Största hatobjekten

Emil K Lagnelius

Här är spelarna jag har älskat att avsky

Andreas Jämtin är elitseriens mest utvisade genom tiderna och mångas hatobjekt.

Men på min lista platsar han inte.

Här är min högst personliga lista över spelarna som jag har älskat att avsky.

Den här veckan var det lite svårare att klura ut en lista. Nyhetschef PeO Larsson ville ha en lista på tidernas största riksbusar, men när han började tjata om Tord Nänzén som gjorde sin sista elitseriesäsong när jag var fem år, så kände jag att den tanken föll pladask.

Nej, det får i stället bli min högst personliga lista över spelarna jag har avskytt mest. Ni vet, de där spelarna som man tycker genuint illa om – men som man så himla gärna skulle vilja ha i sitt eget lag.
 

1. HÅKAN SÖDERGREN

Jag drömde på fullt allvar mardrömmar om denne man när jag var en liten pôjk. Jag var förvisso bara tre år när han slog av näsbenet på AIK:s Matte Alba 1984, men Djurgårdsikonen Håkan Södergren kom att förpesta min barndom på alla möjliga vis. Förutom att han var en riktig gris på isen kunde han även spela hockey och jag kommer aldrig att glömma den 6 december 1987.

Djurgården krossade Färjestad (ja, jag erkänner att jag var FBK-supporter på den tiden) med 13–0 och Södergren svarade för sju poäng (1+6). Jag satt i farsans knä på rad 8, plats 365, i Färjestads ishall och grät som... ja, som det barn jag var.

Färjestad vann förvisso SM-guld framåt vårkanten 1988, men det är märkligt nog den förnedrande förlusten som har etsat sig fast.
 

2. DANIEL RYDMARK

Som expert i SVT:s Hockeykväll för några år sedan var Daniel Rydmark mellanmjölk, men på isen under 90-talet var han mästaren av trash talk. Trots att Rydmark såg ut som en svärmorsdröm var han djävulen själv på isen. Fråga bara Peter Forsberg, som drevs till vansinne under SM-finalserien mellan Malmö och Modo 1994.

Rydmark var avskydd i de flesta arenor, framför allt i Färjestads ishall då han lämnade för köpelaget Malmö. Pekade han inte till och med finger åt sin förra hemmapublik? Jo, jag har för mig det. Eller så har jag drömt det.

I dag är det inget märkvärdigt att lag köps ihop, men på den tiden stack det i ögonen när Malmö vann SM-guld. Rydmark var bara en av den drös av stjärnor som värvades från Färjestad till Percy Nilssons bygge.
 

3. ANDERS ”BROS” BROSTRÖM

Jag ska vara helt ärlig och erkänna att jag aldrig har sett ”Bros” live (han gjorde sin sista elitseriesäsong när jag var tre år). Men när jag ärvde en drös med Buster-tidningar från tiden då han härjade som mest och läste insändarsidorna insåg jag att Anders Broström skapade mer folkstorm än signaturen ”Nicke Nixon”.

Jag lärde mig att avsky en spelare som jag aldrig hade sett spela, vilket jag väl i dag kan erkänna låter mycket märkligt.

I alla händelser verkade ”Bros” njuta av att vara hatad.

– Jag blir förbannad, men bättre, sa Broström själv när ”apberget” på Hovet i Stockholm häcklat honom efter att han hade gett AIK-supportrarna fingret under en match 1983.
 

4. MATS LUSTH

”Överstegrisen”, som han kom att kallas, gav grishockeyn ett tryne och drog sig inte för att ta till vilka medel som helst för att nå sitt mål. Man får väl ändå säga att han lyckades rätt bra (två SM-guld med Färjestad och ett med Malmö).

Jag avskydde Mats Lusth länge och väl. Men via min kompis pappa, hockeyagenten Bosse Falkman, fick jag till slut träffa Lusth, som visade sig vara hur trevlig som helst.

I dag måste jag medge att det var briljant när Lusth satte på sig en grisnäsa i en tv-intervju (som tyvärr inte verkar finnas på youtube). Har någon elitseriespelare i dag den självdistansen? Tveksamt.
 

5. ANDREJ LULIN

Åh, jag var galen när kungen av rövtacklingar pajade korsband efter korsband. Jag minns hur Andrej Lulin spred skräck i elitserien så fort han böjde ner kroppen och sköt ut sin väldiga bak. Men när jag i dag ser det här reportaget inser jag att Västerås ryske backbjässe hade en sanslös tajming i tacklingarna och att moralpanikens Sverige helt enkelt inte var redo för honom.

BUBBLARE:

Peter Ekroth, Thomas ”Bulan” Berglund, Peter Hasselblad.
 

CITATET:

”Jämtin hade spelat ifrån sig pucken för en kvart sedan. Killen får se upp. Han (Daniel Mannberg) behöver inte fullfölja den där närkampen, han kan svänga undan. Det är respekt att inte fullfölja den tacklingen”.

Linköpings tränare Hans Särkijärvi om Andreas Jämtins armbågstackling på Luleås Daniel Mannberg.

Obs: Det här var som sagt min personliga lista. Kommentera gärna i kommentarstråden här nedanför. Vilka är DINA ”favoriter”?