”Kung Sune” tillbaka i svensk hockey – för att rädda Vita Hästen
Publicerad 2019-03-21
NORRKÖPING. ”Kung Sune” är tillbaka i svensk hockey.
Efter sex år i Norge och nästan en hel säsong utan tränarjobb ska Sune Bergman, 66, försöka rädda kvar Vita Hästen i HockeyAllsvenskan.
– Laget har haft det lite tufft och det är bara att köpa. Klarar vi inte av att hantera det ska vi inte vara kvar, säger Bergman i en intervju om varför han tog det här jobbet, farten i dagens hockey och bästa minnet från guldet med HV71,
Bara ett fåtal timmar återstår innan kvalserien, och kampen om de två sista platserna till nästa säsong av HockeyAllsvenskan, ska dra igång när Sportbladet träffar Sune Bergman utanför Himmelstalundshallen. Med lite lätt haltande steg tar han sig förbi ismaskinen, genom korridoren och in i ett litet tränarrum bredvid lagets omklädningsrum.
– Vänster knä är helt… Jag fick lite ont för några år sedan och gick till fysioterapeuten. Han bara skakade på huvudet. Det var alla fel man kunde ha. Korsband, ledband, menisken och allt vad det var, säger han.
För en dryg vecka sedan meddelade Vita Hästen, som slutade sist i HockeyAllsvenskan, att man gör en förändring på tränarsidan. Leif Strömberg fick lämna sitt uppdrag och i stället plockade man in Sune Bergman, 66.
– Det gick riktigt fort. De hörde av sig en onsdag eller torsdag och jag fick väl i princip en dag på mig. Jag bestämde mig lördag och åkte söndag, säger Bergman, som bor i Asker utanför Oslo.
Hur gick tankarna?
– Att jag provar. Det ska bli kul. Sedan har jag varit här tidigare (2010-2012) och känner en del folk, säger han.
Har du pratat något med Leif Strömberg?
– Jag känner honom, men har inte snackat med honom. Jag vill inte ha några förutfattade meningar. Jag vill gå in själv och se vad jag tycker och tänker. Pratar jag med honom tycker han si eller så och då tittar man kanske lite extra på det. Jag har medvetet försökt att inte titta på det som har varit, säger Bergman.
För Vita Hästen inleds kvalserien med hemmamatch mot Hudiksvall, ett lag Bergman beskriver som ”komplett, med bra målvakt”. Även om Vita Hästen kommer till kvalserien med stukat självförtroende efter att bara ha tagit tio trepoängare på 52 matcher är Bergman optimistisk.
– Kan vi spela på topp tror jag vi har goda chanser. Vi är vana att spela med lite högre tempo. Svårigheten kan vara att vi är vana att blir nedtryckta eftersom laget förlorat mycket. Nu är det säkert vi som ska ta tag i taktpinnen många gånger, säger han.
Hur mycket tror du det kommer att spela in att lagen från Hockeyettan kommer med ett annat självförtroende?
– Det är bara att hantera det. Laget har haft det lite tufft och det är bara att köpa. Klarar vi inte av att hantera det ska vi inte vara kvar, säger han.
Bergman, eller ”Kung Sune” som han kallas sedan tiden då han själv stod i mål i Troja-Ljungby, var tränare i Vita Hästen mellan 2010 och 2012. Därefter blev det sex säsonger i norska Frisk Asker, men den här säsongen har han inte haft något tränaruppdrag.
– Det är lite rostigt i början. Man ska lära känna alla och alla namn. Men jag tycker det är kul med hockey. Jag gick lite på väggarna när jag inte hade något, säger Bergman.
Kände du att tränarkarriären kanske var slut?
– Ja, det hade jag väl tänkt att den skulle kunna vara. Men efter ett tag kände jag att det skulle var kul att prova något, säger han
– Jag har hållit på med det här i 30 år, och då hade jag spelat själv i 20 år också innan det.
Så första säsongen på drygt 50 år utan hockey då. Vad var svårast med det?
– Jag blev lite rastlös och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Det kanske är bra att köra en månad nu då och börjar trappa ner, säger han och skrattar.
Hittade du något substitut till hockeyn?
– Jag har en hund.
Inte riktigt samma spänning?
– Nej, men det är en tjurig jäkel. Jag har varit ute med hunden mycket, säger Bergman.
Sune Bergman la plockhandsken på hyllan 1988. Säsongen därpå blev han assisterande tränare i Sundsvall. Efter ett år som assisterande har han därefter varit huvudtränare i följande klubbar: Sundsvall, Pantern, HV71, Leksand, Troja-Ljungby, Sundsvall igen, Hudiksvall, Frisk Asker, Vita Hästen, Frisk Asker igen och nu alltså Vita Hästen. Höjdpunkten under de här drygt 30 åren är förstås SM-guldet med HV71 1995. Laget slutade åtta i tabellen, men lyckades gå hela vägen till final där Johan Lindbom avgjorde och sköt guldet till HV71.
– Även fast det är så många år sedan är det många som fortfarande känner igen mig i Jönköping. Det är rätt kul faktiskt, säger han.
Finns det något speciellt ögonblick som du minns lite extra från det året?
– Vi var otroligt ojämna och det försökte vi jobba med, men något jag verkligen minns var när Esa Keskinen täckte skott. Då sa jag: ”Nu vinner vi”. Alla i båset blev så här, säger Bergman och spärrar upp gonen
– Det var sista finalen borta mot Brynäs och det är verkligen ett ögonblick jag kommer ihåg. Hela laget blev på tårna efter det, säger Bergman.
Hockeyn har utvecklats otroligt mycket sedan dess. Hur mycket har du ändrats som tränare?
– Det måste man göra. Annars är man offside direkt. Jag har gått alla kurser och alla uppföljningskurser som går. Sedan tittar jag på mycket hockey. Framförallt är det farten som har förändrats, säger han.
Går det för fort?
– Säg så här. Det finns inte så många tänkande spelare längre, som kanske kan titta upp och lägga en macka. Nu ska det åkas åt höger och vänster så fort som möjligt, och det tror jag är en stor anledning till att det är så många huvudskador, säger Bergman.
– Den hockey som spelas nu är lite som när juniorerna spelade när jag var i HV och Leksand. Kanske inte med så mycket med tanke, men det går fort, säger Bergman.
I och med sitt nya jobb gör Bergman sin 31:a säsong som hockeytränare. Om det blir en 32:a vet han inte nu.
– Vi får se. Jag tar den här perioden först och sedan får vi se hur det går, säger han och tillägger efter någon sekunds tystnad:
– Vi kanske åker ur och då är det igen som är intresserad. Då får jag fortsätta gå ut med hunden, säger han och ler.
Det är ett svårt läge du kommer in i. Är du rädd att sätta ditt rykte på spel?
– Nej, jag är för gammal för att bry mig om det, säger 66-åring.
