Hockey

En fest för de hänsynslösa

Anders Carlsson

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-03-13

”Masken Carlsson i ny tyckare: Så blir man en slutspelshjälte

Slutspelspulsen är här.

Det är ordväxlingar i media, det är tjafs mellan spelare och förstså en hel del ”trash talk”.

Men det är inte alla gånger det är serielunkens stjärnor som stiger fram i ett slutspel.

Slutspelet brukar vara en fest för de hänsynslösa och oömma spelarna.

Varför är det så ? Jo, det beror i regel på att det är mycket tuffare i ett slutspel och att det kostar en hel del stryk framför målen om man vill göra mål.

Alla är inte redo att betala det priset.

Därför blir spelare som har den egenskapen så viktiga i ett slutspel. Typ Per Ledin (HV 71), Tomas Larsson (Skellefteå), Jimmie Ölvestad (Djurgården) och Magnus Wernblom (Modo).

Många spelare är väldigt duktiga på att plocka upp svaga punkter hos sina motståndare – och inte sena att utnyttja det.

Som den uppkäftige junioren Larsson i Skellefteå, som gick ut och psykade HV-duon Lance Ward och Andreas Jämtin i media innan matchen – med ett enda syfte.

Att de skulle ta dumma utvisningar för att ge igen.

Och vad hände?

Skellefteå vann första matchen – när just Ward satt utvisad...(Även om den inte hade nåt med just Larsson utspel att göra).

Michael Holmqvist hjärnsläpp från båset, då han sänkte Rickard Wallin, är också typiskt för ett slutspel. Jag tycker det är helt ok att Holmqvist blir avstängd – men jag tycker faktiskt även att Wallin skulle ha blivit det för sitt försök att skada Niklas Andersson i situationen innan, då han försöker armbåga Andersson i ansiktet.

Det var minst lika fult som det Holmqvist gjorde och Wallin kom billig undan för det.

Sen är det ganska kul att höra vilken skillnad det blir på intervjuer under ett slutspel jämfört hur det är i serielunken. Alla blir lite mer ”macho” och är inte lika ödmjuka mot normalt.

Men en sak är säker:

Det är härligt med slutspel!

Undrar, förresten, om de tyckte det i gamla Östtyskland. Där hade de två lag som mötte varandra i 26 matcher – sen hade de slutspel på det...

Vilka går till semifinal, då?

Här är mitt tips:

Linköping

Färjestad

HV 71

Modo

FAKTA

TRE LÄCKRA SLUTSPELSMINNEN

1) Får gåshud när minnet av Lars-Gunnar ”Krobbe” Lundberg dyker upp. Han hade uppvisning i klubbteknik i finalen mot Färjestad i mitten på 70-talet, då han fullständigt hånade FBK-målvakten (som jag tror var Lennart ”Nenne” Andersson) innan han la pucken i tom kasse.

Det finns nog ingen spelare som haft sån teknik som ”Krobbe”.

2) Måste nämna 1985, då jag fick äran att vara med när SSK slog Djurgården i finalen. Det var en otroligt tuff serie som gick till femte och avgörande på neutral ort. Det laget vi hade i SSK är nog ett av det bästa jag någonsin spelat i. Det var mycket ”trash talk” i den serien.

Inte så konstigt. Djurgården hade ju spelare som Håkan Södergren och vi i SSK hade Peter Ekroth...

3) Sen måste jag ta med när Challe Berglund får kröna sin karriär med ett SM-guld med DIF (2001) och hans lagkamrater bar honom på axlarna runt isen. Det var riktigt roligt att en sån härlig kille som han fick ett sånt bra avslut på sin karriären.

...OCH TRE SVARTA

1) Dif-klackens konstanta hån mot Håkan Loob under final serien i början på 80-talet. Usch! Loob, som är en av våra bästa spelare genom tiderna, förtjänade verkligen inte det.

2) Dramat i Ö-vik. Den hätska kvällen måste med på listan. Tränaren Pelle Bäckman var ut på isen och vevade med en klubba, Magnus Wernbloms utbrott på döda ting i utvisningsbåset med sin klubba och påhoppet på domaren Thomas Andersson av Jan-Axel Alavaara. Stämningen var något alldeles extra.

3) När Leksand förlorade mot Färjestad i semifinal på 90-talet. Efter att ha haft ledningen med 3-0 (!) efter första perioden. Den förlusten var otroligt svår att komma över för alla leksingar.