”Livrädd för att se pappa på läktaren”
Publicerad 2015-12-10
Förre NHL-stjärnan talar ut som sin hemska uppväxt
Han gjorde 334 matcher i världens bästa hockeyliga mellan 2006 och 2012.
Nu berättar Patrick O’Sullivan utförligt om mardrömmen som plågade honom under hela hans uppväxt.
Vad mardrömmen var?
Hans egen pappa.
År 2003 stapplade en hoppfull Patrick O’Sullivan in i Gaylord Entertainment Center i Nashville, Tennessee, för att få sitt öde bestämt. Vid hans sida fanns två stora män i kostym. Två livvakter till för att skydda en 18-årig hockeytalang från sin egen pappa.
Patrick O’Sullivans väg till NHL har inte varit krokig.
Den har varit hemsk och vedervärdig.
Tvingad att äta sina spyor
På sajten ”The Players Tribune” delar den före detta LA Kings-, Edmonton Oiliers-, Carolina Hurricanes- och Phoenix Coyotes-spelaren nu med sig av historien som han tidigare känt sig obekväm med att berätta. Historien om hur hans pappa i flera års tid förnedrat, förminskat och förödmjukat honom.
Han börjar sin text med en kort mening som säger allt och lite till:
”Min pappa brukade banka skiten ur mig”.
Han fortsätter:
”Jag säger inte det här för att chocka er eller för att få er uppmärksamhet. Jag säger det för att det är sanningen”.
O’Sullivan minns hur hans pappa tvingade honom att gå upp mitt i natten och göra armhävningar, hur han låste ute honom ur huset hela nätter helt oprovocerat, hur han tvingade honom att äta konservburkar med bönor om och om igen trots att spyor rann från hans mun – och hur han fimpande cigaretter på sin då tioårige son.
”Han slutade bara slå när jag var på vippen att bli medvetslös. Det skulle förstöra hela hans syfte, för då skulle jag inte kunna träna hockey”.
O’Sullivan säger att hans pappa själv misslyckades som hockeyspelare, att hans karriär strandade i ung ålder.
”Han ville leva sin misslyckade dröm genom mig. Hur sjukt det än låter så tyckte han att allt han gjorde var befogat. Att allt det här skulle göra mig till en bättre hockeyspelare och i förlängningen ta mig hela vägen till NHL”.
”Räcker att en står upp”
Patrick O’Sullivan spelade över 300 matcher i NHL.
Men han gjorde det aldrig på sina egna villkor. Han kunde aldrig njuta fullt ut av sporten. Även under sina matcher i världens bästa liga, flera år efter att han äntligen lyckats slita sig loss från sitt monster till pappa, åkte han runt och kastade oroliga blickar upp mot läktaren, livrädd för att skymta ett bekant ansikte.
Han berättar inte sin historia för att vinna sympati.
Han berättar den för att han tycker den är viktig.
”Jag är fullständigt övertygad om att det finns hundratals barn runtom i Nordamerika som kommer sätta på sig hockeyskydden den här helgen och känna hur magen knyter sig, som kommer tänka samma sak som jag tänkte: ’Bäst att jag presterar, annars kommer det sluta illa’. Det räcker att en enda person reagerar instinktivt och står upp för det barnet. Det är vad jag kallar riktigt mod. Inte det mod som vi glorifierar när vi pratar om NHL-proffsens insatser på isen”.