Slutar i gruvan i jakt på perfekta avslutet

Emelie Fredriksson

Emma Eliasson i lång intervju om nytändningen och den kaotiska vardagen: "Har ett batteri som börjar sina"

NORRTÄLJE. För två år sedan tog hon ett break från landslaget, bara för att den här säsongen spränga sig in i historieböckerna som Sveriges bästa hockeyspelare och lagkapten i en helt unik guldsatsning.

Nu slutar Emma Eliasson på jobbet i gruvan för att kräma ur det allra sista i karriären.

– Det var jätteslitsamt och tog ut sin rätt när det gällde fysträningen. Jag kanske kommer ut som en muskelknutte i augusti, säger 26-åringen i en lång intervju.

”Hon var lite "fed up", på att till exempel åka till Vierumäki för femtioelfte gången, eller till Norrtälje igen. Sedan jobbar hon skift i gruvan, vilket också var en bidragande orsak. Men det är så verkligheten ser ut i damhockeyn.”

Orden är då nya förbundskaptenen Leif Boorks efter att Emma Eliasson bestämt sig för att sluta i landslaget efter OS i Sotji 2014. Det har hänt en hel del sedan dess. Men. Vi sitter utanför ishallen i Norrtälje, där landslaget har sina camp och backstjärnan, nyligen utsedd till årets bästa hockeyspelare, varit så många gånger förut.

Du var ju trött på Norrtälje. Är känslan helt annorlunda nu?

– Jag behövde det där året för att hoppa ur hamsterhjulet lite grann. Nu har jag helt ny energi, tycker hockey är jättekul och känner att jag vill vara med och förändra. Sen om det är kul att vara här är en annan fråga, men det är sånt man måste göra…

Vad vill du vara med och förändra?

– Jag vill vara med på tåget när det händer saker. Det gör det nu. Det känns som jag har ett ansvar att försöka ge oss bättre förutsättningar.

Just förutsättningar är ett flitigt använt ord inom damhockeyn. Emma Eliasson har precis sagt hejdå till fem lagkamrater i sitt guldlag på grund av att de inte får ihop livspusslet och för lagkaptenen ligger omtentorna på hög efter vårens VM i Kanada.

Men det är också just i Luleå som förutsättningarna den här säsongen blivit så markant mycket bättre att det blev guld redan första säsongen man tagit över Munksund-Skuthamns SK:s verksamhet. Nyckeln låg i att klubben valde att se damlaget som mer än ett bihang till herrlaget.

– Den satsningen handlar bara om ett enda beslut, och med tanke på det går ju utveckligen alldeles för långsamt. Många lag ligger fortfarande och gnetar i samma träsk.

"De har fått 200 gånger tillbaka"

Det låter enkelt med ett beslut. Varför är det bara Luleå som fixat det, tror du?

– Jag vet inte. Men det känns som att det har varit en ömsesidig relation från bägge parter hela tiden. SHL-laget och vd:n har varit lika överlyckliga att ha oss där som vi är för att få vara där. Det känns lite som ’puh’ att det blev en sådan relation, så att de inte känner att de tog ett felsteg. Men de har verkligen fått 200 gånger tillbaka.

Med distans till guldyran. Hur var den?

– Jag önskar att fler damhockeyspelare får uppleva det där. Det största jag varit med om. OS-silvret var en annan grej. Nu hade vi en hel hall som hejade på oss och kände samma glädje som en själv. Det var dubbel glädje gånger 4000. Helt fantastiskt.

Efter sex somrar som sprängare i gruvan i födelsestaden Kiruna lämnar Emma Eliasson nu jobbet för att stanna i Luleå och träna med laget.

– Jag har trivts jätte-jättebra i gruvan med arbetslaget och jobbet i sig. Men jag känner att jag är less på att pendla och vill vara nånstans där snittemperaturen är högre än tio grader. Och mest handlar det om att få vara hemma vara med laget och vara den drivande spelaren som behövs, kanske ännu mer nu på försäsongen.

"Jag var helt slut"

Hur kommer din satsning skilja sig då?

– Jag kanske kommer bli sjukt mycket starkare. Jobbet i gruvan var väldigt fysiskt och slitsamt och tog ut sin rätt när det gällde fysträningen. Jag kanske kommer ut som en muskelknutte i augusti. Vi får se, haha.

Var det så slitsamt?

– Jag var helt slut. En förmiddagsvecka klev jag upp vid kvart över fyra och promenerade en halvtimme till jobbet, jobbade åtta timmar och sen promenerade jag hem. Sen kanske jag hann sova en halvtimme innan jag tränade och sedan var det bara att gå och lägga sig och ställa klockan på fyra igen.

Så mer kraft nu?

– Jag har fått ett jobb på SSAB och tror det är lugnare, även om jag inte riktigt vet vad jag ska göra. Det är också skift så det blir nattjobb, men det är bara under en kortare tid så det borde man ju klara av. ”You gotta make a living you know…”.

Emma Eliasson var med i silverlaget från Turin-OS 2006 men sedan 2007 har det inte blivit något mästerskapsmedalj för Damkronorna som tycks glida allt längre ifrån de två stora dominanterna.

Om jag säger USA och Kanada. Vad känner du då?

– Vilka skitstövlar! Haha, jag skojade. Eller jo fan det är klart.. Nä, men kul att de har det bra. Det är dit någonstans man vill komma. Vi står på olika språngbrädor när det gäller allting känns det som. De är proffs hela högen och kan göra det här 24 timmar om dygnet. Och här sitter jag med studier på hundra procent… Det blir så klart inte samma utslag i slutändan.

Ser du dig hålla på längre än till OS 2018?

– Egentligen känns det som att man tar ett år i taget. Jag har skrivit på för Luleå till OS, men sedan är det helt beroende på förutsättningar. Det är också grunden för att vi ska komma närmare USA och Kanada. Man måste försöka hålla motivationen uppe länge för oss äldre rutinerade spelare och ha en bred stomme som har erfarenhet av att spela mot dem. Och det krävs en hel del resurser för att göra det. Man har ett batteri som börjar sina efter ett tag.

"Brukar meditera"

Stannar du ibland upp och undrar ’hur orkar jag med’?

– Ja, det slår en hela tiden. Vardagen är helt kaotisk ibland. Jag brukar faktiskt meditera lite ibland bara för att.

Vill du vara kvar inom hockeyn när du lägger av?

– Först behöver jag ett break för att få tillbaka energi, men sedan i framtiden tror jag att jag vill vara med och göra skillnad och dela med mig av mina hockeykunskaper som tränare.

Kanske en blivande förbundskapten till och med?

– Nja, det vet jag inte. Men man har väl i alla fall en bra lön då?

Då kanske du sitter här i Norrtälje igen?

Nej, då är det på helt andra premisser! Vi kanske kan vara uppe i Kiruna..? Haha.