Ungdomarna tar över när stjärnorna floppar

Calle Johansson: Nästan alla har ett mellanår

helskärm

Fjolårets poängkungar floppar.

Det är bara att vänja sig, för det är ett generationsskifte på gång.

Men bröderna Sedin håller stilen, trots det hånas svenskarna öppet.

helskärm

Av fjolårets topp-tio i poängligan återfinns bara tre på samma lista i skrivande stund. Daniel Sedin som vann poängligan i fjol ligger i skrivande stund sjua, Steven Stamkos sexa och Henrik Sedin fyra.

Men övriga av fjolårets poängmaskiner har rasat:

Teemu Selänne (20), Corey Perry (32), Brad Richards (38), Jarome Iginla (66), Alex Ovetjkin (70), Martin St Louis (71), Henrik Zetterberg (83).

Noterbart är att ingen av dem har missat någon nämnvärd mängd matcher. Så de har egentligen inget att skylla på.

Nästan alla har mellanår

Zetterberg har varit fruktansvärt bra under en lång tid, och det är inget fel på hans omgivning. Men hur många idrottsmän i världen klarar sig igenom en karriär utan ett mellanår? Det är mänskligt att inte vara bäst jämt. Sedan är det lite underligt att så många stora namn har det samtidigt.

När det gäller Iginla har han inte supporten omkring sig. Fick han spela med Nicklas Bäckström vecka ut och vecka in är jag övertygad om att han skulle göra 50 mål.

”Ovie” har svårt att variera

Ovetjkin lider av att han inte har tillräckligt bra spelsinne. När motståndarna listat ut hur han spelar har han inte så mycket variation. Dessutom fick ryssen sig en törn när han blev åsidosatt av förre tränaren Bruce Boudreau.

Sedan ska vi komma ihåg att det är ett annat spelsätt under nye tränaren Dale Hunter, som är en tuff jävel. Men ”Ovie” kommer att lära sig, det kommer bli bra.

St Louis kan vara hämmad av Tampas nya spelstil. Hans styrka är att vara en virvelvind som hugger på tappade puckar, men nu får han inte chansa i samma utsträckning.

Men framför allt skvallrar poängligans nya utseende om att det är ett generationsskifte på gång. Ungdomarna tar över, och jag tycker det är underbart.

Claude Giroux, Phil Kessel och Jonathan Toews är i toppen för att stanna. De har rätt attityd, och smart coachning i ryggen. Klubbarna ser till att de får spela i rätt omgivning.

I Sverige gör man ofta tvärtom, och sätter in en ung kille i fjärdekedjan med två andra unga killar, i stället för rätt roll från början och visa att de tror på honom.

Philadelphia var verkligen smarta när de trejdade bort två av sina mest namnkunniga spelare, Mike Richards och Jeff Carter. De såg nämligen potentialen i Giroux och ville ge honom ännu mer speltid. Istället för att ha två gubbar som står på samma ställe i powerplay, hittade de rätt komplement, som nöjer sig med att vara komplement. Då skapas en bättre anda i omklädningsrummet, vilket får effekt på isen.

Sedinarna håller stilen

Daniel och Henrik Sedin håller dock stilen. Bröderna som vunnit poängligan varsin gång de två senaste åren, fortsätter att ösa in poäng. Trots det hånas de i NHL. Nu senast av Chicago Blackhawks Dave Bolland som kallade Vancouverstjärnorna för ”systrarna” i en radiointervju. Men det där är ett gammalt utryck som myntats av en journalist. Jag känner Dave och jag lovar att han säger det där med glimten i ögat. De som sätter Sedinarna i skottlinjen är avundsjuka.

Om du frågar de flesta spelarna som möter dem varje dag så är de grymt imponerade.