Jag törs nästan svära på att Flyers replikerar hemma

Per Bjurman

Bjurman: Hur det sedan går i match sju låter jag vara osagt

CHICAGO. Ett oerhört taggat Chicago körde över Philadelphia i natt.

Men det blir en Game 7-rysare även i årets final.

Jag törs nästan svära på att Flyers replikerar hemma i Wachovia Center på onsdag.

Det känns lite egendomligt att förutspå Flyers-comeback en timme efter den här utskåpningen.

Enligt gängse sätt att mäta är det just nu mycket lite som talar för 2010-versionen av ”Broad Street Bullies”.

Blackhawks gjorde inte bara en kanonmatch i natt, i just det sanslösa tempo Flyers tidigare varit förmögna att hindra dem från att veva upp.

Såg sega ut

De fick också igång sitt fruktade powerplay, de fick igång sin lika fruktade penalty kill, de fick igång Dustin Byfuglien och de fick igång...ja, i princip allting som inte kommit igång tidigare.

Samtidigt såg motståndarna sega, trötta och tidvis rent förbryllade ut.

Michael Leighton var riktigt pajjig i kassen, finalseriens tidigare dominant Chris Pronger var inne på sex av de sju baklängesmålen – vid det sjunde satt han i utvisningsbåset – och en sån som Scott Hartnell åkte mest omkring och var grinig.

Men likafullt.

Jag är övertygad om att vi får en sjunde, direkt avgörande final här i Chicago på fredag.

Det handlar trots allt om Flyers – laget som vände 0-3-underläge i den historiska serien mot Boston, och dessutom 0-3-undrläge i mål i den avgörande matchen i samma serie.

De kommer att vara desperata på onsdag, de kommer att ge precis allting och de kommer i kraft av hemmaplan att ha större möjligheter att, med rätt sorts matchning från båset, hindra Chicago från att driva upp samma besinningslösa tempo.

Hur det sedan går i match sju låter jag vara osagt.

Men den blir av...

Vi måste förstås passa på att gratulera Niklas Hjalmarsson.

Han fyllde 23 år under söndagen – och firade genom att ta gruvlig revansch för de omtalade missarna i den fjärde matchen i Wachovia Center.

I natt var han felfri.