”Hade aldrig gått utan svenska lag”

Tomas Ros

Från kaosmöten, varningsbrev och bråk – så enades de svenska klubbarna bakom CHL: ”Brann för det”

helskärm

Det började som en lös idé mellan några hockeypampar för tio år sedan.

I kväll startar Champions Hockey League och det har varit en resa som gått via kaosmöte i en borg i Österrike, varningsbrev från IIHF, till en stor schism i SHL och i dag kommit fram till den största klubblags- turneringen som hockey-Europa skådat.

– Utan de svenska lagens intresse att spela i Europa hade det här aldrig gått, säger Mats Ahdrian, en av de som startade pilgrimsfärden 2004.

helskärm

Det är mitt i Frölundas storhetsperiod i svensk hockey, den senaste som slutade med guld både 2003 och 2005.

Hockeyordföranden Hasse Andersson och Per Anders Örtendahl är otåliga och vill se utveckling, uppdatering och att svensk hockey tar tag i taktpinnen och förblir ledande i Europa.

– När jag blev klubbdirektör för Frölunda fick jag tydliga direktiv av ordföranden att jag skulle analysera och undersöka möjligheter att spela i Europa. Jag vill inte säga att Sverige hade blivit för litet för oss, men vi ville undersöka nya intäktsmöjligheter, säger Mats Ahdrian, som var klubbdirektör för Frölunda 2004 till 2011.

Ahdrian ingick i den lilla skara om fyra personer som träffades 2004 och började drömma om ett rejält samarbete över hockeygränserna i Europa. Det var Ahdrian och klubb­direktörerna Lars Glennert, Färjestad, Tommy Engström, Djurgården, och Mike Helber, Linköping, som började skissa på en förändring av kartan och vågade satsa på något som hockey­expertis, och en del fans, tycker var idiotiskt.

”Bra kontakter”

Vid många tillfällen har argumentet ”vem vill se Färjestad ­möta Liberec” slängts i ansiktet på de fyras gäng.

I det arbetet gjorde Färjestads Europa- ansvarige Bo ”Kulon” Lennartsson, och Ahdrian, ett stort jobb att få ihop de svenska klubbarna att dra åt samma håll.

– Jag brann för att försäsongen skulle bli lite häftigare och att vi skulle slippa bli ”fia med knuff-matcher”. Att få möta finnarna i augusti och september kändes mer på allvar, säger Kulon och Mike Helber fyller i:

– Det började med att vi sat­sade på att spela träningsmatcher 2006 och 2007 var det vi och fyra finska lag; IFK Helsingfors, Kärpät, Tappara och TPS Åbo. Det blev en liten trevlig turnering och framför allt fick vi bra kontakter med varandra i klubbarna och just utbytet, det långvariga, har varit en nyckel i utformningen av Champions Hockey League med 44 lag från hela Europa, säger Helber och får medhåll av Ahdrian.

Brev med varningar

Nordic Trophy spelades mellan 2006–2009. 2010 startades Euro­pean Trophy med lag från stora delar av Europa. En häftig utveckling, men det har inte varit friktionsfritt senaste tio åren.

Så långt ifrån friktionsfritt man kan komma.

De finska lagen har bojkottat cupen, lag från Schweiz har stoppats och planerna på att spela utanför gränserna gjorde att Svenska Hockeyligan 09–10 hade kaosmöten där ”utbrytarlagen” HV71, Linköping, Färjestad, Frölunda och Djurgården inte fick vara med när de andra elitserie­lagen samlades.

Både utbrytar-fraktionen och elitserie-gruppen, den med de övriga lagen som inte var med i varken Nordic Trophy eller European Trophy, skickade även pressmeddelanden i samma sekund för att vinna över opinionen till sin sida.

Eller som när European Trophy skulle bildas och när stor­mötet i en den fina borgen i Salzburg slutade med att hetlevrade och energistinna hockeypamper från mellan-Europa antingen lämnade ­mötet eller läste lusen av företrädare för de sven­ska lagen. Eller när IIHF:s högste chef René Fasel skickade ett brev innehållande varningar och pekpinnar till de svenska klubbarna och uppmanade dem att rätta in sig i ledet.

Utsåld arena

Många viljor, olika kulturer, språkförbistringar och många kockar skapade en rubrik-vänlig period. Något som gått över till enighet och något som skapat en 44 lags-turnering med lag från 13 länder.

– Alla bakslag har lett till något gott. Vi har hela tiden grupperat om oss och blivit smartare. Det var nyttiga år för oss och för utvecklingen, säger Mats Ahdrian.

I dag har han lämnat hockeyn och jobbar för Skandia. Han var en pionjär i arbetet, men fick inte fullfölja över mållin- jen.

– Jag kommer inte stå på Frölundas matcher i Champions Hockey League och vara stolt eller känslosam. Jag är lika glad över att exempelvis Linköping är där som alla svenska lag. Det blev en konstig skilsmässa med Frölunda som gör att jag inte riktigt kan identifiera mig med klubben längre, säger han och berättar att CHL:s största utmaning ligger på intäktssidan.

– Ja, får att få bärighet måste turneringen få jobba i lugn och ro i många år och skapa en stabil ekonomisk miljö. Jag är glad för att vi skapat en Champions League där klubbarna är delägare och styrande, vilket varit målet för hela resan.

Helber håller med.

– Sedan måste det finnas intresse för matcherna. Jag vet att vår första match är utsåld och det är vi nöjda med, säger han.

”Vi behöver tid”

Bo Kulon Lennartsson är i dag sportchef på CHL. Han säger att ligan har nio år på sig att bli ett fast moment och avslutar.

– När fotbollen startade Cham­pions League tog det några år innan det satte sig. Vi behöver tid, säger Lennartsson.