
– Klart visst finns det en fruktansvärd frustration bland våra distrikt, de hade en förhoppning att det skulle komma nya pengar till svensk ishockey. Men samtidigt tycker jag det finns en god förstå-else.
De riktar inte sin frustration direkt mot dig?
– Skulle de ha gjort det så hade man avsatt mig, det hade varit enkelt. Vi hade val dagen efter.
Men det gjorde man alltså inte, i stället blev Christer Englund vald på två nya år. Hans tionde och elfte år på posten, men också hans två sista år.
– Jag har förvarnat valberedningen att det här är min sista mandatperiod.
Den har han inlett med att sjösätta en stor översyn av förbundets kostnader. Beslut är taget på att man ska göra ett rörelseöverskott på fem miljoner nästkommande år, antingen genom ökande intäkter eller nedskärningar i verksamheten.
– Vi tittar på hur mycket människor behöver man ha egentligen kring lagen, hur reser vi? Men vi omsätter 120 miljoner kronor, att hitta tre procent borde inte vara en omöjlighet.
JVM – inte hotat
Finns det någon verksamhet du kan säga att ni inte rör, vad är heligt?
– Rent generellt har det alltid varit så att det som ligger i den sportsliga utvecklingen som också ligger kopplat till åtaganden gentemot andra nationer har varit heligt över tid. Skulle man hoppa av internationella juniorturneringar i ett par år så kommer man inte in igen.
Det kommer ett JVM på hemmaplan till vintern, hur ser det ekonomiska risktagandet ut där?
– Där känner jag inga farhågor, jag är väldigt lugn där.
Hur kommer det sig?
– Uppbyggnaden av junior-VM ser lite annorlunda ut än med stora VM. Vi har helt andra rättighets- och exponeringsmöjligheter. Därför känner jag mig väldigt tillfreds.
”Ishockeyn är en del av mitt liv”
Bortsett från ekonomin, vad ser du som viktigaste frågorna att jobba med framöver?
– Viktigast just nu är den hockeykarta som håller på att ritas. Jag tänker på förhoppningarna på en internationell klubbturnering värd namnet. Den har man jobbat med i ett år nu och jag hoppas att den ska kunna sättas i sjön snart. Sen har vi KHL och deras expansion.
Ja, finska Jokerit spelar i KHL nu, tror du vi har svenska lag i KHL snart?
– Det förutsätter ett godkännande från svenska hockeyförbundet och just nu har vi inga sådana förfrågningar. Det är ingen diskussion om det just nu.
Men KHL:s expansion kan få stora konsekvenser ändå, menar Christer Englund.
– Det stora problemet med fler lag i KHL är inte fler lag i just KHL utan det är att det inte finns tillräckligt många bra hockeyspelare. Ska du ha ytterligare sex, åtta, tio lag så finns inte spelarmarknaden. Därmed trissas lönerna upp, attraktionskraften för varje spelare som håller i en hockeyklubba går upp.
Men trots att förbundet står med en tommare kassakista än på många år och att konkurrensen från utlandet hårdnar så ser Christer Englund fram emot att jobba vidare i två år till.
– Det är en utmaning, jag känner ingen brist på engagemang och energi på grund av det här.
– Jag gick in i mitt första förbundsuppdrag 1978, jag kom in i förbundsstyrelsen 1993 och har varit ordförande sedan 2004. Ishockeyn är en del av mitt liv.