HEMMAFÖRBANNELSEN – NU ÄR DEN BRUTEN
Publicerad 2013-05-19
VM nummer tio i Sverige – då kom ÄNTLIGEN guldet
Tionde gången gillt.
ÄNTLIGEN fick Tre Kronor bli världsmästare på hemmais.
Nio gånger tidigare har vi försökt.
Här är alla tidigare svenska guldmissar på hemmaplan.
VM 1949
Guld: Tjeckoslovakien
Silver: Kanada
Brons: USA
Fyra: Sverige
Sverige tvekade länge inför att arrangera VM 1949 då man var rädd att det skulle komma för lite publik och att förbundet skulle dra på sig stora skulder. I matchen mot Kanada (2–2) blev det dock så stor publikanstormning att 18 personer fick föras till sjukhus när trycket gjorde att järngrindarna in till Stockholms Stadion gav vika och folkmassorna vällde in på arenan. Polisrapporten om kalabaliken omfattade 95 sidor och man uppskattar att matchen sågs av mellan 17 000 och 25 000 åskådare.
VM 1954
Guld: Sovjetunionen
Silver: Kanada
Brons: Sverige
Fyra: Tjeckoslovakien
För första gången någonsin deltog världens alla stora ishockeynationer – Kanada, Sovjetunionen, Tjeckoslovakien och Sverige – och gjorde att Sveriges andra VM på hemmaplan blev en stor publikfest. Prins Bertil invigde mästerskapet 150 000 personer uppges ha trotsat snöstorm och regn för att se matcherna på Stockholms Stadion och Östermalms IP. VM-debutanten Sovjet slog sensationellt favoriten Kanada med 7–1 i finalen och tog sitt första VM-guld i sitt första försök.
VM 1963
Guld: Sovjetunionen
Silver: Sverige
Brons: Tjeckoslovakien
Fyra: Kanada
Sverige vann alla sina matcher bortsett från den sista mot Tjeckoslovakien och det blev ett dyrt poängtapp då man slutade på samma poäng som vinnaren Sovjetunionen men med ett enda måls sämre målskillnad. Som en klen tröst vann Sverige dock Fair Play Cup. Priset skulle egentligen gått Östtyskland som hade minst utvisningsminuter, men östtyskarna ansågs inte värdiga då de under nationalsången efter den näst sista matchen vände ryggen åt den västtyska flaggan. Slagsmål utbröt mellan öst- och västtyskar på läktaren och polisen tvingades ingripa med dragna sablar.
VM 1969
Guld: Sovjetunionen
Silver: Sverige
Brons: Tjeckoslovakien
Fyra: Kanada
Egentligen skulle Tjeckoslovakien arrangerat VM 1969 under firandet av förbundets 60-årsjubileum, men när Sovjetunionen invaderade Tjeckoslovakien i oktober 1968 förklarade man att man inte kunde hålla VM på grund av det rådande läget. Sverige hade satt upp sig som arrangörsreserv och arrangerade ett mästerskap som blev en succé, trots kort varsel, och runt 200 000 åskådare såg matcherna på Johanneshovs Isstadion. Inbördes möten och målskillnad blev avgörande när ett nytt spelsystem hade införts och alla lag i A-gruppen möttes två gånger.
VM 1970
Guld: Sovjetunionen
Silver: Sverige
Brons: Tjeckoslovakien
Fyra: Finland
Den här gången skulle Kanada arrangerat VM och biljetter för miljontals dollar var sålda, men då drog sig landet ur mästerskapet i sista stund sedan man inte tilläts använda proffs i turneringen. Detta eftersom varje lag som hade spelat mot kanadensiska proffs skulle diskas som olympiska amatörer. Sverige stod återigen som reservarrangör och höll ett A-VM som bara bestod av europeiska länder. Sovjetunionen vann sitt åttonde raka VM-guld och totalt 150 000 åskådare besökte Hovet.
VM 1981
Guld: Sovjetunionen
Silver: Sverige
Brons: Tjeckoslovakien
Fyra: Kanada
Ryssarna var duktigt revanschsugna efter silverfiaskot vid OS i Lake Placid året före (inget VM spelades 1980) och vann turneringen i enkel stil. I det som kunde ses som en finalmatch mot Sverige gjorde Tre Kronor sin kanske bästa period någonsin när man höll 0–0 i den första akten, men sedan rasslade målen in och Sovjetunionen vann till slut matchen med 13–1. Mästerskapets stora sensation blev, trots den förlusten, Peter "Pekka" Lindmark som från ingenstans slog hockeyvärlden med häpnad och valdes till turneringens bäste målvakt.
VM 1989
Guld: Sovjetunionen
Silver: Kanada
Brons: Tjeckoslovakien
Fyra: Sverige
Mästerskapet hölls i den nybyggda Globen och blev en enorm publiksuccé med totalt 390 000 åskådare. Spelmässigt blev det dock ett stort svenskt fiasko. Förbundskapten Tommy Sandlin hade för få offensiva spelare i truppen och stundtals tvingades backarna Tommy Samuelsson och Fredrik Olausson spela som forwards och Tre Kronor slutade precis utanför medaljerna. Sovjetunionen plågades av inre stridigheter och förbundskapten Viktor Tichonov bråkade öppet med sin "superfemma", men landet vann alla sina tio matcher med den totala målskillnaden 47–16 och tog sitt 21:a VM-guld.
VM 1995
Guld: Finland
Silver: Sverige
Brons: Kanada
Fyra: Tjeckien
Finland hade tagit brons på OS i Lillehammer och silver på VM i Milano året tidigare och var starkt på gång och anförda av den spelskickliga "Kalle Anka-kedjan" med Ville Peltonen, Saku Koivu och Jere Lehtinen vann man nu sitt första VM-guld någonsin när man slog Sverige i finalen i ett fullsatt Globen. Peltonen, Koivu och Lehtinen tog sedan hand om alla de offensiva platserna i VM:s All star-lag och lagkaptenen Timo Jutila tog där plats som back.
VM 2002
Guld: Slovakien
Silver: Ryssland
Brons: Sverige
Fyra: Finland
Det är små marginaler i ishockey ibland och det blev Tre Kronor bittert varse om när man förlorade semifinalen mot Slovakien på straffar efter att ha tappat en 2–0-ledning. Slovakerna tog sedan sitt första VM-guld någonsin när man besegrade Ryssland med 4–3 i finalen efter att stjärnan Peter Bondra gjort det avgörande målet med endast 1.40 kvar av den sista perioden. Sverige fick sedan en liten revansch i bronsmatchen när man mötte Finland och vände ett 0–3-underläge till seger med 5–3.