– I dag är vi inget finallag

Kenta Johansson: Man blir inte automatiskt ett topplag bara för att man heter Frölunda...

GÖTEBORG. Han fick sparken från Lugano i vintras och har nu ett av Hockeysveriges mest utsatta jobb.

Kenta Johansson, 54, är mannen som ska få ordning på de underpresterande stjärnorna i Frölunda.

För Sportbladet berättar den tuffe tränaren om fiaskot i Schweiz, rubrikerna – och pressen i Göteborg.

– Frölunda är i dag inget finallag, säger han.

Han har precis avslutat ett mastigt ispass med sitt nya lag i det nyrenoverade och påkostade Frölundaborg. Fokus låg på intensitet och skridskoåkning. Något som kännetecknar honom som coach – det är alltid jobbigt att möta ett lag som ”Lill-Kenta” tränar.

54-åringen, som efter Frölundas bedrövliga spel och resultat de senaste säsongerna ses som en frälsare i Göteborg, slår sig ner i en soffa och ser allt annat än stressad ut, trots att han inte har fått någon succéstart med sitt nya lag.

– Men jag tycker att det ser bättre och bättre ut. Man ska ha klart för sig att det inte bara går att vända blad och så plötsligt är man hur bra som helst igen. Det här kommer att ta tid, det ska folk vara medvetna om.

Vad har varit Frölundas problem de senaste åren?

– Svårt för mig att säga. Jag kan bara påverka framtiden och försöker lämna det som varit bakom oss. Man ska inte älta för mycket.

”Ska spela med fart”

Hur ska du få laget att prestera?

– Vi ska spela hockey med hög fart, intensivt. Vi ska försöka vara offensiva och inte bara prata om att försvara och försvara. Men det måste vara en bra balans, annars får man ett mål i arslet.

Hur blir du bemött i den här hockeytokiga stan?

– Man bor ju mest i den här bunkern, så det har inte varit så mycket reaktioner ännu.

Du pratar sällan i rubriker. Är det en medveten strategi?

– Jag tänker efter innan jag säger något. Jag har nog lärt mig det med åren. Babblar man för mycket får man bara äta upp det.

Du fick sparken från Lugano i vintras. Vad gick snett?

– Jag hade hoppats att få vara där några år. Vi hade slutspel som mål, men det räckte inte. Det var något som inte stämde i klubben, så mycket kan jag säga. Det runt omkring borde ha skötts bättre. Jag var den femte eller sjätte tränaren på två år. Men det är erfarenheter det också.

Från ett tufft jobb till ett annat. De senaste tränarna i Frölunda har också fått kicken.

– Det är det som kittlar, att det blåser. Att det finns ett intresse och att folk bryr sig om vad som händer på isen. Om man inte gillar att det bränns ska man hålla på med något annat. Det är det man letar efter, lite tryck.

Behandlar alla lika

På vilket sätt märker spelarna att det är du som står i båset nu?

– Äh, det där är jättesvårt att svara på. Men jag står för ödmjukhet och jag försöker behandla alla lika. Vi ska jobba stenhårt och vara minst lika bra tränade som motståndarna. Och om det går bra några matcher ska man inte fladdra iväg och tro att det går av sig själv. Sedan måste man ha roligt på jobbet. Man behöver inte stå och skrika varje dag, för då märker inte spelarna när man menar allvar. Men får höja rösten någon gång då och då.

Målvakten Johan Holmqvist hade ett knackigt fjolår.

– Jag är övertygad om att han är bättre i år. Han har det inombords. Hela vårt spel måste bli säkrare och då blir han också det. Det är lite psykologi. Sedan har vi Jocke Lundström som ska vara med och sporra.

Även flera andra veteraner hade det tungt.

– Så är det ibland, men jag brukar inte tänka på åldern. Se på en sådan som Niklas (Andersson), man kan inte tro att han är 39 år. Han skulle kunna spela i tre år till. Jag tycker att de äldre i laget har drivkraft och karaktär, och det är det viktiga för mig. Sedan måste de träna mer kvalitativt för att vara fräscha. Jag tror att vi får stor nytta av dem i år.

”Pratar inte om guld”

Har ni verkligen en tillräckligt bra trupp för att ta guld?

– Vi pratar inte om guld. Vi kom sjua i fjol och åkte ut i kvartsfinalen, så i dag är vi inget finallag. Vi börjar där och hoppas kunna flytta fram målsättningen under resans gång. Det finns ingen anledning att hoppa över något steg och tro att man är bättre än vad man är. Ödmjukhet och stenhårt jobb är det som gäller.

– Men visst, jag har vunnit guld både som spelare och tränare och det är det som driver mig. Jag är här för att vinna. Men det är inte så lätt som folk tror, man blir inte automatiskt ett topplag bara för att man heter Frölunda. Men jag hoppas att vi kan leva upp till förväntningarna, säger Kenta Johansson.