Supertalangens brutala omställning i karriären
Publicerad 2012-11-24
”Jag har roligt med det här gänget och tycker det är utvecklande att spela i AHL”
PORTLAND, MAINE. Han har bytt värmen i kaktusarnas Phoenix mot vintertkylan i karga Maine, förstaklassflighter mot långa bussresor och Stanley Cup-jakt mot brötig farmarlagshockey.
Det vore inte alldeles underligt om Oliver Ekman-Larsson misströstade.
Men han är inte typen som ödslar energi på sånt.
– Nej, man kan inte fokusera på att det inte är som i NHL. Jag har roligt med det här gänget och tycker det är utvecklande att spela i AHL , säger vår allra störste backtalang när Sportbladet träffar honom på det Portland-hotell där han delar ett stökigt rum med landsmannen David Rundblad.
Lockouten i NHL blir bara mer och mer utdragen och fler och fler spelare från världens bästa liga flyr till Europa.
Men för de yngsta talangerna, de som fortfarande lirar på rookie-kontrakt och inte får passera så kallas waivers, finns inte det sexiga och lukrativa alternativet.
De skickas till sina respektive klubbars farmarlag i AHL istället – och tvingas till en till synes brutal omställning.
Trivs trots negativa omdömen
Glamour ersätts i ett slag av grå vardag, lyxig komfort av bära egen trunk till bussen och strålkastarskenet i världens häftigaste arenor till vilda västern-matcher inför några tusen i blåsiga plåtlådor till hallar i påvra industriområden.
Men Phoenix Coyotes-stjärnan Oliver Ekman-Larsson, en av de allra största profiler som hamnat ”på farmen”, verkar inte tycka att resan rakt över kontinenten från soliga Arizona till grå Maine högst upp i USA:s nordöstra hörn för spel med anonyma Portland Pirates varit särskilt påfrestande.
– Nej, jag trivs jättebra här, säger han med en axelryckning när vi träffar honom i det sprakande höstfyrverkeriet utanför ett lägenhetshotell mellan några shoppingcentra i Portlands utkanter.
– Visst, skillnaden är stor, men man kan inte fokusera på att det inte är som i NHL. Det går ändå inte att påverka. Som jag sagt tidigare är jag i Nordamerika för att spela hockey och så länge jag får göra det är jag glad,
Har svensksällskap
Oliver delar rum med Pirates andre svenske back, David Rundblad, på det enkla hotellet men det får vi inte se.
– Nej, det är för stökigt, vi är inga ordningsmänniskor direkt, ler den 21-årige smålänningen, kanske bäst i hela Coyotes under det Stanley Cup-slutspel som ledde ända till konferensfinal i våras.
Han fortsätter:
– Men vi har det bra. det är skönt att ha någon att bara prata skit med. Och det finns internet och kök och två sängar och mer behöver man inte..
Känslorna är ömsesidiga, visar det sig.
– Jag var ju här även förra säsongen, men då var jag ensam svensk. Det är mycket roligare att ha sällskap av en landsman man kan prata med, säger Rundblad,
Som just för att han även ifjol spelade i AHL har rutin på de oändliga bussresor som kanske mest av allt förknippas med den mindre ligan, men inte heller den detaljen stör hans rumskompis från den stora scenen.
– Det är klart att det är enklare att bara parkera bilen, kliva rakt på ett plan och flyga ett par timmar. Men när man sitter på bussen får man jobba på gemenskapen i laget istället och det har jag inget emot, säger Oliver.
– Vi har är ett ungt och bra gäng och jag har väldigt roligt ihop med killarna. Det är verkligen inga problem.
Lär mig nya saker
Nivån på själva hockeyn då? Den måste väl ändå plåga en skridskokonstnär som redan i 21-årsåldern börjat jämföras med Nicklas Lidström.
Inte så värst, faktiskt.
– Den stora skillnaden är att man kan göra ett misstag här utan att bli straffad på en gång. Det går inte i NHL, då smäller det direkt. Men alla kan åka skridskor och tacklas här också, förklarar han.
Därför spelar Tingryd-sonen, som just kommit tillbaka från en otervlig handskada, inte annorlunda med Pirates än med Coyotes.
– Nej, jag försöker jobba med samma saker som förra året. Att spela bra försvarsspel, att slå ett bra förstapass, att följa med upp i anfallen, att spela mitt spel helt enkelt, säger han och fortsätter:
– Sedan kanske inte medspelarna alltid är där de ska vara och kan ta emot det där förstapasset, men det är inte bara av ondo. Det öppnar dörrar, man tvingas tänka ut nya alternativ. Det här är absolut en bra liga att utvecklas i, jag lär mig nya saker hela tiden.
Likafullt:
Någonstans längst in i sitt småländska hjärta längtar Oliver tillbaka till öknen och NHL.
– Jo, jag hoppas att vi hittar en lösning på den här konflikten. Det är nog inte bra för hockeyn om en hel säsong går förlorad.
Inte för tålamodet med de där bussresorna heller, förmodligen...