Calle Johansson: Detroit ser ut som ett finallag igen

Februari. Resorna och bytena börjar kännas oändliga.

Liksom avståndet till slutspelet.

Det är när slentrianen hotar att ta överhanden som de stora möjligheterna uppenbarar sig.

Julen har passerat, All Star-breaket likaså och man har inget att se fram emot mer än slutspelet, som är en bra bit fram i tiden.

Februari ska jobbas och malas igenom. Man går på ångorna. Det gäller att orka och vilja ta de där poängen.

Det är just därför de här poängen både kan vara de lättaste att bli av med, och att få. För är man vaken som lag kan man här få upp farten som kan rulla på och med full kraft braka ända in i slutspelet. Exempel på liknande utvecklingar är Pittsburghs Stanley Cup-vinnande år 2009 och St Louis för två säsonger sedan.

Rykten om Suter

Nu ser jag liknande tendenser hos Nashville, rovdjuren som fällde fem byten innan Philadelphia bröt sviten. Men då är det av största vikt att de får behålla ligans kanske bästa backpar Shea Weber och Ryan Suter. Den senare är free agent efter året och ett av de hetaste trejdryktena. De har inga stjärnor på forwardssidan, men är ett gediget hockeylag, med en riktigt bra målvakt i Pekka Rinne. En av ligans bästa.

Men bäst av alla lag just nu går Detroit. Och det är ingen som helst överraskning för någon. Det känns som de är tillbaka där de var för ett par, tre år sedan. Man jobbar och sliter för varandra.

Och det ska givetvis coach Mike Babcock ha stor credit för. Tillsammans med Ken Hitchcock är han ligans mest förberedda coach, och lämnar ingenting åt slumpen.

Det som kan tyckas vara en liten detalj, dock med stor betydelse, är Jiri Hudlers återkomst. En kille som passar in och vet vad det handlar om. Det kan räcka med att en sådan pjäs kommer in, så kan du flytta över en annan vilket leder till en kedjereaktion i formationerna.

Kanske är de något sämre på backsidan sedan man tappade Brian Rafalski. Men då Detroits forwards jobbar något otroligt i båda ändar av rinken kan Nicklas Lidström slippa jaga, vara fräsch och leverera passningar till dem.

Hylla Howard!

Och sedan ska vi inte glömma målvakten Jimmy Howard. Det är alltid lätt att glömma Jimmy Howard. För alla gör det. Han får aldrig den credd han förtjänar.

Ingenstans är Detroits lagmotor starkare än hemma i Joe Louis Arena där man i princip är oslagbara. Och det är en skön känsla att ha när du går in i slutspelet, om du dessutom alltid har sjunde och avgörande matchen hemma. För det vet bortalaget också.

Så visst kan årets Red Wings bära lika långt som finallagen 2008 och 2009.